Poliser lever rövare med justitieministerns goda minne

Det är inte så länge sedan en ung man anklagades för att vara “lite muntorr” av ett par övernitiska poliser i Stockholms tunnelbana. Nu har ett annat gäng poliser varit, om möjligt, ännu mer nitiska.

För ett tag sedan var Kenneth Gustavsson på väg till veterinären med sin katt när han stoppades av polisen. De gjorde ett alkotest som inte gav något utslag. Trots detta fördes Kenneth utan förklaring till polisstationen där han tvingades klä av sig naken och lämna ett urinprov. Samtidigt försökte man få honom att erkänna drogpåverkan och att åklagaren skulle utdela straff på plats, istället för en eventuell rättegång. Som om detta inte vore nog genomförde man några dagar senare en husrannsakan hemma hos Kenneth.

Kenneth undrar naturligtvis varför polisen gjorde så här. Det gör jag med. Man kan ju anta att om det förelegat en reell misstanke hade man presenterat den vid det här laget. Nu har man inte gjort det och av det drar jag slutsatsen att man inte hade någon. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för Kenneth, som fått både kropp och hem invaderat av övernitiska poliser. Kenneth ser betydligt lugnare ut än vad jag skulle vara:

Detta får mig också att tänka på Beatrice Asks senaste juridiska vurpa: Judge Dredd-förslaget. Det var nämligen exakt de här riskerna jag tog upp i mitt blogginlägg om det. Jag skrev så här:

Ask slänger dessutom ur sig oförglömliga soundbites som: “Vi ska inte i onödan använda rättsväsendet.” Och det ska koma från kvinnan som ivrigt hejar på en skitlag som IPRED som gör över två miljoner svenskar till brottslingar? Är inte det att slösa med domstolarnas tid? Enligt Ask är det tydligen inte det. Eller ska fildelare också börja dömas på plats av poliser? Tänk så fort det skulle gå. En gryningsrazzia, lite psykisk terror och voilá så har man ett erkännande och kan gå rakt på det roliga: domen.

Det är jättelätt att säga att man självklart inte skulle erkänna något man inte gjort, men det beror ju väldigt mycket på situationen. Om någon står över en tillräckligt länge och säger att man kommer att dömas till ett mycket hårdare straff i domstol, än om man tar hand om saken direkt, så tror jag att många skulle ge efter mot sitt bättre vetande. Ännu fler faller nog dit om man slänger in en husrannsakan i förhandlingsprocessen. Jag skulle vilja påstå att i princip alla förr eller senare ger efter. Det är bara en tidsfråga.

Det är hög tid att vi ställer de politiker och tjänstemän som låter allt detta ske till svars. Det är det enda som kan stoppa denna nedåtgående spiral. Vi har helt enkelt inte råd att hålla tyst och vänta. Det måste få ett slut. Både för medborgarnas skull och för de trevliga polisernas skull. Historien talar dessvärre sitt tydliga språk. Om vi inte gör något åt detta nu, så kommer det att bli betydligt värre innan det blir bättre. Vem vet vem de hämtar in för avklädning och urinprov nästa gång? Det kan vara du eller jag. Vem vet vems dörr de bryter upp nästa gång? Det kan vara din eller min.

Man skulle kunna tro att sådana här saker borde uppröra landets justitieminister, men ack nej. Vi har en justitieminister som inte vet vad det är för skillnad på misstänkta och dömda. Vi har en justitieminister som tycker att vi inte ska använda rättsväsendet “i onödan“. Vi en justitieminister som låter polisens rötägg leva rövare på medborgarnas bekostnad. Vi har en justitieminister som verkligen inte borde vara justitieminister.

Jag känner jag mig lite muntorr i dag. Och inte har jag tagit hand om disken och tvätten heller. Det är nog bäst att stanna inne. Man vill ju inte riskera en husrannsakan utan att åtminstone ha hunnit dammsuga först… Min mamma har lärt mig att det ska vara fint hemma när man väntar besök. Men det kanske inte gäller oväntade besök? Oanmälda gäster borde ju liksom få skylla sig själva om de trampar på en smutsig strumpa eller två.

Det är inte så länge sedan en ung man anklagades för att vara “lite muntorr” av ett par övernitiska poliser i Stockholms tunnelbana. Nu har ett annat gäng poliser varit,...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.