- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Grattis! Du är mer än summan av alla dina kön
Jag tog mig en liten tupplur och medan jag sov har debatten om kvinnor i Piratpartiet rasat vidare. Jag har läst mina kommentarer och jag har läst Klaras nya inlägg om saken. Jag blev också lite ledsen över Ztripez helomvändning. Inte för att han tar ett steg tillbaka i debatten, utan för att jag sett just det många gånger när folk börjar veva genusteori. Det är lättare att ta ett steg tillbaka än att försöka värja sig. Helt förståeligt, men lite synd.
JörgenL tycker att jag blandar ihop personligt och generellt och visst. Till viss del gör jag det, men jag kan inte riktigt se hur det hjälper att stödja sig mot generella teorier som konsekvent krockar med många människors upplevelse av verkligheten, för det här handlar naturligtvis inte bara om mig, utan om många andra kvinnor som ser svepande genusteorier som en gammal urvuxen overall. Är dessa teorier då applicerbara på verkligheten eller blir de bara ännu en subjektiv bild som ges någon slags roll som überfacit som den omöjligt kan uppfylla?
Jag tycker mig också ana att både JörgenL och Klara i sina inlägg i debatten svävar in på ett område som jag mycket hellre skulle lyfta fram, nämligen personliga egenskaper som inte har med kön att göra. Eftersom jag inte kan se att det finns ett tillförlitligt facit på vad som faktiskt skulle kunna vara typiskt manliga eller kvinnliga egenskaper, så är den här diskussionen egentligen mycket mer intressant – för Piratpartiet och samhället i stort.
För tar man bort den i min mening osunda fixeringen på biologiska och socialt konstruerade kön så hittar man, hör och häpna, helt vanliga människor. Dessa människor har alla olika egenskaper som man faktiskt kan studera både på ett generellt och ett subjektivt plan.
Det jag menar är alltså att man istället för att stirra sig blind på kön (återigen både biologiskt och socialt konstruerat), så kan man istället hitta generella egenskaper som man tex efterfrågar när man vill tillsätta en förtroendepost. Man kanske vill ha en person som är rak och direkt för en ledarposition eller en pedagogisk person för lärarposition, you name it. Om man inte stirrar sig blind på någon form av kön, så har man betydligt mycket större chans att faktiskt hitta någon som passar för jobbet.
I Piratpartiet är alla hysteriskt viktiga. Vissa ser till att det tekniska fungerar som det ska eller bidrar med intressanta ideologiska diskussioner som är nödvändiga för vår verksamhet. Andra agerar megafon och diskussionsplank på sina bloggar och på andra ställen. Ibland (ganska ofta faktiskt) är det till och med samma personer som uppfyller dessa roller. Alla väljer själv var de vill göra nytta med sina speciella talanger och egenskaper och alla är vi fullkomligt oumbärliga för partiet.
De olika rollerna syns naturligtvis olika mycket utåt, men det betyder inte att någon roll är mindre viktig. Plockade man bort någon av dessa grupper skulle partiet falla och jag tror att detsamma gäller för samhället i stort. Man får inte heller glömma att många av dem som kanske har en mer tillbakadragen personlighet faktiskt inte vill agera alltför synligt utåt och det är helt okej. Alla har olika personligheter och egenskaper och de måste få hitta sin egen roll utifrån dem.
Ibland undrar jag om folk (jag syftar inte på Jörgen L och Klara här) tror att ens arbete är mer värt för att det syns utåt. Eller kanske snarare att det finns ett egenvärde i att ett arbete utåt ska kunna kopplas till en specifik individ. Jag vet att mina bloggposter drar läsare och får kommentarer, att de syns, men jag inbillar mig inte för ett ögonblick att någon av dem eller ens det samlade värdet av dem någonsin skulle kunna bli lika betydelsefulla för partiet som piratloggan som Emma gjort eller den lilla medlemsregistreringsfunktionen på hemsidan, som någon för mig anonym pirathjälte eller hjältinna kodat ihop.
Ibland undrar jag också om det inte kan vara så att det missnöje som sipprar fram i form av ståtliga genusteorier ibland kan bero på att man personligen inte lyckats finna sig tillrätta i en roll man trivs med och som på samma gång matchar ens behov att höras och synas. Jag förstår om det kan vara påfrestande, men så länge partiet erbjuder samma goda möjligheter för alla att jobba på det sätt som passar dem, så är det inte ett strukturproblem, utan ett personligt problem. Det handlar om att vara villig att greppa möjligheterna när de erbjuds.
Och helt ärligt så är det så att det just i Piratpartiet finns hur mycket som helst att göra. Vi har inte råd sätta några spärrar i hjulet för någon och jag har inte sett några tendenser till att någon skulle vilja göra det heller. Vi behöver alla krafter vi kan få och jag ser dagligen hur folk kliver fram och tar ansvar på olika sätt, både utåt och internt. Vägen till ansvar går i rasande fart på ett bananskal inom Piratpartiet. Om man bara vill och vågar säga ja. Det är både jag, Klara och många andra utmärkta exempel på.
Jag tycker därför att det blir lite märkligt när Klara skriver så här:
Piratpartiet är byggt för tjejer som Anna Troberg, för tjejer som kan ta för sig. Eller kanske snarare för hårdare människor. Människor med vassa armbågar som inte drar sig för att i varje mening säga vad de tycker. Människor som ser konkurrens som något positivt som främjar arbetet, för människor som inte drar sig för konflikter.
Hmmm… Tjejer som jag… Hårdare människor… Vassa armbågar… Konkurrens som något positivt… Det är ju inte utan att jag blir lite orolig över hur folk ser på mig. Margaret Thatcher-light är ju inte så smickrande. Jag är ganska snäll och gillar faktiskt inte alls konflikter. Jag gillar konstruktiva diskussioner, men det är en helt annan sak.
Klara har helt rätt i att jag inte drar mig för att säga vad jag tycker. Det är dock inte en egenskap som jag har fått som ett brev på posten. Jag säger vad jag tycker för att jag lärt mig den hårda vägen vad som händer om jag inte är beredd att stå för mina åsikter. Det funkade helt enkelt inte så bra för mig att vara en push-over. Det gjorde mig sjuk. Jag började stå upp för mina åsikter för att bli frisk. Jag ser inte alls det här som en hårdhet eller som att jag har exceptionellt vassa armbågar. För mig är det ren självbevarelsedrift. Det är en kur jag varmt rekommenderar alla. Tro bara inte att det är en lätt universallösning ála Dr Phil. Kortsiktigt är det faktiskt mycket lättare att vara en timid push-over, men i det långa loppet är det direkt ohälsosamt.
Och är då konkurrens positivt? Jag ser inget egenvärde i konkurrens och precis som Klara ser jag självklart risken för att “individualister ska slå sig fram på bekostnad av andra”, men så länge man får böna och be folk att ställa upp på diverse olika positioner inom partiet känns inte den risken direkt överhängande. De som i nuläget skulle försöka ta chansen att framhäva sig själv på andras bekostnad skulle antagligen göra det no matter what.
Och nej, Klara. Jag kan tyvärr inte hålla med dig om att tjejer måste curlas fram. Tjejer är fullt kapabla att stå på egna ben och alla har sin plats i Piratpartiet utan att curlas fram. Om man nu måste generalisera, så är Piratpartiet vid första anblicken främst en mysig plats för teknikintresserade nördar. (Märk väl att det bara är vid första anblicken och att jag gillar nördar skarpt.) En flummig humanist som jag borde över huvudtaget inte alls passa in, men jag känner mig mycket hemma i alla fall. Jag har inte mycket (om ens något) att tillföra till de tekniska diskussionerna som oftast swooshar förbi långt ovanför mitt huvud, men jag har andra saker som jag kan bidra med. Det har alla.
Könet sätter inga begränsningar, möjligen gör vi det själva. Men som professor Farnsworth brukar säga: “Good new everyone!” Vi är alla mer än summan av alla våra kön (biologiska och socialt konstruerade). De begränsningar vi själv sätter upp, kan vi också själv riva ner.
Peter Harold
January 22, 2009 at 9:47 pm
Äger man talangen att kunna formulera sig finns det alltid en risk att folk tror att man besitter förmågan att ta för sig och äger vassa armbågar.
Drottningen
January 22, 2009 at 9:52 pm
men så märkligt..för i somras, innan jag blev pirat, då när vi protesterade mot FRA den där morgonen så hamnade jag på Grå munken tillsammans med ett gäng pirater. Jag var den enda “utomstående” och fast jag inte använder mig av vassa armbågar eller är särskilt bra på att hävda mig så gjorde jag mig hörd. Jag fick sitta tyst och vara med också utan att det blev konstigt. Jag kanske har haft tur och bara träffat piraterna när mansgrisarna har varit på fotboll och druckit bärs?
Mattias Bjärnemalm
January 22, 2009 at 10:51 pm
Det jag fascineras över är att jag lyckas hålla med om i princip allt du skriver och ändå komma till helt andra slutsatser. Men jag får återkomma till ämnet efter helgen, för jag är för upptagen för att replikera nu
jeffer
January 23, 2009 at 12:06 am
Vi vill väl alla vara lite bättre än medel. Men det går ju inte – rent matematiskt. Ska en ligga över medellinjen måste en annan ligga under. Men vi kan alla vara bra. Göra vad vi kan i vår närmaste krets bland människor som tror på oss och tycker om oss. Att vara pirat är att värna frihet, individualitet och rätt till privatliv – att få vara ifred när vi vill det. Att som individ bara gå till vallokalen för att rösta för detta har enorm strategisk betydelse, bortom kön, ålder, yrkesroll och andra eventuella åsikter.
Du har en enorm betydelse, Anna, din stridsmoral med glimten i ögat behövs verkligen!
nef
January 23, 2009 at 12:28 am
Hur man än vrider och vänder på känsloslingan som inträder för mig när jag läser (och har läst ända sedan ifrågasättandet i samband med Almedalen) så slutar det iaf med en stor gäspning.
Oavsett om mab (eller för den delen du) snackar om kön som biologiskt eller socialt; genetiskt, nedärvt eller skapat och jag ibland blir förvånad, ibland urförbannad, ibland totalt ställd så slutar det (som sagt) i en jävla stor gäspning. Jag är helt enkelt för gammal för en massa könstjafs.
Ja, det finns en distinkt skillnad som delar upp gruppen “människa” i två grupper och det är (det biologiska) könet. Därefter så finns det andra skillnader som delar upp grupperna än mer men minst lika många grupper som för dem samman igen i ett enda stort spindelnätsmönster.
De senaste 30 åren av mitt liv så har jag ställt både mig själv och andra frågan “varför dela upp?” med den retoriska fortsättningen “om man nu ska dela upp, varför dela upp utefter kriterier som innefattar halva befolkningen, varför inte dra in lite fler kriterier när man ändå är på g så kanske du hittar en grupp bestående av 10 pers?”.
Nåja, “kriteriet” för att vara “välkommen” i piratpartiet är och förblir (hoppas jag?) att man delar piratpartiets ideologi. Någon annan kriterie såsom att vara kvinna eller man, att vara grabbig eller “tjejig”, påig eller vaksam, kvinnlig eller manlig, osv osv ställer jag inte upp på att det finns. Den som säger annat bör nog se över sin egen “roll” i interagerandet med andra människor.
Sammanfattningsvis – jag håller med dig Anna; Jag vägrar att se mig som ett offer oavsett vilka upplevelser jag än må ha bara för att den största gemensamma nämnaren som jag har med andra vars upplevelse inte varit som min är att vi har samma kön. (Utöver att vi gillar piratpartiets ideologi, vill säga.)
Jörgen L
January 23, 2009 at 5:43 pm
På nåt jäkla sätt vill vi samma sak. Att könsrollerna inte ska spela roll.
Jag försöker begripa varför resonemangen blir så olika. Är vi ense i sak men oeniga i hur vi beskriver saken?
Eller kanske är det i analysen hur man kan göra nåt åt det som vi hamnar olika? Jag tror att det kanske är där det ligger.
Grundfrågan är ju på nåt sätt varför det i praktiken ofta blir väldigt olika, och att det just blir olika efter skiljelinjen män/kvinnor.
Jag tolkar din text som att det på nåt sätt är kvinnorna som individer som får skärpa till sig om de vill ha inflytande.
I mitt exempel med jobbsökande, tjejerna söker bara de jobb där de med råge vet att de uppfyller villkoren, medan killarna söker fast de knappt vet vad det handlar om.
Det känns som att din lösning är att tjejerna också ska söka de jobben de kanske inte klarar av, så blir det rättvist, och gör de inte det så får de skylla sig själva.
Det jag är mera nyfiken på är varför det finns den här skillnaden öht, och att mycket på det hela taget hade blivit bättre om det varit tjejerna som verkligen kunde sina saker, men inte vill/vågar framhäva sig som fått jobben.
Det känns som att ditt perspektiv, just i den här diskussionen iallafall, utgår mera från individen, och mitt (och kanske Klaras?) mera utgår ifrån hur helheten blir så bra som möjligt.
För det är det som är min utgångspunkt i det här, hur skapar man plats för ALLA individer så att de kan känna att de passar in och stannar kvar.
För det behövs alla sorters människor i en organisation precis som du säger.
Och det oroar mig att det är en sån väldigt stor skillnad i fördelningen killar/tjejer i pp. Det gör ju att vi missar en massa människor som garanterat hade haft saker att tillföra.
Och OM det till en del handlar om att vi värderar upp traditionellt “killiga” egenskaper och inte uppskattar “tjejiga” så vore inte det så egendomligt, för så ser det ut nästan överallt annars.
Men då behöver vi fundera över ifall det är OK att det är så, att det ger bra effekter för helheten och i längden, eller om vi ska göra nåt åt det.
Som det där med att vara outspoken och höja sin röst och hävda att det man säger är viktigt. Eller att fokusera på målet och inte på processen. Jag uppfattar det som att normen som ger uppskattning i partiet är att man ska vara målfokuserad, snabb till handling och verbalt skicklig. Traditionellt sett saker som betraktas som bra manliga egenskaper och som väldigt ofta används lite aningslöst till att köra över varandra med. Och det kanske ger konsekvensen att vi skrämmer bort tjejer som skulle kunna engagera sig?
Det är såklart samtidigt rätt att det för individen handlar om personlighetsdrag, men när man börjar se ett mönster i större grupper så tycker jag att man måste börja fundera över det, och skaffa sig en ide om ifall det är bra eller inte att det är så.
Smen
January 23, 2009 at 7:22 pm
Genusdebatten har jag sedan länge lämnat bakom mig. Sluta kalla det manliga och kvinnliga egenskaper, och kalla det iställert blått och grönt. Plötligt faller det ständiga offert bort, och man upptäcker att alla människor är fyllda av blåa och gröna egenskaper
jesper
January 23, 2009 at 9:42 pm
Oavsett vad man kallar stämningen i PP så verkar den göra att Klara inte trivs, något hon säkert inte är ensam om. Genusteori skulle kunna förklara varför vissa inte finner sig tillrätta i vissa sammanhang, men är odugligt för att förklara varför Klara känner sig obekväm i PP. Klara får försöka konkretisera vad som känns fel och ni andra får se till att ta åt er och se till att Klara vill vara med. Men läpp den där genusteorin! Ja, du också, Anna, även om jag kommer att sakna ditt sätt att tillintetgöra den.
ST
January 24, 2009 at 2:34 am
“Ibland undrar jag om folk (jag syftar inte på Jörgen L och Klara här) tror att ens arbete är mer värt för att det syns utåt. Eller kanske snarare att det finns ett egenvärde i att ett arbete utåt ska kunna kopplas till en specifik individ. Jag vet att mina bloggposter drar läsare och får kommentarer, att de syns, men jag inbillar mig inte för ett ögonblick att någon av dem eller ens det samlade värdet av dem någonsin skulle kunna bli lika betydelsefulla för partiet som piratloggan som Emma gjort eller den lilla medlemsregistreringsfunktionen på hemsidan, som någon för mig anonym pirathjälte eller hjältinna kodat ihop.”
lol, snacka om att påverka resultatet genom att begränsa resultatets faktorer.
Rent generellt, när det gäller karriärister, så “utåt sett” är det enda som betyder något. Precis lika mycket som “utåt sett” betyder för ett politiskt parti, fasaden betyder mer än innehållet s.a.s.
När det kommer till författare tenderar läsarskaran rationaliseras på samma sätt. Ju fler läsare destå bättre. Har man färre läsare än någon annan rationaliseras detta i annan riktning.
Finns ju en intressant radiopratare, lilla långa Herr Stern, som bevisade en sak, fast inte av egen maskin (även fast det var av egen maskin, egentligen, paradoxalt nog), att det är fler människor som inte gillar en som uppmärksammar en, än dom som faktiskt gillar en.
Samtidigt är all uppmärksamhet business. Fast du kanske hade tyckt det var lika roligt att lägga tid på bloggandet om du bara haft en läsare?
Anna Troberg
January 24, 2009 at 2:29 pm
Hej allihop!
Jag tror att man skulle kunna koka ner min syn på allt det här med jämställdhet och genus ungefär så här: Så länge man envisas med att sätta “manliga” och “kvinnliga” etiketter på allt och hela tiden fokuserar på påstådda skillnader mellan män och kvinnor, så kommer man aldrig att kunna se bortom sådant som biologiskt eller konstruerat kön och se själva människan.
Detta gäller naturligtvis under förutsättning att män och kvinnor har samma grundläggande rättigheter till att rösta, utbildning etc och det tycker jag nog att man får säga att vi uppnått i dagens Sverige.
Ha en riktigt bra helg allihop!
AnnaTwitter: annatroberg
Anders Troberg
January 24, 2009 at 6:06 pm
“Genusdebatten har jag sedan länge lämnat bakom mig. Sluta kalla det manliga och kvinnliga egenskaper, och kalla det iställert blått och grönt. Plötligt faller det ständiga offert bort, och man upptäcker att alla människor är fyllda av blåa och gröna egenskaper”
Bortsett från att jag känner mig förolämpad av att du påstår att jag har blåa och gröna egenskaper (jag satsar på rött och svart), så har du helt rätt.
“Rent generellt, när det gäller karriärister, så “utåt sett” är det enda som betyder något.”
För personen, kanske, men går man med i ett parti för att göra en bra karriär så hör man inte hemma där. Man går med i ett parti av politisk övertygelse.
“Fast du kanske hade tyckt det var lika roligt att lägga tid på bloggandet om du bara haft en läsare?”
Skapande är ett självändamål. Jag har 30-40000 inlägg på olika forum, oftast långa, och de flesta läses bara av några få personer. Det stör inte mig. Jag har cirka 10 miljoner kodrader i egna program som i stort sett bara jag använder. Det stör inte mig. Jag har gjort två spel som i stort sett ingen spelar. Det stör inte mig.
Skapande är kreativt och utvecklande, uppmärksamhet är bara ett påhäng, ibland bra, ibland störande.
“Detta gäller naturligtvis under förutsättning att män och kvinnor har samma grundläggande rättigheter till att rösta, utbildning etc och det tycker jag nog att man får säga att vi uppnått i dagens Sverige.”
Nja, jag är lite tveksam till att man låter kvinnor köra bil. Jag menar, det växer ju inte hår i ansiktet på dem, hur ska de då kunna köra bil?!?!
Pingback: Intensifier
Gelo
January 24, 2009 at 7:11 pm
Många i den här, och andra liknande debatter, för ideligen fram åsikten att man vid rekrytering eller liknande processer skall bortse från personliga egenskaper som är “stämplade” att ha med kön att göra. Men samma personer lyckas aldrig förklara hur man skall ersätta den egenskapen.
ex. någon som nu inte alltid vill stå för och föra fram sina åsikter i diskussioner, hur bra är det, för åhörarna och personen själv att ställa denna person i en talarstol på ett torgmöte? eller sätta densamma i riksdagen när uppdraget enbart går ut på att 7/24 slåss för bevarande och återinförande av demokrati.
Samma sak gäller i många andra org och yrken. Nu senast diskuteras det att sänka styrkekravet på brandsoldater för att få in fler kvinnor, uppriktigt sagt jag väger 120kg, om huset brinner och jag inte är vid medvetande föredrar jag en person som orkar få ut mig, oavsett om det är en man eller kvinna.
Olika roller har olika individuella krav som bör eller skall uppfyllas och det är rekryteraren som har ansvaret för att hitta rätt person.
Så ja, jag söker jobb jag inte vet innan om jag är 100% kvalificerad för i vetskapen att någon kommer att göra den bedömningen och att bristande kunskaper bara är en fråga om utbildning, något en seriös arbetsgivare har i planerna från början. Om någon, återigen oavsett kön, inte vill söka för att dom inte är säkra på resultatet så tycker jag dom skall tänka om. Personlig utveckling når man genom att tänja gränserna, inte sitta tryggt långt bakom dom.
OK, lite ostrukturerad postning, jag försvarar mig med att jag sitter på en laptop och knappt ser tangenterna i en mörk bil.
Anders: Jag måste säga emot dig lite, jag har sett min mor köra bil och trotts hårväxt i ansiktet kör hon som en kratta, så det måste vara något annat…
JörgenL
January 25, 2009 at 2:10 pm
Alltså, den här diskussionen startade ju i grund och botten som en undran över varför könsfördelningen i pp är så sned, 90% killar.
Jag instämmer till fullo att jag inte vill bli värderad baserat på kön, men när det så uppanbart är nåt som gör att det nästan bara är killar som engagerar sig i partiet så undrar jag: Ni som reagerar mot att diskussionen förs i termer av kön, tycker ni inte att det är nåt problem att så mycket mindre del av tjejerna attraheras av pp? Ska man inte försöka fundera över varför det är så?
Anders Troberg
January 25, 2009 at 8:58 pm
JörgenL: Ärligt talat så tror jag att det har med var partiet har sitt ursprung att göra. Face it, legender som tex Razor1911, Devine, DoD, Paradox, Deviance, Myth och så vidare är traditionellt sett grabbklubbar. Jag kan inte på rak arm komma på en enda kvinna i de grupperna. Det är den traditionen det kommer från och det var därför där den initiala rekryteringen skedde.
Hade partiet börjat i, låt säga, smådjursuppfödarkretsar så skulle könsfördelningen varit den omvända. Det har inte med attityd att göra, det har att göra med vilken grupp som skapade partiet, och det har liten eller ingen inverkan på partiets långsiktiga framtid. Man har redan kommit en lång väg från könsfördelningen bland ursprungspopulationen.
Anders Troberg
January 25, 2009 at 9:25 pm
Tillägg till ovanstående:
Närliggande exempel: Centerpartiet började som ett rent bondeparti, och hade följaktligen i huvudsak bönder som medlemmar i början. Idag har de dock breddat sig och har många andra kategorier representerade.
Piratpartiet började bland hackers och hackingkulturen, så det finns naturligtvis en övervikt av folk därifrån i början. Det kommer dock att ändra sig.
Lika relevant som frågan om vilken könsfördelning man har är tex fördelning baserat på följande strata:
* Ålder
* Utbildning
* Inkomst
* Etnisk bakgrund (Här tycker jag att det finns jättemycket att göra, massor af flyktingar kommer från repressiva länder och de borde vi kunna engagera. Hittar vi bara kommunikationsvägen till dem så tror jag att vi har de 100 000 röster som behövs i valet bara där.)
* Storstad/småstad
* Typ av arbete
* Höger/vänster på politiska skalan
* Soffpotatisar/sportfanatiker
* Socialgrupp
* Tidigare politiskt engagemang
* Boendeform
* Datorvana
Det går säkert att hitta massor av andra intressanta strata att undersöka. Ska jag vara ärlig så tycker jag könsfördelningen är en av de mindre intressanta. Jag tror inte ens att jag skulle ranka den bland de fem viktigaste i min improviserade lista ovan.
Pingback: Normer « Jan Lindgren