- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Kulturarbetare slår ett slag för yttrandefriheten
Det händer saker slag i slag. Oftast är det inte så bra saker, men det finns alltid ljusglimtar.
I dag hittade jag, hör och häpna, en i Expressen. Där har nämligen en grupp svenska författare, förläggare och andra kulturpersonligheter skrivit under en alldeles utmärkt debattartikel om varför man bör skydda Wikileaks.
Bland dem som skrivit under finns bland andra: Henning Mankell, Suzanne Osten, Unni Drougge och Svante Weyler.
De skriver bland annat:
Det går fortfarande utmärkt att donera pengar till Ku Klux Klan med hjälp av Visa-kort; men inte till Wikileaks. I USA har republikanska politiker yrkat på dödsstraff för frontfiguren Julian Assange. Påtryckningar från amerikanska myndigheter har fått Mastercard och PayPal att stoppa transaktioner till Wikileaks – trots att varken organisationen eller någon person knuten till den är åtalad för brott i USA. Kina har – förstås – bannlyst Wikileaks.
Detta är direkta angrepp på yttrandefriheten. Vi vill därför uttala vårt självklara stöd för Wikileaks rätt att fritt sprida information av allmänintresse. Denna rätt är inskriven i många länders grundlagar, inte minst Sveriges.
och:
Vi uppmanar alla journalister, författare, kulturarbetare och demokratiskt sinnade medborgare att med politiska, ekonomiska och litterära medel sluta upp bakom Wikileaks.
Jag blir väldigt glad över att se svenska kulturarbetare engagera sig i den här frågan. Den är oerhört viktig. Jag gillar när kulturarbetare tar ställning i viktiga politiska frågor.
Nu kanske ni tycker att det låter märkligt, eftersom jag då och då muttrar när kulturarbetare dyker upp i den politiska debatten. Men det är skillnad på engagemang som grundar sig på omtanke om andra och engagemang som grundar sig på omtanke om den egna plånboken på andras bekostnad. Det här är ett utmärkt exempel på det förra. Tummen upp!
Pingback: Tweets that mention Kulturarbetare slår ett slag för yttrandefriheten: #svpol #piratpartiet -- Topsy.com
Anonym
December 26, 2010 at 10:08 pm
Henning Mankel slår ett slag för demokrati? Han måste varit grovt påverkad när han skrev på detta.
Gandalf
December 27, 2010 at 12:23 am
@Anonym: Lätt för dig att sitta där i din anonymitet bakom tangentbordet och anklaga andra för att vara påverkade av diverse preparat. Åstadkom själv nåt positivt istället för att slänga ur dig saker ur luften.
Pingback: Ett litet ljus i vintermörkret — Flickus flackus flum
Anders Troberg
December 27, 2010 at 9:43 am
Anonym: Varför det? Han har väl visat tidigare att han är beredd att stå för demokrati och mänskliga rättigheter, exempelvis så var han närvarande på Ship to Gaza.
Mikael Popovic
January 2, 2011 at 4:53 pm
“Men det är skillnad på engagemang som grundar sig på omtanke om andra och engagemang som grundar sig på omtanke om den egna plånboken på andras bekostnad.”
Och hur betalar du din hyra? Mat? Kläder?
Hur kan du mena att en kulturarbetares önskan att leva på sitt tidskrävande värv, givetvis ställt i proportion till popularitet, är “omtanke om den egna plånboken på andras bekostnad”? Att försöka få det att se ut som om en person, som utfört ett av andra önskat arbete, är dålig då denne vill ha ersättning för det efterfrågade arbetet. Kom inte dragande med nåt exempel från MTV Cribs, de flesta kulturarbetare har inte de intäkterna och lever redan på en hårfin linje mellan tid att skapa och tid att försöka få ihop till brödfödan.
Låt mig ge ett exempel på omtanke om den egna plånboken på andras bekostnad.
Illegal fildelning, en person laddar ned musik och film på en sajt där ovan nämnda kulturarbetares verk publiceras mot dennes vilja och utan att denne får den ersättning han/hon enligt lag har rätt att begära. Detta i många fall istället för att tillgodogöra sig musiken eller filmen på ett lagligt sätt. (Försäljningsstatistiken för inspelad musik talar sitt tydliga språk) Plånboken behåller sitt innehåll och man har tillgodogjort sig musiken/filmen på, ja, annans bekostnad.
Vadan detta agg mot kulturarbetare?
Brukar inte ni, piratpajsare, försöka påstå att ni vill främja kultur?
Eller är det bara kulturspridning? (på bekostnad av andra)
Anna Troberg
January 2, 2011 at 5:25 pm
Hej Mikael!
För mig som gammal kulturskapare handlar det om ett enkelt val mellan att:
1. fortsätta tjäna pengar med en utdaterad affärsmodell som kostar mig själv och alla runt omkring mig deras personliga integritet.
eller:
2. värdera min egen och andras personliga integritet högre än min egen lathet och vara med och försöka hitta nya affärsmodeller som fungerar i det nya kulturlandskapet.
För mig är valet lätt. Min och andras personliga integritet är ett alldeles för högt pris att betala för att jag ska slippa behöva tänka i nya banor vad det gäller min försörjning.
Det handlar nämligen inte om kulturskapares gudomliga rätt att tjäna pengar för någon sådan finns inte. Det handlar om att skapa ett kulturlandskap där man kan tjäna pengar på kultur, utan att för den skull kväva kulturen i ohemul och utdaterad upphovsrätt eller ge upp människors rätt till sitt privatliv. Det är nämligen en myt att det går att ens försöka stoppa fildelning utan att klampa in i folks privatliv.
Jag lägger dessutom ordet “piratpajsare” på minnet. Riktigt kul!
Mikael Popovic
January 2, 2011 at 9:08 pm
Hej Anna!
Egentligen svarar du nog inte på någonting här tror jag, inte på någon fråga som verkligen ställts i alla fall.
Att du är “en gammal kulturskapare”, spelar inte så stor roll, vet inte riktigt vad det skulle tillföra dina argument? (Så vansinnigt gammal är du inte heller för den delen.)
1. Utdaterad affärsmodell? Hur menar du då? Att utföra ett arbete, skapa något, en vara eller tjänst och sedan begära ersättning från dem, som vill ta del av din vara/tjänst? På vilket sätt är detta utdaterat?
2. Din lathet ser jag inte vad den har med någon annan människas fria val att göra. Den direkta kopplingen till integritet ser jag inte heller, annat än möjligen den kränkta kulturskaparens integritet vid otillåten publicering, ett undergrävande av kreatörens möjligheter att få ersättning för ett efterfrågat arbete. På sikt en urvattning av kulturens värde, tror jag.
Att göra en direkt koppling mellan integritetsfrågor och andra människors rätt till ersättning för efterfrågat arbete, ser jag inte någon relevans i. Skulle någon ta hänvisningar till integritet på allvar om det gällde andra brott, det är ganska genomskinligt vad det egentligen handlar om.
Någon gudomlig rätt talar jag inte om. Jag talar om den idag lagstadgade rätten människor, oavsett yrkesval, har att begära ersättning för ett efterfrågat arbete. Det är rättigheter vi alla, oavsett yrkesval, fått på demokratisk väg. Gud har lite eller inget med detta att göra.
Upphovsrätten och möjligheten att få betalt för sitt efterfrågade arbete gör att kulturskaparen kan skapa kultur istället för att stå på, exempelvis, ett lager och knega för att kunna finansiera sitt kulturskapande och liv. D.v.s. de illegalt fildelande tillgodogör sig kulturen på bekostnad av kreatörerna och kulturen själv, inte tvärtom.
Vi behöver inte göra ett val. Det står inte mellan det ena eller det andra, världen är inte svart/vit.
Vad är det för myt du hänvisar till? “Stoppa fildelningen”? Vilka kränkningar av andra yrkeskategoriers rätt till ersättning, för efterfrågat arbete, har gjorts lagliga med hänvisning till att brottet inte kan stoppas?
Integritetsfrågan är en helt annan debatt.
Mina frågor du ej svarade på var:
Och hur betalar du din hyra? Mat? Kläder?
Hur kan du mena att en kulturarbetares önskan att leva på sitt tidskrävande värv, givetvis ställt i proportion till popularitet, är “omtanke om den egna plånboken på andras bekostnad”?
Vadan detta agg mot kulturarbetare?
osv.
Anna Troberg
January 3, 2011 at 9:21 am
Hej Mikael,
jag svarade på dina frågor, men vi tar det en gång till:
Affärsmodellen är utdaterad eftersom den nya tekniken gör mångfaldigande i princip gratis. Ren exemplarförsäljning kommer inte att hålla som affärsmodell. Man måste hitta nya vägar. Biografer kan inte leva på att sälja på folk en film. De kan se filmen hemma. Biografer får sälja på folk själva bioupplevelsen. Den är svår att få hemma. En artist kan inte nödvändigtvis sälja på folk en vanlig cd. Däremot kan en artist sälja på folk en liveupplevelse eller en alldeles särskild specialutgåva av en cd. Osv. Det är helt enkelt dags att bli lite kreativ inte bara när det gäller skapandet, utan även vad det gäller själva affärsverksamheten. Folk som bedriver affärsverksamhet inom andra områden klarar det, så det finns inga skäl till att kulturskapare inte skulle klara av det. Jag har mycket höga tankar om kulturskapare och deras förmågor.
Kopplingen mellan kulturskapares val av affärsmodell och integritet är stark. När man inte orkar anpassa sig efter rådande teknisk verklighet och de nya marknadsförutsättningar som den ger, så pushar man istället fram lagar designade att straffa de som redan lever i det nya kulturlandskapet. Men om man ens ska ha en sportslig chans att försöka stoppa till exempel fildelning, så måste någon ha insyn i exakt vad människor gör på nätet. Det finns helt enkelt inga andra sätt att veta om någon fildelar eller ej. Det skapar stora integritetsproblem.
Tänk sedan ett steg längre. Vad skulle hända om man faktiskt skulle lyckas komma åt traditionell fildelning? (Vilket jag inte tror att man kan, men for the sake of argument.) Då kommer man att vilja kontrollera vad folk skickar mellan sina mobiltelefoner, etc.
Jag har flera gånger frågat representanter från upphovsrättsindustrin två frågor. Hur långt är ni beredda att gå för att stoppa fildelningen och känner ni inget ansvar för att ni försöker montera ner folks personliga integritet? Man svävar på målet, men det outtalade svaret är: Vi är beredda att gå precis hur långt som helst, och nej, vi känner inget samhällsansvar. Det må så vara, men jag som kulturskapare är inte beredd att gå hur långt som helst och jag känner ett ansvar.
Jag betalar min hyra, mat och kläder precis som jag alltid gjort. Genom att utföra ett arbete och hitta ett sätt att få folk att betala mig för det. Det gjorde jag när jag jobbade aktivt som kulturskapare och det gör jag nu. Jag anser att kulturskapare, precis som alla andra, måste anpassa sig efter verkligheten. Det går inte att bedriva en affärsverksamhet i en idealiserad fantasivärld även om man förtvivlat gärna vill att den ska vara sann.
Jag hyser ingen som helst agg mot kulturskapare. Tvärt om. Jag hyser den största respekt för dem. Det gör däremot inte de multinationella storföretag som utgör den industri som de tvingas verka i. Om man vill förbättra kulturskaparnas vardag, så gör man bäst i att börja med att kika på det mycket obalanserade beroendeförhållandet mellan enskild kulturskapare och upphovsrättsindustrin.
Mikael Popovic
January 3, 2011 at 2:48 pm
”Affärsmodellen är utdaterad eftersom den nya tekniken gör mångfaldigande i princip gratis.”
Nej, det sker på bekostnad av dem som investerat tid och pengar i framtagandet av originalet.
Biografer framställer ej film och har sina huvudsakliga intäkter i reklam och kringförsäljning. Filmbolag, manusförfattare, regissörer, skådespelare, teknisk personal etc. investerar tid och pengar i framtagningen av filmen.
Att snävt tala om en artist som ger ut en cd-skiva visar på någon slags okunskap kring arbetet, utrustning, teknisk kompetens m.m., som krävs för att skapa en kvalitativ musikinspelning. En musikinspelning, som lever upp till dagens standard då. Vad skall denna artist spela in om inte en låtskrivare skrivit en låt? Vem skall spela instrumenten? Vem skall spela in musiken? Vem skall marknadsföra musiken? Skall artisten göra allt detta? Utan ersättning? Var skall artisten få tid att utföra alla dessa arbeten? Skall sedan en konsertpromotor betala för allt detta? Detta fastän en konsertpromotor faktiskt bara säljer biljetter till ett enskilt framträdande?
Jag tycker dels att det låter som om du är dåligt insatt i verkligheten och som om du inte riktigt har tänkt här.
I Sverige har vi under en längre tid varit utsatta för ett stort antal värdetransportrån. Åtgärder för att försöka stoppa dessa vidtas och tekniken för att förhindra brott och spårning av förövarna utvecklas hela tiden. Vad vore alternativet? Att påkalla att pengar är en förlegad affärsmodell? Utan att presentera ett alternativ? Att värden, materiella och immateriella helt avskaffas? Det kommer inte gå att stoppa rån med mindre än att alla människor övervakas hela tiden. Din argumentation blir tydligt befängd i ett sådant sammanhang, varför inte när det gäller illegal fildelning? Hemmablind? Enligt sydsvenskan den 16 oktober 2006, så kostade värdetransportrånen i Sverige ca: 12 kronor/medborgare. Alltså ca: 108 miljoner kronor. Den totala musikförsäljningen av inspelad musik, CD, downloads och musikvideo förlorade ca: 500 miljoner kronor, om man jämför med försäljningen 1998 och 2002 ca: 600 – 700 miljoner om man jämför med åren 1999, 2000 och 2001. Förutom detta så tillkommer i förlängningen en förlorad inkomst på ca: 45 miljoner kronor årligen till landets låtskrivare. Detta på grund av brottslighet. (Källa GLF försäljningsstatistik 1998-2008)
Så lösningen är att bankerna, riksbanken och de andra avskaffar alla värden, släpper en förlegad affärsmodell för att det inte går att stoppa rån av värdetransporter med mindre än att man övervakar alla hela tiden? Ya think? Hörde ett inslag i P3 där man talade om att rånen ökade markant när transporterna privatiserades. Poliseskort togs bort. Kanske vore bättre med brottsmål i frågan om upphovsrätt? Stänga ute storbolagen och därmed understryka brottets inverkan på brottsoffren.
Du betalar din mat och hyra med ersättning för ett efterfrågat arbete. Om någon efterfrågar ditt arbete, oavsett vad det är, men låter bli att ersätta dig för det, då lämnar du det för ett annat där du får ersättning tills någon hittar ett sätt att utnyttja dig utan att ersätta dig och du byter igen och igen och igen. Är det trygghet tycker du? Är det så vi skall bygga vårt samhälle? ”Du kan jobba på här och få lön tills vi kommer på hur vi kan utnyttja dig och inte ersätta dig, OK?” Är det så dina anställningsintervjuer låtit. Din bild av samhället låter integritetskränkande i mina öron.
Du har inget agg mot kulturarbetare, men du ”muttrar” när du tycker att de ”dyker upp i den politiska debatten” och är engagerade över den ”egna plånboken”. OK, inget agg, men de får lov att vara tysta när man undergräver deras, idag lagligen tillkommande rätt, eller?