- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Don't be evil
Strax innan jul dök fenomenet #prataomdet upp på Twitter. Vid det här laget behöver det ingen närmare presentation, eftersom det stått om det överallt. Jag tycker att fenomenet är intressant och jag har följt det sedan dag ett och gör det fortfarande.
Den 18 december skrev jag ett inlägg här på bloggen som jag kallade “Prata om det, men gå sedan vidare.” Jag inledde med:
Jag tycker att det är jättebra att man pratar om det. Det är något man inte ska sopa under mattan. Jag har dock några funderingar kring det hela. Det är egentligen ingen kritik mot #prataomdet, utan mer saker som jag tycker att det är viktigt att ha i åtanke.
Mina två funderingar var och är att jag oroar mig en smula för att en del kanske rycks med och pratar om saker de inte är redo att dela med hela världen än och för att man kanske missar att det faktum att man pratar om något bara är en del i processen att lära sig att leva med en svår upplevelse i bagaget.
Man talar ofta om vikten av att inte dela med sig av för privat information på nätet. Det kan handla om allt från festbilder på Facebook till alltför hastiga kommentarer på Twitter om hur bäng chefen är. Kontentan är att även om internet finns i våra vardagsrum, så är inte internet vårt vardagsrum. Det vi gör på nätet kan få konsekvenser. Därför är det viktigt att tänka efter innan man delar med sig av det mest intima på nätet.
De emellanåt oerhört känsliga berättelser som länkas i twitterflödet #prataomdet kan få negativa konsekvenser i form av tråkningar, förlorade jobbchanser och så vidare. Därför upplevde jag det som viktigt att framföra vikten av att tänka en extra vända innan man väljer att prata om sina personliga upplevelser i helt öppna kanaler. Dessutom fick jag en känsla av att det fanns ett tryck på att berätta. Jag fick inte minst frågor från andra om jag skrivit eller tänkt skriva och berätta om något sådant. Jag tycker verkligen inte att det borde vara så att man måste vara försiktig, men tyvärr är det en sida av verkligheten vi lever i.
Sedan har vi det där med att gå vidare. En del har tagit illa upp och tror att jag menar att de ska snap out of it och skärpa till sig. Det är verkligen inte vad jag menar. Vad jag menar är att alla förtjänar att vara något mer än “den där killen eller tjejen som blev våldtagen”. Det fanns en person innan övergreppet hände och den personen valde inte själv att få en etikett påklistrad på sig. Någon gång kommer man förhoppningsvis till en punkt där man, antagligen genom att prata om det, kommit så långt i sin bearbetning av kränkningen att man kan pilla loss den där påtvingade etiketten.
Tyvärr har min bloggpost gjort en del upprörda. Linna Johansson har ägnat en hel bloggpost åt att jag har en hjärtlös inställning till det hela:
Vad är det med folk egentligen? Vad är det med folk och deras ständiga ovana att komma med oombedda råd? Tror Troberg på fullaste allvar att det sitter människor med obehagliga erfarenheter i bagaget och bara ”va, vadå gå vidare? Aldrig hört taaalas om. Själv hade jag ju tänkt att rulla mej i dessa erfarenheter så länge det bara går.” Herregud. Det är ju jobbiga erfarenheter människor delger. Ibland så jobbiga att man gjort just vad Troberg råder en att göra – gått vidare. Gått vidare för fort. Därför skriver de nu. För att prata om det. För att gå vidare. Människan är social varelse ni vet – ja piratpartister om några borde väl veta det. Människor tycker om att prata. Hon går vidare i det att hon delger.
Jag förstår inte riktigt Johanssons reaktion. Jag trodde att det framgick ganska tydligt i min bloggpost att jag tycker att #prataomdet är ett bra initiativ och att mina två små betänklighet grundar sig i en genuin omtanke om människor. Jag var inte heller införstådd med att man behövde en inbjudan för att få prata om #prataomdet. Om jag hade vetat det hade jag inte crashat partyt. Det var alls inte min mening att vara ofin.
I diskussionen efter Johanssons inlägg har jag förstått att knäckfrågan är att jag använde ordet “offerkofta” och att det får en del att se rött. Jag borde ha tänkt mig för där. Det finns vissa ord som man bör passa sig för, eftersom de väcker en omedelbar och instinktiv reaktion hos en del läsare. Samtidigt, det är bara ett ord och min poäng var att jag tycker att alla är värda mer än att fastna i en tvångströja till offerkofta. Men, poängen gick förlorad på grund av att “offerkofta” är ett laddat ord för många. Jag vill poängtera att jag inte menade det på det vis som ordet “offerkofta” lästes och tolkades av kritikerna.
Syrran tycker att jag “ÄR Per Ström” och Onomatopoetry tycker att jag är “helt jävla dum i huvudet” och en “JÄVLA SOPAUNDERMATTANRÖÖV“. Det känns mindre konstruktivt om man förutsätter att syftet inte är att göra narr av mig, utan att folkbilda lite kring vad #prataomdet är och hur mycket det betyder för människor. Men så läste jag det det här i Johanssons blogg och tänkte att de där kommentarerna går att använda i pedagogiskt syfte:
Anna, vi kan väl säga såhär: min uppfattning om Piratpartiet som en hjärtlös mansklubb med få intressen utanför FRA och fri nedladdning av film är verkligen rätt så intakt.
Det är naturligtvis tråkigt att Johansson har den felaktiga bilden av Piratpartiet som en hjärtlös mansklubb, men kanske är det så att grunden för den felaktiga bilden lades någon gång i slutet av FRA-debatten. Då fanns det tyvärr en del pirater som for fram i kommentarsfälten med kommentarer som andades samma osympatiska iver att trycka sin egen åsikt i halsen på någon annan kosta vad det kosta vill som de ovan citerade tweetsen gör. Och på grund av det, får vi alla nu betala priset att Johansson och andra har en bild av oss som gör att de inte förmår lyssna på vad vi verkligen säger, utan projicerar allsköns otrevligheter på oss.
Sensmoralen är att det aldrig lönar sig att vara otrevlig om man förväntar sig att folk ska lyssna på det man har att säga. Det går aldrig att övertyga alla om att det man själv tror på är det bästa sedan skivat smör, men det lönar sig ändå att vara trevlig. Om någon som stött på pirater säger till sin kompis: “Du, jag pratade med ett par pirater. Jag håller inte med dem, men de var himla trevliga!” så är halva slaget vunnet. Den dag kompisen springer på en pirat kommer han eller hon att vara mycket mer mottaglig för det vi har att säga. Även om Google inte alltid lever upp till sin devis “Don’t be evil”, så ligger det trots allt något i själva tanken.
Slutligen vill jag bara säga att jag verkligen inte hyser några hard feelings mot varken Johansson, Syrran, Onomatopoetry eller någon annan som engagerat sig i #prataomdet. Det är mest tråkigt att jag inte lyckades nå fram med det jag ville ha sagt till dem. Som jag sa redan i den första bloggposten tycker jag att det är ett jättebra initiativ och om man håller mina två små invändningar i åtanke så har det potentialen att bli ett av de bästa initiativen på nätet på länge.
href="http://www.annatroberg.com/2011/01/11/dont-be-evil/">
Beelzebjörn
January 11, 2011 at 8:09 pm
Glöm inte heller bort tonläget i kvoteringsdebatten kring primärvalet. I forumet och även på bloggar och i andra kanaler hördes en hel del mindre begåvade kommentarer som kom att klistras på Piratpartiet. Det lär ha bidragit en del till att PP uppfattas som det gör.
Anna Troberg
January 11, 2011 at 8:13 pm
Hej Beelze!
Ja, jag tror att du har rätt. Men det ska vi banne mig ändra på.
Unni Drougge
January 11, 2011 at 8:18 pm
Ja, det var bra att du förklarade dig, inte inför mig, för jag vet ju redan vem du är och vilket enormt stöd du varit i min skit. Jag skulle gärna ropa ut över hela världen hur du fattade och stöttade och ägnade jättemycket tid åt att #prataomdet med mig. Nu ropar jag ut det här istället.
Men Linna Johansson har också gjort en stor insats för mig. Hon skyndade till min sida när hon jobbade på Expressen, hon gjorde det när ingen annan yttrade sig.
Därför blir det så awkward när ni två hamnar i dispyt. Men konfrontationer är bara bra.
Det finns liksom inga tidtabeller i det här med att gå vidare. Jag har gjort det, delvis tack vare dig, Anna. Så, det där snacket om offerkoftor är inget du har tillämpat i praktiken. Skulle du be mig ta av offerkoftan hade jag säkert blivit skitsur.
Till alla som läser detta vill jag därför meddela att Anna äger just ett stort och varmt hjärta.
Kräm som fan!
Anna Troberg
January 11, 2011 at 8:27 pm
Hej Unni!
Jag kan inte be dig ta av offerkoftan för jag vet att du inte har någon sådan hängandes ens i det mörkaste hörnet av din garderob.
Och no worries, jag känner inte att jag är i konflikt med Linna. Det känns mest som om vi pratat förbi varandra några gånger. Det händer lätt, speciellt om man bara pratat i textform. Jag misstänker att vi skulle komma bra överens face to face.
Klem, klem!
Anna
Pingback: Tweets that mention Don’t be evil | Anna Troberg -- Topsy.com
Viktualiebrodern
January 11, 2011 at 8:51 pm
Det går inte att säga “stoppnål” utan att det finns någon enögd som känner sig träffad.
Ssargon
January 12, 2011 at 1:49 am
Exakt. Av den anledning bör man istället ignorera de som känner sig stötta av småsaker.
Med detta sagt är det lika dumt att bli sedd som ett feministparti som ett mansgrisparti. Bägge alternativen är urusla i mina ögon och jag kan knappast vara med i ett parti som hänfaller åt något utav dom. Piratpartiet har hitintills varit ett relativt bra alternativ för de som inte vill ha den destruktiva striden och samtidigt verka för politiska ståndpunkter. Ändras detta på ett eller annat sätt så kommer de som söker den frizonen att lämna partiet.
Linna Johanssons senaste svar tycker jag visar att hon ligger inom kategorin vars politiska ideal inte kan kopplas till PP ändå så varför bry sig och debattera hennes åsikt angående något som PP inte lägger sig i politiskt? Har hon så lätt att ta illa vid sig så får det vara hennes problem.
Som sagt, ignorera och gå vidare, det är inte värt tiden.
Pingback: Lite till om offer « Linna Johansson
Anonym
January 12, 2011 at 7:36 am
Varför citerar du Googles motto? Google är en naturlig motståndare för oss piratpartister.
Anna Troberg
January 12, 2011 at 8:03 am
Hej Anonym!
Fast nu skrev jag ju “Även om Google inte alltid lever upp till sin devis “Don’t be evil”, så ligger det trots allt något i själva tanken.” vilket indikerar att jag vet att de inte själva följer sin fina devis. Men fin är den i vilket fall. Man ska inte vara evil.
Anonym
January 12, 2011 at 12:18 pm
Kollade in inlägget du skrev tidigare, och jooo…nog kan jag förstå att du får kritik. Det är inte bara “offerkofta” som kanske sticker i ögonen. Jag reagerar omedelbart på följande:
- En stor bild som liknar en vägskylt med texten “move on”.
- I början av texten skriver du “Missförstå mig nu inte.” vilket signalerar att du vet om att du uttrycker dig på ett sätt som kan missförstås.
- Du skriver också “När jag läser #prataomdet ser jag en deprimerande brist på självkänsla hos både män och kvinnor.”
Pussla ihop det där så får du ungefär: Om du blivit våldtagen så *move on*. Det är deprimerande hur dålig självkänsla ni har. Jag menar det naturligtvis på en snällt och trevligt sätt.
Ja, jag vet att det är orättvist och fel. Det är naturligtvis lösryckta delar, men tyvärr verkar många människor fungera så att de skummar en text, läser vartannat ord, och triggar på det som sticker ut eller ger ett visst intryck – typ värdeladdade ord. Visst är det dumt, och visst är det befogat att ifrågasätta om det är bra att agera så – men det är en verklighet man får förhålla sig till. Kanske extra mycket när man verkar som politiker, för vissa strider är verkligen inte värda att ta.
Angående det där om “mansklubb” så hoppas jag att PP tar avstånd från sådan sexism. Skäll gärna på människor för att de uttrycker sig klumpigt eller infantilt, men den dagen PP börjar förolämpa män genom att antyda att “man” är ett skällsord så förlorar vi fler sympatisörer än vi vinner.
Anna Troberg
January 12, 2011 at 12:48 pm
Hej Anonym!
Jag tycker att du lägger lite för stor vikt vid bilden. Det är bara en bild, inte en väl uttänkt och illvillig förolämpning.
“Missförstå mig nu inte” kan också signalera att jag vet att det är svårt att ens ventilera allmänna funderingar som inte ens är kritik, utan just allmänna funderingar, i ett ämne som detta för att det ofta misstolkas. Vilket jag ser den här diskussionen som ett tråkigt exempel på.
Jag tycker att det är deprimerande att det finns en så stor brist på självkänsla, men ansvaret för det vilar på samhället, inte på enskilda personer. Det är deprimerande att vi har ett samhälle som inte ger människor bättre självkänsla, eftersom det skulle rusta dem bättre för de tråkigheter livet oundvikligen slänger på en ibland. Jag menar verkligen inte den kommentaren som en anklagelse mot enskilda personer och jag har svårt att se hur man kan utläsa den som det.
Jag tycker att ditt hoppusslande är ganska orättvist. Det signalerar att du läst det jag skrivit med förutfattade meningar och att man bara får tala om #prataomdet om man höjer det till skyarna och inte har minsta lilla fundering kring fenomenet.
Jag förstår inte riktigt vad det är för strid du talar om. Jag är inte i strid med #prataomdet. Jag tycker att det är en mycket bra grej, men har ett par små saker som jag tycker det är viktigt att ta med i ekvationen så att människor inte far ännu mer illa.
Anledningen till att jag ville säga något om #prataomdet var att jag ständigt får frågor om vad jag tycker om att folk lägger ut privata bilder på nätet och om det inte kan vara negativt etc. Jag brukar svara att det vikltigaste är att man är helt medveten om vad man lägger ut, vilka konsekvenserna kan bli och att man är säker på att kunna hantera dem. Om inte, så ska man ta det lugnt med att lägga ut för privata saker. Jag tyckte att det var en relevant och intressant aspekt att ta upp i samband med #prataomdet.
Dessutom tyckte jag att reaktionerna på mitt inlägg var ett perfekt pedagogiskt exempel på en mina som vi pirater redan har gått på och nu får betala priset för. Vill man övertyga någon om att man har rätt är det extremt kontraproduktivt att vara otrevlig. Man kommer längre med trevlighet.
Vad det gäller PP och sexismen, så ör jag inte säker på att jag förstår exakt hur du menar, men oroa dig inte. PP kommer inte att börja förolämpa vare sig män eller kvinnor. Vi är en organisation som alla ska kunna känna sig hemma i.
Anne D
January 12, 2011 at 1:51 pm
Nu har jag funderat både en och två gånger, läst både move on-inlägget från december och dagens, men jag kan inte se några tendenser till vare sig hjärtlöshet, påskyndande eller nedlåtande attityd. Det är dock så med nästan alla sorters texter att om man kisar lite och verkligen letar efter en viss sorts tolkning så hittar man den garanterat, speciellt om man känner sig arg eller ledsen.
Man tjänar massor på att vara trevlig också när man känner för att vara bitsk och vass, också när man inte har någon piratflagga hissad som alla kan se.
Anonym
January 12, 2011 at 3:51 pm
@Anna: Du missförstod helt det jag försökte uttrycka, så jag måste ha varit otydlig. Försöker igen.
*Jag* har inga problem med det du skrev. Jag tycker att det var ett vettigt inlägg i debatten. Det jag försöker säga var att det alltid kommer att finnas människor som läser det du skriver på “fel” sätt. Då kanske resultatet blir ungefär som det *exempel* jag pusslade ihop. Jag vet att det var orättvist. Det var därför jag skrev “Ja, jag vet att det är orättvist”
Tyvärr är världen inte alltid rättvis. Striden jag åsyftade var striden för att få alla att förstå, att få alla att vara schyssta – att det skall vara rättvist. Det är något man kan strida hur mycket som helst för utan att någonsin bli färdig, så det gäller att välja när det är värt att strida för. Resten av tiden är det bra att inse att det inte är *ditt* fel att någon annan missförstod det du skrev.
Kommentaren om sexism syftar på att Linna Johansson skriver att PP är en “hjärtlös mansklubb”. Det tycker jag är solklart sexistiskt, även om det kanske är en ovan tanke för många att kvinnor kan vara sexistiska mot män. Måhända att vi skall ta åt oss av kritiken, men jag tycker att det också är viktigt att ta avstånd från den typen av jargong. Om en sådan jargong är OK inom PP så tror jag att vi skulle tappa rätt så många av våra medlemmar och sympatisörer eftersom de flesta ju är män.
Förhoppningsvis har jag uttryckt mig bättre den här gången…
Anna Troberg
January 12, 2011 at 4:25 pm
Hej igen Anonym!
Enbart text blir ibland svårtolkat och lätt att missuppfatta. Då är det viktigt att hojta till, som du gör nu, istället för att bli arg. Och när jag läser din kommentar såhär i efterskott, så ser jag vad du menar och undrar vad sjutton jag tänkte. Ibland blir det fel. 
Nu är jag med på noterna.
Dennis Nilsson
January 12, 2011 at 4:13 pm
Tyvärr har vi alldeles för många “ensamma” människor i samhället, även om de till det yttre har många “vänner” så är de “ensamma” i själen.
Då blir det lätt att ta till hårda ord. Låt det stanna vid det.
Anonym
January 12, 2011 at 7:05 pm
@Anna: Oroa dig inte. Det är inte första gången någon missförstår, och knappast sista heller. Jag är rätt så van vid att kommunicera, och då har man gått på minor mer än en gång. Såhär i efterhand ser jag att man kan få helt fel intryck om man bara läser första halvan av det jag skrev. Antagligen läste du lite för snabbt, och lyckades omedvetet illustrera det jag försökte beskriva helt perfekt!
När ett missförstånd händer så är det bäst att behålla lugnet och försöka igen utan att förlora humöret. Det är svååååårt ibland, men så’nt är livet. När man når fram är det oftast värt det. Jag tycker att det är helskönt att du kan skriva “vad sjutton tänkte jag nu”. I mina ögon vittnar det om självdistans och det inger förtroende.
emelie
January 15, 2011 at 7:34 pm
Vad menar du med “förlora jobbchanser”? Varför skulle man göra det?
xzy
January 16, 2011 at 6:55 pm
Hela #prataomdet får mig att hela tiden påminnas om ett gammalt talesätt när Intel och Motorola krigade runt 1980:
“Benchmarks don’t lie, but liars do benchmarks.”
Dvs alla detaljer är korrekta, men man tar upp dem för att sätta fokus på just ens egen vinkel för att få folk att tro att det är det enda som gäller.
Hur hade du reagerat om det istället hade varit en kampanj med tagen #oskyldigtanklagad som pratat om ämnet?
Det som är allvarligt i kampanjen är att det verkar vara ett försök att påverka ett rättsväsendet, inte lagstiftning (vilket skulle vara högst legitimt).
Här är en annan vinkel som menar att det sannolikt finns starka krafter under ytan: http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2011/01/prataomdet-en-lyckad.html
Om man vill hårddra det så kan man tolka #prataomdet som en cynisk kampanj för att få försvara en polisanmälan med alla medel på bekostnad av kvinnor som redan mår dåligt. För risken är uppenbar att man ingjuter falskt hopp hos kvinnor som råkat illa ut och som borde gå vidare (inte glömma) och inte låta sig definieras som den som blev utsatt för ett övergrepp, utan att lita på sin inneboende styrka och ta för sig av det goda i livet. Att älta oförrätter, oavsett hur rätt man har, leder till negativt tänkande och är inte nyttigt, utan ansvaret för sitt eget liv kräver att man går vidare även om man inte lyckas komma åt den skyldige (vilket skulle jag säga är normalfallet i Sverige).
jan
March 5, 2011 at 1:08 am
Problemet kanske är att piratpartiet inte har uttalat sin ståndpunkt när det gäller Julian Assange och den situation som uppstått…
Pingback: Pirates, we have a problem… | Anna Troberg