Som ni märker händer det väldigt många saker nu. De senaste veckorna har debatten kring Wikileaks intesifierats. Sverige har dragits in i den på grund av läckta rapporter från den amerikanska ambassaden. Dessutom har man gripit en fildelare i Skurup. En man sprängde sig själv i centrala Stockholm och det har bland annat lett till att en del fått den outgrundliga idén om att vi borde damma av FRA-lagen och låta SÄPO få tillgång till FRA-butiken. Datalagringsdirektivet står för dörren och en hel del annat.
Detta betyder två saker. Det betyder att media ringer stup i ett, vilket är jättebra. Det skulle naturligtvis ha varit kul om de hade varit lika intresserade av våra åsikter före valet som de är nu, men ibland får man helt enkelt acceptera att saker inte blir precis som man vill och vara flexibel och skapa nya chanser och ta vara på dem när de kommer. Det är det vi gör nu.
Det andra är att jag överöses med länkar åtföljda av meddelande av typen: ”NÅGON borde göra något!” eller ”Men varför GÖR ni inget?” De där frågorna gör mig ganska upprörd. Jag råkar nämligen veta att det finns många NÅGON i partiet som arbetar hårt med att GÖRA något åt de där sakerna hela tiden. Dag ut och dag in. Ibland märks det direkt, ibland är det mer långsiktigt och märks först efter ett tag. Men, tro mig, det görs.
Tyvärr finns det NÅGRA ANDRA som tycker att de GÖR något när de står runt NÅGON och klagar på precis allt NÅGON gör eller inte gör. Om NÅGON lyckas få in en insändare, så kan man ge sig sjutton på att NÅGRA ANDRA tycker att den andra meningen i det tredje stycket sög. Om NÅGON fixar en lokal fika, så tycker NÅGRA ANDRA att man borde haft fikat på ett annat fik. Om NÅGON uttalar sig i media, så tycker NÅGRA ANDRA att NÅGON borde ha haft benan till höger istället för vänster. Kort sagt, vad NÅGON än gör, så finns det NÅGRA ANDRA som bara väntar på att hitta fel på initiativet.
Naturligtvis är det bra att få feedback på det man gör, men det är en väldig skillnad på att få trevlig feedback av typen: ”Jättetrevligt piratfika! Men nästa gång kanske vi ska vara på Svenssons fik istället eftersom vi blev så många att det blev lite trångt.” eller ”Toppeninsändare! Men skriv under med ditt namn istället för Luke Skywalker nästa gång. Den var ju urbra, så du har inget att skämmas över.”
Tyvärr levereras feedback istället i den här stilen: ”Hur kunde du välja ett så trångt litet jävla fik som inte ens har Ubuntu Cola?” eller ”Om du ska skriva en insändare, så kan du väl i alla fall försöka skriva en bra, eller hur?” Hur trevligt är det? Ingen kan väl på allvar tro att NÅGON valde det där trånga fiket för att plåga sina medmänniskor? Eller att NÅGON medvetet offrade några timmars fritid på att medvetet skriva en dålig insändare?
NÅGON är inte en IDIOT för att något inte är 100% som NÅGRA ANDRA vill ha det. NÅGON är bara en människa som gör så gott han eller hon kan efter de förutsättningar som han eller hon har. Man dör inte av att hellre fokusera på de goda intentionerna än på att någon liten detalj inte blev helt perfekt. Kort sagt, man dör inte av att tro gott om sina medmänniskor. Faktum är att man kan vara ganska säker på att NÅGON inte gjort eller inte gjort något för att göra livet speciellt svårt för just dig. Risken för just det är försvinnande liten.
Jag tror gott om människor och tror inte att folk vill varandra illa. Jag tror snarare att vi ibland glömmer bort att mottagaren av vår mer eller mindre yxiga feedback också är människa och fungerar som människor gör mest. Får vi uppmuntran blir vi glada och inspirerade att göra fler saker. Blir alla våra initiativ nedyxade, så blir vi ledsna och demotiverade.
Om man nu bara inte kan förmå sig att leverera feedback på ett trevligt sätt, så bör man låta bli att leverera feedback alls. Syftet med feedback är att inspirera till storverk, inte att få folk att känna sig genomusla. Kan man inte ge feedback på ett medmänskligt sätt, så har man ju alltid möjligheten att själv försöka göra något bättre än alla de där andra som man tycker är klåpare. Om man lyckas kommer man att må bra själv, alldeles utan att söka den där kicken jag misstänker att en del får av att trycka till andra.
Jag skriver inte detta i hopp om att framstå som en trevlig Magdalena Ribbing-tant. Jag skriver det för att vi har betydligt bättre förutsättningar att förändra världen till det bättre om vi uppmuntrar och uppskattar varandra än om vi ständigt sablar ner varandra.
Jag skriver det också i hopp om att det är den här andan vi ska anamma när vi går in i det nya året och börjar lägga grunden för att bli ett stabilt, inspirerande och positivt val för väljarna 2014. För att bli det, måste vi först se till att själva vara stabila, inspirerande och positiva. Om vi inte är det kommer ingen annan heller att tycka att vi är det och då kommer ingen att ge oss makten att göra ännu mer gott för världen. Och helt ärligt, är det ens någon mening med att rädda världen om vi inte ens kan ta hand om varandra?
Piratpartiets arbete är helt beroende av att NÅGON hela tiden tar positiva initiativ. Nästa gång du tänker att NÅGON borde göra något. Tänk då att den NÅGON faktsikt kan vara du själv. Förvänta dig inte att NÅGON alltid är NÅGON ANNAN. Och framför allt, om NÅGON ANNAN gör något, var hjälp och inte stjälp. Det är bättre att ha hundra idéer och lyckas genomföra en, än att ha tusen idéer om varför andras idéer suger.
Människor behöver stöd och uppmuntran, inte ständiga felmeddelanden om allt och inget som poppar upp och irriterar och skymmer sikten.
Ta hand om varandra!
Anna
————–
Anna Troberg
Vice partiledare
Pingback: Tweets that mention Fråga inte vad PP kan göra för dig, fråga vad du kan göra för PP! | Anna Troberg -- Topsy.com
Kristofer Pettersson
December 15, 2010 at 11:32 am
Jag förstår inte varför du är upprörd. Så här har människor fungerat i alla tider, varför skulle pirater vara annorlunda än andra? Det som gör skillnad för en organiserad grupp är ifall deras ledare är starka nog att dra lasset trots mänsklighetens brister. Det är för övrigt omöjligt att göra något helt rätt i allas ögon. Du måste alltid rådfråga ditt samvete. Blir trycket för hårt? Först då måste du stå tillbaka. Därför är det inte heller konstigt ifall vissa ledare upplever mer negativ attityd än andra.
Att kräva att all feedback ska vara konstruktiv är helt meningslöst. Möjligen kan du prioritera konstruktiv kritik och du kan försöka belöna de som ger dig verktyg att åstadkomma något. Det i sin tur kräver att du har förmågan att prioritera och att du har något värt att belöna med.
Kritik kan också med fördel användas som ett vapen för att bli av med sådant man inte tycker om. Du kan klaga och vädja till en “rättvis” behandling, men det kommer inte hjälpa dig alls. Tvärt om vädrar hajarna blod i vattnet.
En sak är säker: Är du en ledare står du alltid ensam; antingen är du det, eller så står alla bakom dig.
Anna Troberg
December 15, 2010 at 11:40 am
Hej Kristofer!
Där tror jag att du har fel. Jag har arbetat i helt andra miljöer tidigare och även om det förekom negativ kritik där, så går det överhuvudtaget inte att jämföra med det jag ser omkring mig idag. Det var fritt fram att komma med feedback, men alla förväntade sig att den skulle vara konstruktiv och framför allt medmäsnklig. Om någon bara dissade och dissade och dissade på ett otrevligt sätt, så blev andra förbannade och sa ifrån.
Så visst, det kommer alltid att finnas människor som tycker det är konstruktivt att kalla andra för idioter för att de överhuvudtaget försökt göra något bra. Det betyder inte att man behöver uppmuntra den typen av beteende. Jag tycker, tvärt om, att det är ett beteende som överhuvudtaget inte ska premieras.
Det finns en myt om att det inte går att ge negativ kritik och vara trevlig samtidigt. Men det är som sagt en myt. Kritik måste man få ge, men det är ta mig sjutton ingen ursäkt för att få vara otrevlig mot sina medmänniskor. Det är två helt olika saker.
Att en ledare alltid står ensam är en annan femma. Visst är det så. Men du kommer aldrig att få mig att tycka att det är ok att folk blir idiotförklarade när de försöker göra bra saker.
Johnny
December 15, 2010 at 11:41 am
Det är alltid tungt att arbeta i motvind, tyvärr finns det även gnällspikar på det egna skeppet som väljer att anklaga kaptenen istället för att arbeta för att komma till lugnare vatten. Tycker ni har gjort ett jättebra arbete och ni behövs, nu mer än någonsin, vi behövs också men vi behöver bli bättre på att arbeta gemensamt för att motverka de händelser som verkar utspela sig just nu. Tror inte folk är medvetna om vad som egentligen är på väg att hända utan väljer att hellre käbbla med varandra, hoppas folk inser att tillsammans är vi starka, låt inte regeringskrafterna få “söndra och härska”.
emma
December 15, 2010 at 11:42 am
hahahaha, och vips så skrev Kristofer Pettersson under på problematiken!
Lite humor ändå, får man väl säga! Ja, det är nog bra att ha lite skinn på näsan men det skadar nog inte att försöka vara lite mer socialt begåvad också. Att det funnits i alla tider är liksom inte en anledning att tappa balansen och ägna sig åt sånt på heltid. Dessutom har man tidigare kunnat undvika det och skapa en balans av stöd, uppmuntran och kritik på ett annat sätt än man kan idag. Vi ber andra förändra sina tankesätt av samma anledning — det nya ställer nya krav på oss. Då ska vi inte blunda för det vi måste utveckla oss själva för att lyckas med.
Tim S
December 15, 2010 at 11:51 am
Stort tack för ditt och andras engagemang! Utvecklingen visar att PP har haft rätt från början och att framtiden drar närmre fortare än någon fruktat.
Men snälla PP: skaffa ett partiprogram som innefattar hela samhällsapparaten, det kommer inte att funka att få plats i riksdagen utan det. Och ta med ett förslag till hantering av terrorspaning. Definiera hur ni vill stärka rättsskyddet så inte fler fall av nonsensefterlysningar av diskutabla brott kan göras under täckmantel av dunkla motiv. Ta med socialpolitik och allt annat.
Det gick an att rösta på er till EU där de flesta inte bryr sig eller tror sig kunna påverka vänster-högerskalan med sin röst. Men svensk inrikespolitik låser ut alla enfrågepartier permanent. Och vi som vill som PP, vi vill få genomslag!
Anna Troberg
December 15, 2010 at 12:02 pm
Hej allihop!
Jag vill bara påpeka att mitt inlägg alltså inte är ett: “Var inte elaka mot mig”-inlägg. Det är ett “Var inte elaka mot varandra”-inlägg. Det här händer nämligen på alla möjliga nivåer och på alla möjliga ställen runt om i landet och på nätet. Bara ett litet förtydligande, alltså.
Kristofer Pettersson
December 15, 2010 at 12:23 pm
@emma på vilket sätt skrev jag under? Jag ansåg att jag var konstruktiv. Möjligen är det så att du inte delar min åsikt och då är frågan om man ska vara öppen eller åsiktsförtryckare.
@anna Jag läste det som ett “var inte elaka mot mig inlägg”.
Qeruiem
December 15, 2010 at 12:46 pm
“Jag läste det som ett “var inte elaka mot mig inlägg””
Var inte det lite förutfattat av dig?
emma
December 15, 2010 at 12:47 pm
@Kristofer Jag hoppas inte att du ser mitt inlägg i debatten som åsiktsförtryck? Jag kände mig som du, konstruktiv, om än med glimten i ögat!
jeffer
December 15, 2010 at 1:12 pm
Helt riktigt – meningslöst gnällande och “the-other-guy-story” gynnar bara våra motståndare.
Internets fiender är på stark frammarsch, och det är emot dem vi ska rikta vår uppmärksamhet och ilska.
Det mäktigaste piratprojektet är de miljoner människor som fildelar. Hur kan vi sprida fildelningsbeteende och vanor till ännu fler, även de som inte fildelat hittills?
När allt som finns är fildelat till alla, då är den enda fildelning som behövs, det som är helt nytt.
Då är dagens upphovsrätt, som är den starkaste drivkraften för den pågående utrullningen av övervaknings- och repressionsstaten, i praktiken obsolet. Den ersätts med rena incitamentsmodeller som belönar nytt skapande, men utan exemplarkontroll. Det vill säga all nuvarande och all kommande information är fri räknat per användning.
Det är här varje pirats eget initiativ kommer in. Alla kan på något sätt bidra till mer kopiering och spridning. Många är exempelvis inte bekväma med att ladda ner från internet. Varför inte ge dem en julklapp på ett usb-flashminne eller usb-.hårddisk med “önskat” innehåll (angående Axhamn på Netopias klagan över “oönskat” innehåll)?
Så istället för att klaga, kopierar och sprider vi så mycket vi kan till vår egen och andras lycka, och för hela samhällets framgång och utveckling. Speciellt nu till jul…
Kristofer Pettersson
December 15, 2010 at 1:22 pm
@emma Nej självklart inte. Det krävs mycket mer för att förtrycka mig. Dessutom tycker jag det är roligt att tampas lite. Det är trevligt att vi är överens om att kritik är både nödvändigt och bra.
@Qeruiem Kanske. Eller så är det en befogad kritik av texten som kanske skulle ha varit så tydlig att inget extra förtydligande behövdes i kommentarsfältet.
@anna Jag tror du behöver fundera på följande:
* Kritik mot dig, din person, din flickvän och din katt kommer att bli hårdare, mer orättvis och intensivare. Klarar du av det? Skulle Xena klara av det?
* Om du kommunicerar intern kritik externt så har du satt standarden för intern kritik.
* Att klaga och gnälla _är_ att göra något. PP klagar och gnäller också och rätt ofta förmedlar vi negativ kritik: “Boström, du är en idiot!”
Att handlingarna (dvs att ge negativ kritik) ibland har låg kvalité, sätter krokben för utföraren samt missar målet har att göra med att vederbörande inte förmår bättre. En sådan person kommer sannolikt inte att fatta din text här ovan heller.
Andreas Kettelhoit
December 15, 2010 at 1:22 pm
Lysande Anna
Återigen, ja faktiskt som alltid, sätter du fingret på exakt den punkten hos folk som ömmar mest. Du säger ifrån lite på skarpen och det tycker jag är bra. Förhoppningsvis tar någon bitterjöns åt sig.
Qeruiem
December 15, 2010 at 1:26 pm
“Att klaga och gnälla _är_ att göra något. PP klagar och gnäller också och rätt ofta förmedlar vi negativ kritik: “Boström, du är en idiot!””
Det är också därför många “Svenssons” inte ser PP som ett realistiskt alternativ för det enda de ser är att vi gnäller och klagar. Att gnälla är att vara reaktiva, vi måste lära oss att vara mer proaktiva.
Kristofer Pettersson
December 15, 2010 at 1:33 pm
@Qeruiem Quod erat demonstrandum
Magnus
December 15, 2010 at 2:46 pm
Andas genom näsan Anna, världen är inte på väg att gå under, bränn inte ut dig.
Anna Troberg
December 15, 2010 at 2:48 pm
Hej Magnus!
No worries! Jag ska ta det lugnt i jul. Och det hoppas jag att ni andra också gör.
Anonym
December 15, 2010 at 3:35 pm
Häromdagen tänkte jag på en sak som känns relevant när jag läser det här. Jag tänkte så här – “Idag har jag kämpat mot terrorismen. Jag såg en mörkhyad kille som hade fastnat med bilen och hjälplöst försökte komma loss. Han var uppenbarligen inte van med vinterväglag; han gasade för fullt med förutsägbart resultat. Jag stannade till och sade ‘Hej, behöver du hjälp?’ På bruten svenska svarade han att han vore väldigt tacksam. Efter en kort instruktion om att han inte skulle gasa på för fullt utan i stället ‘gunga loss’ bilen så tog det 10s innan vi hade fått loss bilen så att han kunde åka därifrån. Han tackade och var glad.”
Att bekämpa terrorism är inte svårare än så: om vi beter oss humant mot våra medmänniskor så kommer det inte att finnas speciellt många som vill genomföra terrordåd. Det svåra är inte att veta vad vi skall göra, det är att få alla att göra det. Det är svårt, men inte omöjligt. Den som tror något annat borde tänka efter lite: är det verkligen så att samhället har fungerat på exakt samma sätt genom hela mänsklighetens historia? Nej, så är det inte. Det som kan kännas tungt är att det går i vågor – det går inte att lösa ett problem en gång för alla, utan det krävs en konstant ansträngning för att försvara våra värderingar.
På samma sätt är det med det du skriver om. Självklart går det att förändra, vad än Kristofer tror. Du kanske inte kan förändra alla, men tillräckligt många för att förändra samhället. Du kan inte heller göra det på egen hand, utan det krävs att vi alla hjälps åt.
Vad kan man göra som individ? Vara envis. Hålla fast vid det som är rätt. Kämpa mot ilska, frustration, irritation, rädsla och inte låta dem påverka en till att göra något som är fel. Våga behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Stötta andra som vacklar och känner att det är svårt att följa den inslagna vägen. Föregå med gott exempel och visa andra att det faktiskt finns andra sätt. Vägra helt enkelt att falla i den fälla som Kristofer erbjuder likt ormen i praradiset: “alla andra tänker bara på sig själv, så du är dum om du gör annorlunda”. Att vara annorlunda är bra, det är de som vågar vara annorlunda som förändrar världen.
Calandrella
December 15, 2010 at 3:55 pm
Bra och sansat skrivet som vanligt!
På Wikipedia finns en riktlinje som kallas “Assume good faith” (det något mindre klatschiga “Förutsätt att andra har goda avsikter” på svenska), som helt enkelt går ut på att man ska utgå ifrån andras välmening för projektet i sina handlingar, oavsett handlingarnas eventuella negativa konsekvenser. I Piratpartet skriver vi i och för sig ingen encyklopedi, utan vi har andra mål, men organisatoriskt går det att dra paralleller mellan de båda projekten ganska ofta. Man måste helt enkelt bli bättre på att kritisera konstruktivt.
Som Qeruiem påpekar, gäller detta inte bara gentemot åsiktsvänner utan även gentemot debattmotståndare; säg inte att “Ask är en idiot”, säg “Ask, Moderaterna har en lång tradition av rättssäkerhet. Därför är det märkligt att införa rättssäkerhetskränkande lagstiftning för att stoppa brott.”, kanske till och med “Vi skulle kunna göra X för att stoppa brott istället, vilket vore mer effektivt och framförallt mer förenligt med rättsstatens poliser.”, som Tim S föreslår.Twitter: Calandrella
infallsvinkel
December 15, 2010 at 5:17 pm
Jag måste säga att jag tycker att ditt blogginlägg är superbra Anna.
Du sätter verkligen fingret på en relevant omständighet, kanske en av de allra viktigaste, som vi måste jobba med internt.
Jag antar att internet är sådant till naturen, att det är lätt för människor att förfalla till “mycket prat och lite verkstad”. Dvs. det är lätt att ha åsikter om saker och ting, utan att fördenskull vara beredd att själv dra ett strå till stacken. (I *någon mån* kanske detta elimineras i AFK-sammanhang av att oengegerade människor inte orkar ta sig till medlemsmöten etc.)
Sedan har jag två synpunkter:
1) Det finns behov av att tydliggöra för våra medlemmar/sympatisörer hur de kan “göra något” för partiet. För med bristfällig ledning i det avseendet, kommer folks energi istället att komma till uttryck i frustration.
Det räcker inte med förslaget: “skriv en insändare”. Folk är olika och behöver olika alternativ.
Varför inte följa upp detta blogginlägg med ett på temat: “10 praktiska saker du kan göra för att stödja Piratpartiet och hur du gör dem”.
2) En annan orsak till allt negativt gnäll kan tyvärr spåras tillbaka till ledande företrädare för vårt parti.
Det har tyvärr odlats en kultur där *nästan varje* initiativ från andra politiska partier, inom något av “våra” ämnesområden, omedelbart får starkt negativ och orättvis kritik av oss.
Om (s), (m) eller något annat parti kommer med ett förslag inom något av “våra” ämnesområden, är vi enormt snabba med att såga förslaget jäms med fotknölarna. (Ofta utan att kritiken ens är särskilt relevant.)
Detta kan ha fött en kultur av missnöjesyttringar mot alla typer av initiativ, även de initiativ som kommer från vårt eget parti.
Varför inte köra en serie blogginlägg på teman som:
“Detta har (m) gjort bra för att stärka rättsäkerheten”
“Dessa bra förslag har (s) på IT-området”
“En intressant öppning från Folkpartiet” (etc)
Bara rubrikerna ovan får vilken Piratpartist som helst att rygga tillbaka. Tyvärr.
För naturligtvis finns det goda förslag även från de andra partierna, förslag som är värda att lyftas fram. Vi har dock fött en kultur av bitterhet och klagande, som slår tillbaka mot oss själva.
(Ett relaterat problem är att vi saknar ett sakpolitiskt program. Således har vi inte kunnat enas internt om vilka förslag som är “bra”, även om de kommer från något av de övriga partierna. Detta gör det svårt att hylla, men lättare att kritisera, andras förslag.)
Hoppsan… Nu har jag nästan skrivit ett blogginlägg.
Mvh.
infallsvinkel
goldmund
December 15, 2010 at 6:15 pm
Bra skrivit. Relevant.Uppmuntran gör oss starkare och DET behövs för att internets framtid ser mörkt ut och därmed den fria människans utveckling.
Scary Devil Monastery
December 16, 2010 at 4:29 pm
Jämt och ständigt denne “Någon”…”Någon Annan” verkar härja friskt på mitt jobb också.
“Vem tog tag i det?”
“Jaaa…någon tog väl hand om det?”
“Vem fan ställde till med det här? Du?”
“Nej nej, det var någon annan”
Så snart jag hittar denne “Någon” vankas omfattande och diger LARTning. Han har tydligen en chef också…”General Fel”, som tydligen lägger sig i rutiner och policy.
Han är också snabb att skylla ifrån sig, och det är det jag tror du råkar ut för, Anna.
Erica
December 16, 2010 at 11:54 pm
Att vara ansvarig i något sammanhang är alltid väldigt otacksamt. Jag vill bara säga att jag tycker du gör ett bra jobb. Fortsätt med det.
Pingback: Magnihasa: Eller så var det 2010 | Piratkopiering
Pingback: Kampanj (pp) » Blog Archive » Värdet av aktivister