- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
När blev bitter det nya svarta?
Man ska alltid ta väl hand om varandra, men så här i juletid borde kanske de tankarna ligga lite närmre ytan än annars.
Jag har funderat en del på hur folk behandlar varandra. Dessa funderingar ledde i går till att jag fick ett smärre utbrott i en chatt. Jag kommer att använda mig själv som exempel nu, men jag vill betona att jag verkligen inte fiskar efter sympati. Jag använder mig själv som exempel eftersom det beskriver är vad jag ständigt ser hända runt omkring mig och det är något som bekymrar mig.
Jag har semester från den 22 november till den sista december. Jag visste redan från början att det på inget sätt skulle betyda att jag skulle kunna låta bli att jobba. Det finns helt enkelt för mycket att göra och dessutom gillar jag mitt jobb så mycket att jag aldrig skulle kunna hålla mig borta så länge. Så, jag har hela denna period precis som vanligt jobbat mellan tolv och fjorton timmar om dagen, inte helt sällan mer. På helgerna jobbar jag minst sex timmar om dagen, ofta mer. Jag minns inte när jag hade en ledig dag sist. Jag försökte handla julklappar i ett par timmar i fredags, men det ringde konstant, så till slut gav jag upp och åkte hem och jobbade istället.
Jag har full förståelse för att jag har ett jobb som inte är som vilket annat jobb som helst. Jag fattar att världen inte kan sluta snurra för att jag måste sova en stund. Faktum är att jag tycker om att jobba och alltid har jobbat väldigt mycket och trivs med det. Jag vill verkligen inte ha någon sympati för det. Det är ett aktivt val jag gjort själv och som jag inte ångrar. MEN låt det en gång för alla vara sagt, även om jag älskar mitt jobb, så finns det gränser jag förväntar mig att folk respekterar. Jag är INTE allas egendom. Jag HAR ett privatliv och ju bättre det mår, desto bättre blir jag på mitt jobb, vilket ju borde ligga i allas intresse.
Det här är min situation, men jag hyser inga som helst tvivel om att många andra kan känna igen sig i problematiken. Jag är lyckligt förunnad att ha betalt för att jobba för partiet. De flesta andra jobbar heltid eller pluggar på heltid och gör partiarbete på sin “fritid”, vilket betyder att även de jobbar väldigt långa timmar och har lite riktig fritid och drabbas av samma problem som jag. Och problemet, mina vänner, är inte mycket arbete och lång arbetstid. Problemet är demotiverande bitterjönsar.
Man skulle kunna dela upp bitterjönsproblemet i två delar: bitterjönsar som inte respekterar andras tid och bitterjönsar som överhuvudtaget inte respekterar andra. Här kommer några exempel ur mitt eget liv:
Låt oss börja med tidsproblemet:
Det är faktiskt inte okej att ringa någon under dygnets alla timmar, speciellt inte om man inte har ett brådskande och viktigt ärende. Själv har jag en regel att inte ringa folk före nio på morgonen eller efter nio på kvällen. Jag försöker dessutom att i största möjliga mån ringa på dagtid eller tidigt på kvällen för att ge folk lite privatliv. Jag ringer inte på helger om det kan vänta tills på måndagen. Jag har några personer som får bryta mot de här små etikettreglerna, men det beror på att de förtjänat sig rätten att göra det genom att inte okynnesringa om ingenting klockan tre på natten. (Ni vet vilka ni är, folks! 
) När de ringer vet jag att det är viktigt. Ett bra mellanläge, om man känner sig osäker, kan annars vara att skicka ett sms och berätta vad man vill. Då kan jag sortera in det i prioritetsordningen och ta hand om det så snart jag kan och har tid. Jag lovar att ringa upp på studs om världen håller på att gå under. Om det rör sig om vilken font något ska ha, så får ni snällt vänta tills på morgonen.
Det är inte heller okej att bli fly förbannad och kräva omedelbara svar på alla frågor man ställer. Det händer inte sällan att jag får mina fiskar varma för att jag inte omedlebums svarat på random fråga i en chatt eller på min blogg. Att frågorna inte sällan ställs klockan två på natten är tydligen inte anledning nog att inte ha svarat på dem inom ett par timmar. Det finns dessutom frågor som faktiskt inte förtjänar ett svar. Det är frågor av typen: “Är du helt dum i huvudet, eller?” Ibland kommer det så många frågor att jag helt enkelt inte hinner svara på alla. Då försöker jag svara på dem som verkar viktigast att svara på. Det kan innebära att någon viktig fråga förbigås, men det beror sällan på att jag skulle vara en konspirerande och ond bitch. Det beror på att jag bara är en människa som gör så gott jag kan. Och hör och häpna, vanliga människor upplever det där beteendet som väldigt stressande.
Sedan har vi respektproblemet:
Jag tycker det är viktigt att försöka se vilka intentioner människor har med sina handlingar. Sedan ett par veckor tillbaka gör jag till exempel små korta julkalendrar i form av videobloggar och lägger upp på min blogg. Min intention är att ge folk tre, fyra minuters småskoj varje dag fram till jul. Jag vill visa hur bra nätet kan vara och att vi pirater minsann har lite hjärta vi med, även om vi ibland går igång lite för mycket på de tekniska detaljerna. Jag har faktiskt inga större intentioner än så med det hela och de flesta verkar förstå och uppskatta det hela för vad det är och det tycker jag är roligt.
Sedan finns det en annan grupp som verkar tro att mina intentioner är att göra ett tekniskt fulländat mästerverk som ska kunna konkurrera med vilken miljarddollarfilm som helst. Kanske borde jag till och med ha siktet inställt på en Oscar. Jag vill ju gärna att mina små kalendrar ska vara så bra som möjligt och jag tar gärna emot små hjälpsamma tips av typen: “Himla kul idé! Men det är något vajsing med ljudet. Kolla den här länken, den kanske kan ge lite bra tips. Ha det så bra!” Det är bara trevligt och är precis den typen av hjälpsamhet jag har kommit att uppskatta så mycket med nätet. Det är inte hjälpsamt eller trevligt med kommentarer av den här typen: “Du, det kanske vore en idé att inte ha så dåligt ljud…” eller “Gillar du fula skuggor, eller…?” Kommentarer av den typen är inte hjälpsamma. De är demotiverande. Speciellt när man gör det hela med nollbudget, både vad det gäller pengar och tid.
Och vad är det med de där tre punkterna som alltid avslutar sådana kommentarer? Är folk bara otrevliga, eller fattar de inte den negativa innebörden av tre punkter efter sådana där dumfrågor? Tills någon av er bitterjönsar själva växer till er lite balls och vågar ställa er framför en kamera och göra en liten film som hela världen kan se och bedöma, så tycker jag att ni kan hålla tyst eller bidra med trevlig och vänligt sinnad förbättring. Tips ett är att skippa de där jäkla tre punkterna i slutet på varje mening.
Jag antar att bitterjönsarna har någon sorts märkligt bekräftelsebehov som de när genom att försöka trycka till de som tillbringar sin tid med att försöka göra livet lite trevligt för sina medmänniskor. Men de biter inte på mig. Det är inte första gången bitterjönsar försöker stoppa mig, men hittills har ingen lyckats och det kommer de inte att göra nu heller. Ett effektivt sätt att få mig att göra något är nämligen att antyda att jag inte kan/bör/får/borde göra det.
Det verkliga problemet är att de saker jag tar upp i den här bloggposten inte bara drabbar mig. Om det vore så väl ändå. Jag är en tuff kaka, som man inte sänker så lätt. Det stora problemet är att det händer massor med bra och initiativrika människor hela tiden. De som försöker göra något blir nedyxade av åskådare som inte verkar ha något annat nöje här i livet än att sticka hål på alla positiva initiativ de råkar ramla över. Själv får jag mest ett åskigt humör och en väldig vilja att bevisa att bitterjönsarna har fel, men jag har sett alldeles för många goda initiativ gå under för att andra ganska naturligt inte orkat stå emot bitterjönsarnas ständiga angrepp.
Därför tänker jag avsluta med att ställa följande frågor till alla bitterjönsar där ute:
Vad är det för fel på er som inte respekterar normalt telefonvett?
Vad är det för fel på er som tror att världen bara kretsar kring er och era behov?
Vad är det för fel på er som inte förmår se goda intentioner hos era medmänniskor?
Vad är det för fel på er som missbrukar användandet av tre punkter i slutet på alla meningar ni skriver?
Vad är det för fel på er som bara vill stjälpa och inte hjälpa?
Om vi ska komma någonstans i vår kamp att förbättra världen, så vore det väl en alldeles utmärkt idé att sluta yxa ner varandra, eller hur? Gillar man inte det någon annan gör, så kan man bidra med positiv och trevlig hjälp. Och om nu någon händelsevis bara inte kan förmå sig att göra det, så kan man ju alltid strunta i de andra och försöka göra något bättre själv. Välj vilken väg ni vill, men visa lite jäkla respekt för era medmänniskor.
Och till er positiva och initiativrika människor där ute säger jag:
Stå på er! Låt aldrig en bitterjöns sätta sig på er. Det är bättre att ha hundra idéer och bara lyckas genomföra en, än att ha tusen idéer om varför andras idéer suger.
Och med detta ska jag nu gå och göra mig en kopp kaffe och sitta ner en stund och låta blodtrycker normaliseras. Medan jag gör det kan ni roa er med att kika på mina filmer som på intet sätt är tänkta att konkurrera ut Hollywood:
Julkalendern:
1 december
2 december
3 december
4 december
5 december
6 december
7 december
8 december
9 december
10 december
11 december
12 december
Twittergrillar:
Twittergrillen 1
Twittergrillen 2
Twittergrillen 3
Twittergrillen 4
Twittergrillen 5
Fredrik Moberg
December 13, 2010 at 12:52 pm
Word!
Som jag brukar säga: Det är ju roligare att vara glad än att vara arg. Roligare att hylla än att dissa. Roligare att hjälpa än att stjälpa.
Man blir faktiskt inte det minsta lilla glad av att vara ett neggo…
Anna Troberg
December 13, 2010 at 12:56 pm
Hej Fredrik!
Ja, precis så. Det är mycket roligare att vara positiv. Både för en själv och andra.
Ola N
December 13, 2010 at 12:52 pm
Go Anna.
Du vet att du gör ett fantastiskt jobb, och jag vet att vi som ser dig jobba kanske ger dig uppskattning alldeles för sällan.
Du är bäst!
Anna Troberg
December 13, 2010 at 12:56 pm
Tack Ola! Och tack detsamma! Det är verkligen inte bara jag som jobbar häcken av mig i partiet. Det är det många som gör. Du, till exempel!
Pingback: Tweets that mention När blev bitter det nya svarta? | Anna Troberg -- Topsy.com
Mikke
December 13, 2010 at 1:02 pm
Bra skrivet, Anna.
jeffer
December 13, 2010 at 1:13 pm
Helt rätt!
Att göra något, om än ofärdigt, är första steget att göra mer. Att testa, pröva, även misslyckas, visar att man lever, och så länge man lever finns det hopp.
Om någon ser en förbättringsmöjlighet – vad är mer lämpligt än att samma person försöker genomföra den… Initiativ istället för negativism.
Inspirerat av Martin Buber:
Börja med dig själv – istället för att skylla på andra
Börja där du är – istället för att önska att du var någon annanstans
Börja nu – istället för att vänta på att något ska hända
Är inte det lite piratpartiet? Ofullkomligt, men ändå på gång med vad vi har. Vi hittar framtiden genom att pröva oss fram.
Andreas Kettelhoit
December 13, 2010 at 3:44 pm
Riktigt bra skrivet Anna
Du slår verkligen huvud på spiken (alltid undrat, de låter som de skulle göra ont? *ler*) genom att skriva det många tycker.
Apropå julkalender och twittergrill så ser jag verkligen fram emot det… twittergrillen ger en trevlig start på helgen och man blir glad över alla crazy-frågor
take care
Beelzebjörn
December 13, 2010 at 6:17 pm
Fantastiskt. I egenskap av kvalificerad bitterjöns kan jag tycka att det finns bra mycket tacksammare mål att rikta bitterheten mot än ett par videoklipp gjorda med glimten i ögat.
Jag gillar tre punkter, förresten. Don’t be a hater…
^^
Trevlig Lucia.
Anonym Fegis
December 13, 2010 at 6:24 pm
Jag är inte bitter, så… Kör hårt!
Mathias Heinel
December 13, 2010 at 7:14 pm
Det är rligare att hissa än att dissa??
Pingback: Farmor Gun i Norrtälje: Tillit och kärlek gör man sig förtjänt av. | Piratkopiering
Christian Johannesson
December 13, 2010 at 8:44 pm
Hej!
Dina julkalendrar är bra, faktiskt det enda julkalendern jag öppnar/ser på
Men angående punkter… jag gillar sådana… antar att det är brist på intresse om det ska vara punkt, komma eller ny rad. ^^
Elias.L
December 14, 2010 at 5:12 am
Detta är tragiskt men jag har full förståelse Anna, GOD JUL <3
ZastDerg
December 14, 2010 at 12:36 pm
Jag gillar bloggposter som påminner mig om xkcd.
http://xkcd.com/810/
Martin
December 15, 2010 at 11:44 am
Död åt bitterjönsarna! Länge leve Piratpartiet!
Jag har själv ofta frågat mig: “Vad är det för fel på [mig] som missbrukar användandet av tre punkter i slutet på alla meningar [jag] skriver?” Jag vet inte, men tror det kommer från födseln…
God Jul Anna
Anna Troberg
December 15, 2010 at 11:47 am
God jul, Martin…
jimmie
December 15, 2010 at 11:59 am
Jag tycker iallafall du gör ett bra jobb och är en tillgång för partiet
God jul
Kristoffer
December 15, 2010 at 12:42 pm
En bra tankeställare! Jag tror många fäller negativa kommentarer av gammal vana. Men precis som man kan vänja sig vid att alltid prata negativt kan man vänja sig vid att ge positiv feedback. Men det är inte lätt, och det är ingen vändning man gör på en 5-öring.
Jag ska försöka ta detta till mig och försöka bli ännu mer positiv!
Anna Troberg
December 15, 2010 at 12:44 pm
Hej Kristoffer!
Alla faller i bitterjönsgropen ibland. Det gör jag med. Det enda jag begär är att vi alla försöker vara uppmärksamma på när vi gör det och försöka kravla oss upp.
of_darkness
December 15, 2010 at 2:20 pm
Nog för att jag är bitter o negativ, men jag undviker att vara otrevlig mot någon eller inkräta på deras privatliv.
Och man försöker alltid skilja på person och sak så långt det går.
Och punkterna ska ju användas enligt mig som en trailing off vilket betyder att man låter något hänga i luften och indikerar osäkerhet och att man ev öppnar upp för att man har fel.
Dock bör man inte använda den för regelrätta PA.
Man kan dock använda det för att säga”Nu vet jag inte om jag förståt detta rätt eller om jag ens bör säga något men,” och då ska det handla om en personlig upfattning och inga påståenden.
Men som sagt skilj på person och sak, så at kritisera saken och dess utförande utan att kritisera personen otillbörligt.
Så gör man det får man vara grinolle o klaga så länge man inte utrycker missaktning mot person eller det faktum att den tog ett iniativ.
Leif Svensson
December 15, 2010 at 3:07 pm
Allvarligt talat, och nu tänker jag inte direkt på dig Anna och din situation, så finns det otroligt mycket bitterhet bland oss människor. Kanske mindre hos yngre och Piratpartister ändå. Kolla kommentarer på SVD t ex eller Ring P1! Det byggs upp en bitterhet genom motgångar i livet och man tar alla chanser att göra sig av med den dvs försöka lasta över den på andra.
Du gör ett kanonjobb Anna – låt ingen få dig att tro något annat!
Björn
January 20, 2011 at 6:43 pm
Helt rätt Anna!
Liza Minnelli says: BALLS TO YOU!! ;-D
Nä, men allvarligt, som jag sa annorstädes; det är en sak att vara nere och bitter. En annan sak att tycka det är ok att andra ska behöva lida av det.
Hoppas ni alla har det bra, eller eller åtminstone bättre än jag haft det senaste halvåret. Vilket är anledningen att jag inte synts så mycket, att man mår dåligt betyder inte att alla andra oxå ska behöva göra det…