- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Vår mångfald är kryptonit för dem som försöker tysta oss
Så har vi kommit fram till det andra inlägget av tre med funderingar som väckts av att läsa Emmas eminenta blogg. Det har blivit dags att säga något om Julian Assange.
Någonstans på vägen har Assange fått den tunga och otacksamma uppgiften att personifiera kampen för öppenhet och yttrandefrihet i världen, men det finns många problem med att låta en person symbolisera något så stort. Kampen blir skör. När motståndarsidan har all makt och alla ekonomiska muskler i världen, så kan man inte hänga upp motståndet på en person eller en hemsida. Ensam är inte stark. Styrkan finns i mångfalden. Man kan plocka bort en person eller en hemsida. Man kan inte tysta tiotusentals hemsidor och människor.
Beträffande privatpersonen Julian Assange och allt som just nu händer kring honom, så tycker jag att ni ska läsa vad Emma skriver om det. Hon säger som vanligt det jag tänker. Jag ser att jakten på Assange har tagit mycket märkliga proportioner. Det är inte tu tal om det. Samtidigt har jakten på de kvinnor som anklagar honom också fått märkliga proportioner. Själv var jag inte med vid de tillfällen som anklagelserna mot honom berör, så till skillnad från många andra som inte heller var där anser jag mig inte vara i en position att peka ett anklagande finger åt något håll. För mig är det viktiga att processen går rätt till, inte att någon kastas till vargarna. Oavsett om privatpersonen Assange förklaras oskyldigt eller skyldig eller är utsatt för en komplott, så är vår kamp för ett öppnare samhälle betydligt mycket större än honom.
Öppenhet och yttrandefrihet viktiga och tunga frågor. De är för mycket för ett par skuldror att bära. Kampen måste kunna överleva helt oavsett vad som händer med Assange. Det är därför oerhört viktigt att uppmuntra mångfald i motståndet mot dem som vill tysta oss och göra samhället mindre fritt.
Vi behöver inte en talesperson, vi behöver tusentals. Vi behöver inte en hemsida som sprider information som makten vill tysta ner. Vi behöver tusentals. Vi behöver inte en ensam väg att finansiera motståndet. Vi behöver tusentals. Mångfald är styrka. Vår mångfald är kryptonit för dem som försöker tysta oss. Ensam är inte stark.
farmorgun
December 9, 2010 at 12:44 pm
Mycket bra Anna!
Läser i SvD papperstidning att Islänning tar över som ny talesperson för Wikileaks. Artikeln finns på nätet under rubriken Fängelse stoppar inte Wikileaks
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fangelse-stoppar-inte-wikileaks_5795351.svd
Rätt intressant att det är en isländsk radiojournalist som kom i kontakt med Julian Assange när det avslöjades vilka huvudlösa kreditrisker som Kaupting Bank var inblandade i. Och att nästa avslöjande riktar sig mot just bankvärlden.
Hörde i radion att Mastercards och Visas aktier stiger på USA-börsen sedan de stängt av Wikileaks konton. Såg också att Cantona inte lyckades få med sig det franska folket i en aktion att ta ut alla sina pengar från banker i Frankrike. Det är nog inte så lätt om man är uppbunden av lån och krediter. Då är det bättre att göra reklam för Flattr.
jeffer
December 9, 2010 at 1:30 pm
Helt rätt! Koncentration ger sårbarhet. Spridning ger trygghet och säkerhet. I många avseenden. Sprida information och oss själva så vitt och brett som möjligt. Inte en chans att den onda sidan kan ringa in allt och alla…
Anders Troberg
December 9, 2010 at 2:04 pm
Vi behöver inte en utredare, vi behöver tusentals. Vi kan inte lita på det svenska rättssystemet i den här frågan, så vi måste alla bli utredare, alla göra våra egna domslut.
Anna Troberg
December 9, 2010 at 2:47 pm
Hej Bror!
“Vi behöver inte en utredare, vi behöver tusentals. Vi kan inte lita på det svenska rättssystemet i den här frågan, så vi måste alla bli utredare, alla göra våra egna domslut.”
Det du beskriver har ett helt annat namn också: “Medborgargarde”. Det är inte ett bättre alternativ. Det är bara ännu en sak som inte på något vis garanterar rättssäkerheten för någon.
Anders Troberg
December 9, 2010 at 2:55 pm
Nej, medborgargarde blir man först när man blir ett helt rättssystem, med straffsystem och allt. Att granska ett fall och fälla ett eget omdöme är bara sunt förnuft. Att straffa är andras uppgift (åtminstone än så länge).
Anna Troberg
December 9, 2010 at 3:00 pm
Hej igen Bror!
Jag tycker i vilket fall att det är helt fel väg att gå. Målet bör vara ett fungerande rättsväsende, inte lite spontandömande till höger och vänster från alla och envar.
Webster
December 10, 2010 at 11:32 am
Peter Gabriel skrev en underbar rad i ‘Biko’;
“You can blow out a candle, but you can’t blow out a fire.”
Anonym
December 10, 2010 at 6:55 pm
I huvudsak tycker jag att du har rätt, Anna, men jag tycker att du är lite FÖR överslätande politiskt korrekt här. Jag håller också med om att vi inte skall döma XXXXX & XXXXX riktigt än – men I mina öron låter det som om du säger att vi skall vara tysta och invänta juristernas utlåtande, för vi är ju inte kapabla att förstå sådana här komplicerade saker. Anledningen är väl att du tar upp “jakten” på de två kvinnorna och jämställer det med vad Assange utsätts för. Det tycker jag är rent osmakligt!
Assange har blivit frihetsberövad och riskerar att dömas för våldtäkt. Det är allvarligt, och det är dessutom politik.
De två kvinnorna blir föremål för skitprat och spekulationer. Det här är lika mycket politik som vilket skvaller som helst.
Menar du att det här är på något sätt likvärdigt så att det är vettigt att nämna bådadera på samma nivå?
Anna Troberg
December 10, 2010 at 8:30 pm
Anonym: Jag tog mig friheten att plocka bort namnen ur din kommentar. Det är ganska ointressant vilka kvinnorna är.
Det är inte mycket som är säkert i all den ryktesspridning som omger allt det här, men tre saker är det i alla fall:
1. Om man inte befann sig på plats när whatever som sägs ha hänt mellan Assange och kvinnorna hände eller inte hände, så kan man inte med 100% säkerhet peka finger åt något håll.
2. Man ska betraktas som oskyldig tills man dömts, likväl som anklagelser ska tas på allvar tills de motbevisats i rätten.
3. Alla inblandade kommer oavsett vad som hänt och oavsett vad efterspelet blir att föralltid förknippas med detta och det är inget jag avvundas någon av dem.
4. Wikileaks är inte privatpersonen Assange. Blanda inte ihop dem.
Jag har egentligen inte så mycket mer att säga om det där. Jag kan inte avgöra skuld i fråga om de där anklagelserna. Vad jag kan göra är att hänga med i vad som händer och se om den rättsliga processen går till som den borde och det verkar ju behövas. Men det är en helt annan sak än att tro sig veta något om saker som hände eller inte hände när man själv inte var på plats. Sådana diskussioner får man föra någon annanstans än på min blogg.
Däremot diskuterar jag gärna Wikileaks och debaklet om det ur en massa andra aspekter.
Anonym
December 11, 2010 at 1:53 am
@Anna – jag kan faktiskt inte hålla med dig. Låt mig kommentera de punkter du räknar upp:
1. Det är faktiskt inte så produktivt att säga att man inte kan “peka finger” om man inte var där. Domarna som eventuellt kommer att döma Assange var inte med, men de kommer ändå att avgöra hans skuld. I ett vidare perspektiv så tror jag inte att du har något problem med att någon “pekar finger” åt George Bush för invasionerna av Irak & Afghanistan. Eller åt Hitler för förintelsen.
Löjliga exempel, kanske, men poängen är att det är en alldeles för grov förenkling att påstå att “var du inte där så vet du inte”. Du borde i stället säga “du bör ha bra källor till stöd innan du kommer med allvarliga anklagelser”. Det betyder att ja, vi bör vara försiktiga – men det betyder inte att det är omöjligt att resonera om vad som har hänt. Alla “vet” saker om händelser de inte själva har upplevt, även du. Vad man “vet” är en fråga om hur bra källor man har.
I det här fallet har Assange vad jag vet inte uttalat sig om händelseförloppet alls, utan det är endast kvinnornas och polisens version som kommit ut. Att dra slutsatser från den är, vilket jag hoppas att du förstår, bra mycket mindre problematiskt än om någon skulle attackera kvinnorna för något som Assange har sagt. Kvinnorna har alltså redogjort för sin version, och runt om på nätet så analyserar och kommenterar folk det händelseförlopp som kvinnorna beskriver. Hade det handlat om något annat, säg Carl Bildts argumenterande för varför FRA behövs, så är jag rätt så säker på att du inte sett något konstigt alls i det.
2. Det låter som om du med “anklagelser ska tas på allvar” menar att de varken får analyseras, kommenteras eller kritiseras. Jag hoppas att det inte är så, men det är det intryck jag får när jag läser det du skriver. Jag kan inte hålla med om det.
3. Det tror jag faktiskt inte. När det gäller Assange, visst – men jag tror faktiskt inte att kvinnorna kommer att vara i samma situation eftersom deras namn inte har publicerats lika mycket, och de är i vilket fall som helst inte lika välbekanta så att folk lägger deras namn på minnet.
Med tanke på att den ena kvinnan är politiker så tycker jag att det är fel att dölja hennes namn; vi har minst lika mycket skäl att granska henne och hennes agerande i den här affären som vi har att granska Assange – kanske till och med mer. Om du bor i Stockholm så kan det ju faktiskt vara aktuellt att rösta på henne i framtida val.
4. Visst.
Jag kan hålla med dig om det är ointressant för PP att diskutera frågan om skuld och kvinnornas agerande i det här fallet. Jag tycker själv att det mesta är rätt så ointressant skvaller – så varför tar du upp saken alls? När du kommer med pekpinnar om vad man bör och inte bör skvallra om så gör du ett dåligt intryck; det känns vinklat eftersom det är kvinnorna det skvallras om. Det är i alla fall det intryck jag har fått – till 99% är det skvaller om hur trovärdiga kvinnorna är och vilken komplott Assange är utsatt för. Att säga att att vi inte skall dra förhastade slutsatser låter naturligtvis neutralt och bra, men när det enda skitsnack som förekommer är riktat mot kvinnorna så känns det inte alls neutralt. Om du ursäktar liknelsen så känns det lite som när Fredrik tyckte att alla skulle tjäna på att debatten lade sig.
Det jag ser som värst med att uppmana folk att sluta granska den här historien är att det faktiskt kan framkomma information som är relevant för rättsfallet. Förutom skvaller så verkar det ha framkommit uppgifter som kan ha bevisvärde i en eventuell rättegång – twittermeddelanden från en av kvinnorna strax efter händelsen som rubriceras som våldtäkt. Om det är så tycker jag det är både viktigt och bra.
Vissa har kommenterat att det här är den nya typen av grävande journalistik. Precis som Wikileaks avslöjanden så är det emellanåt ganska smutsigt, och den som tror att det går att dölja saker som en gång kommit ut på internet blir gång på gång överbevisad. Det har negativa effekter, men det har även positiva effekter – och jag tror att det är något vi inte kan stoppa utan som vi måste lära oss leva med. Självklart kan man tycka att det inte är intressant att delta i skvallret – och då skall man naturligtvis låta bli – men det känns omodernt att försöka förneka det. Jag förväntar mig mer än så av min vice partiledare.
Anonym
December 11, 2010 at 2:12 am
…sorry, kom på en sak till:
Jag följde länken till Emmas inlägg, och jag även om hon säger nästan samma sak så får jag inte alls samma vibbar av hennes text. Det beror på två saker:
1. Hennes inlägg speglar verkligheten: hon är mer direkt med att peka på att det är hetsen mot kvinnorna som är problemet, och gör ingen ansträngning för att verka neutral. Det känns ärligare, och då har jag inget problem att respektera det hon skriver.
2. Hon skriver om sina egna känslor och hur hon själv känner inför det som händer. Alltid ett bra tips för att hantera en konflikt!
Jag vet att jag är kritiskt, men jag försökrar att det inte är för att jag hatar kvinnor eller något liknande. Jag tycker att den här texten inte var så bra, men en dålig text kan ju drabba även den bäste. Du brukar skriva bättre.
Anna Troberg
December 11, 2010 at 11:55 am
Hej Anonym!
Jag ser en ganska stor skillnad i de uppgifter som kommer fram vid vittnesmål i en rättegång och de uppgifter som cirkulerar runt på nätet och över fikabord och som i bästa fall är andrahandsuppgifter, men oftast fjärde, femte eller sjättehandsuppgifter. Jag tror inte på att plocka fram facklor och grepar och rusa åstad. Jag tror på att hålla huvudet kallt och försöka komma så nära sanningen om vad som hände eller inte hände.
Det är möjligt att det gör mig tråkig och neutral, men det hela behöver, för allas skull, en ordentlig granskning och en sådan kan man inte bygga på rykten.
Mitt jobb som vice partiledare går inte ut på att dela ut grepar och facklor. Det går ut på att ha koll på situationen och tänka långsiktigt. Kanske föreligger det ett missförstånd där.
Men, vet du vad, jag tror att jag ska ta och skriva ett inlägg som lite mer förklarar min hållning. Det händer nämligen en hel del bakom kulisserna som ni aldrig ser, men som jag vet, och som naturligtvis påverkar min offentliga hållning en del.
Tack för att du fick mig att inse det, även om jag inte håller med dig i sak.
Anonym
December 11, 2010 at 2:22 pm
@Anna: Nu tror jag att du helt har missförstått vad jag säger. Vem har pratat om att dela ut facklor & grepar? Har du fallit i fällan att tro att bara för att jag inte gillar det du säger så måste jag ha precis motsatt åsikt? Det har jag inte.
Det jag säger är att du verkar underskatta nätet i det här fallet, och kanske framförallt de människor som kommunicerar via nätet. Vilket känns helt fel för en pirat. “Uppgifter som cirkulerar på nätet” är faktiskt inte bara fikabordsskvaller, det är även artiklar skrivna av respektabla tidningar, vetenskapliga undersökningar och officiella uttalanden med mera också. Du vet, sånt där som vi pirater rätt så ofta brukar hänvisa till. När du säger att vi inte kan veta något för att informationen kommer från internet så låter du ungefär som en av de där gammeldags människorna i Rosenbad som tror att nätet bara är på låtsas. Du vet naturligtvis bättre än så, fast det kan vara svårt att se när det handlar om ämnen som inte känns bekanta, trygga.
Nej, det är inte det att det känns som om du är tråkigt neutral. Om du vore det skulle du inte uttala dig om saken alls. Vibbarna jag får är att du av är starkt ogillande mot de som ifrågasätter de två kvinnorna. Det känns som om du har valt sida, även om du utåt sett försöker hålla en neutral fasad. Du formulerar dig på ett sätt som känns nedlåtande även om du naturligtvis är formellt korrekt.
Jämför det här skvallrandet med skvallret kring domarens jäv i TPB-rättegången. Även då var det naturligtvis en massa skitsnack, men det kom väldigt snabbt fram uppgifter om vilka föreningar som domaren var med i, vilka han umgicks med i olika sammanhang, och så vidare. Tycker du att det skvallrandet också var fel? Fördömde du det? Om inte, varför inte?
Anna Troberg
December 11, 2010 at 3:31 pm
Anonym: Jag tycker du ska läsa vad jag skriver här: http://www.annatroberg.com/2010/12/11/nagra-tankar-om-att-befinna-sig-i-korselden/
Du sätter själv fingret på två stora problem i den här frågan:
Om man vägrar att gå händelserna i förväg, så anses man automatiskt ta ställning för den ena eller andra sidan. Intressant nog har andra tolkat det jag skrivit om saken som om jag skulle hålla Assange om ryggen. Du har läst exakt samma sak och tycker att jag verkar hålla kvinnorna om ryggen. Av det kan jag inte annat än sluta mig till att ni vill att jag ska ta ställning så som ni gjort och när jag inte tar ställning alls, så håller jag med den andra sidan.
Det andra är att jag råkar veta 100% säkert att en hel del av de “sanningar” som florerat om den här saken är fel. Det säger mig att en hel del av det jag själv inte heller vet något om antagligen inte heller stämmer. Det har ingenting med nätet att göra. Det har med människor att göra. Man vill väldigt gärna att vissa saker ska vara på ett visst säött och därför tolkar man saker så som man vill ha dem. När det sedan sprids sker omtolkningar i flera steg. Det är inget nytt och det är inget som har med nätet att göra. Nätet är fantastiskt på många vis. Bland annat för att det gör det möjligt för tex Wikileaks att sprida sanningar som man försöker hålla borta från oss. Men, jag tycker inte att man ska blanda ihop det med “sanningar” som florerar på Flashback. (Och ja, jag vet att även blinda hönor kan hitta korn och att allt på Flashback inte är osant alltid, men att kalla Flashback en säker källa skulle jag då aldrig göra.)
Vidare kan du i länken ovan läsa lite om hur respekterade internationella tidningars journalister jobbar. Bara för att något stått i tidningen behöver det absolut inte vara sant.
Vad det gäller TPB-domaren var det en smula annorlunda. Där hade vi svart på vitt vilka organisationer som domaren hade varit med i/var med i. Det är en väldig skillnad mellan det och att påstå sig veta vad som hände i ett stängt rum där man själv inte befann sig.
Men, men. Läs länken, så kanske du förstår min ståndpunkt bättre även om du inte håller med om den.
Mårten
December 11, 2010 at 6:41 pm
Håller med om att man inte kan veta vem som är skyldig i det här fallet och att man inte bör slänga anklagelser omkring sig när man inte vet vad som faktiskt hände.
Men det finns en hel del som är konstigt med det här fallet. Varför talade jouråklagaren med journalisten som ringde direkt efter anmälan? Hur kommer det sig att olika åklagare gjort så olika bedömningar i det här fallet? Varför gör man en internationell efterlysning, en åtgärd som brukar vara reserverad för grövre brott som mord och liknande (så vitt jag kunnat förstå i alla fall).
Hur det än ligger till så lär vi aldrig få veta, men det kan vara bra att komma ihåg att allt inte alltid är vad det utger sig för att vara. Assange kan vara skyldig, men någon av kvinnorna kan också ha haft andra motiv än vad de angett.
Säkert är dock att Wikileaks har oskyldigt fått sitt namn associerat med våldtäckt i hela världen.
Anonym
December 11, 2010 at 8:57 pm
@Anna: Jo, visst förstår jag varför du reagerar som du gör. Tack för förklaringen! Som jag skrev tidigare så fick jag konstiga vibbar av den här texten, och det är inte alls så konstigt när man läser det du nu skriver. Att du är irriterad över det här är förståeligt, och det lyser igenom i hur du skriver och resonerar. Det låter så eländigt att jag inte vet om man skall skratta eller gråta, och jag tycker uppriktigt synd om dig. Saken blir ju knappast bättre av att jag tjafsar med dig, så därför släpper jag det här nu så att du kan koncentrera dig på viktigare saker.
Anna Troberg
December 11, 2010 at 9:01 pm
Hej Anonym!
Det är då alldeles lugnt. Det var bra att Emma sa till mig att det kanske blir lättare att förstå min inställning om jag förklarar vad jag grundar den på. Det blir lätt missförstånd annars.
Anders Troberg
December 12, 2010 at 12:47 pm
Om du editerar bort kvinnornas namn så borde du i rimlighetens namn även genomgåend editera bort Assange’s namn.