Spionen som kom in i bloggvärmen

Som ni alla vet är jag en litteraturnörd. Det betyder rent praktiskt att det inte finns några som helst gränser för hur stor tillit jag sätter till litteraturens makt här i världen. Hur många gånger har inte litteraturen satt fokus på frågor som annars skulle ha sjunkit undan i tystnad? Och jag talar alltså inte om faktaböcker. De böcker som har haft störst inflytande på hur vi tänker är om inte alltid, så åtminstone väldigt ofta, skönlitterära böcker.

Anledningen till att skönlitteratur ofta fungerar bättre om man vill påverka folks sätt att tänka är att en faktabok är för pang på rödbetan. Man måste redan vara intresserad av till exempel det kalla kriget för att plocka upp en bok om det kalla kriget. Om man istället skriver en roman fylld av spänning, kärlek or whatever, som utspelar sig i skuggan av det kalla kriget, så kan man smyga in precis hur mycket fakta man vill och folk slukar det av bara farten. Dessutom kan man i fiktiv form ibland skriva saker man aldrig hade kunnat skriva annars. Så, rena faktaböcker är en stridsvagn med pipan riktad åt ett visst håll. Skönlitterära böcker är en finurlig trojansk häst som slår till när man minst anar det. Kort sagt, vill man säga något och vara säker att man inte talar för döva öron, så är skönlitteratur det självklara valet. När skönlitteraturen sedan mjukat upp publiken en smula och gjort dem mottagliga kan man gå vidare med rena faktaböcker. Sneaky, men smart och effektivt. Det är verkligen min melodi.

En som är precis så smart är Anders Jallai, som jag och ett gäng andra bloggare hade förmånen att få prata med i ett par timmar igår. Jallai har varit stridspilot och dykare och har under många år forskat kring svensk underrättelseverksamhet. Han var med och hittade den försvunna DC-3:an och den sovjetiska ubåten S7. Nu har han samlat alla sina erfarenheter och skrivit romanen “Spionen från FRA”, som är den första delen i en trilogi. Det blev ett mycket intressant samtal, och precis som Rick konstaterar så bekräftade Jallai: “i stort sett samtliga pusselbitar vi hade lagt i bloggosfären … FRA avlyssnar allt. Precis allt. Med FRA-lagen försöker de rättfärdiga vad de gjort hela tiden.”

Mycket deprimerande, men föga överraskande. Jallais bok är, som sagt en roman, men låt inte det lura er. Ni kommer antagligen att hitta mer sanning om spelet bakom kulisserna, än vad ni kommer att hitta på andra ställen. Själv ska jag bulla upp med onyttig mat, täcke och bok och tillbringa helgen på soffan. Det kommer utan tvekan att bli en intressant helg och jag hoppas att “Spionen på FRA”, får komma in i bloggvärmen. Underskatta aldrig fiktionens makt.

Men, säger ni kanske, Jallai vill bara prångla ut sin bok. Och det är klart att han vill det. Det vill alla författare. Men, förtom kunskap förmedlade Jallai även en stor passion för att föra fram frågorna kring övervakning, underrättelsetjänstens sätt att arbeta och dess konsekvenser. Han har dessutom fattat något som jag personligen tycker är absolut grundläggande för hur man väljer att föreställa sig framtiden:

Det finns bara två vägar att gå vad det gäller internet. Antingen öppnar man det helt och då får folket makten. Eller också stänger man ner det helt. Det finns väldigt starka krafter som försöker få det att gå åt det senare hållet, och det kommer att komma fler lagförslag, långt fler, som försöker stänga nätet.

Det var en salig blandning av pirater, liberaler, sosialdemokrater och politiskt obundna i rummet, men just detta var vi nog rörande eniga om: Om det är dessa två val som finna, så finns det egentligen bara ett enda val: Öppna nätet och ge folket makten.

Rose-Mari på Kulturbloggen, som också var med på träffen plockar fram lite kortfakta om KSI, tidigare SSI och ännu tidigare IB, som Jallai menar är tätt knutna till FRA.

De andra som var med på träffen hittar ni här: Johnny Olsson, Farmor Gun, Michael Gajditza, Amanda Brihed. Jag ser fram emot att träffa dem alla, och Anders, snart igen!

Som ni alla vet är jag en litteraturnörd. Det betyder rent praktiskt att det inte finns några som helst gränser för hur stor tillit jag sätter till litteraturens makt här...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.