Om ni någon gång varit på charterresa, så vet ni att det alltid finns minst en person som verkar tro att hela världen ska vara som hemma i Sverige, framför allt rent språkligt. Och om världen utanför Sverige visar sig vara ohjälpsam och inte tala svenska, så löses problemet genom att personen istället för att byta över till att till exempel prata engelska, istället väljer att fortsätta tala svenska. För om man bara talar svenska tillräckligt LÅÅÅNGSAMT och HÖÖÖGT så måste ju till och med den mest inbilska utlänning förstå vad man menar, eller hur?
Det här fenomenet är som sagt inte ovanligt och jag är säker på att det lockar till många skratt på turisternas bekostnad runt hotellpersonalens fikabord. Däremot är det inte lika roligt när svenska politiker anammar samma teknik för att slå i oss medborgare att de minsann har RÄÄÄTT vad forskning, journalistiska undersökningar och allmän opinion än säger. Ni som minns FRA-debatten vet precis vad jag talar om.
En politiker som är alldeles särskilt duktig på att prata chartersvenska till oss vanliga medborgare för att vi ska FÖÖRSTÅÅ är EU-kommissionär Cecilia Malmström. För ett par dagar sedan skrev hon på DN Debatt att hon tyckte det var på tiden att Sverige började samarbeta med Nato mot det hon diffust kallade “cyberbrott”, men valde att inte närmare specificera. Jag gav henne svar på tal, både på DN Debatt och här på bloggen. Malmström har också fått mothugg av Oscar Swartz som granskat de låtsasfakta som Malmström stödjer sina teser om de fruktansvärda diffusa cyberbrotten mot. Faktum är att Swarz fullkomligt trasar sönder dessa “fakta”.
Men på Malmströms egen blogg läser jag i dag följande:
Mellan eftermiddagens möten konstaterar jag att mitt tal om cyberbrott och cybersäkerhet på Folk och Försvar i söndags har fått stor och positiv uppmärksamhet hemma i Sverige. Det finns en bred enighet i både forskarvärlden, det partipolitiska Sverige och Europa om att den digitaliserade världen inte bara har resulterat i en mängd möjligheter, utan också i konkreta hot.
Jag undrar var Malmström hittar den breda enigheten. Antagligen i den rapport som Swarz redan har trasat sönder som fullkomligt opålitlig. Vidare skriver Malmström:
Mitt mål har alltid varit ett säkrare Internet. Och det kräver bättre samarbete – cyberbrott är verkligen ett gränsöverskridande problem. Vi måste förstås öka samarbetet inom EU, men också mellan EU och USA och mellan EU och Nato där vi redan har bildat samarbetsgrupper. Därmed inte sagt att Nato ska övervaka våra datorer eller börja bedriva polisverksamhet – det är inte deras uppgift. Men i dagens Europa vet vi inte alltid vem som är förövaren eller vad syftet är med en cyberattack, och därför är det viktigt att ha en dialog också med Nato för att kunna hantera dessa hot på rätt sätt.
Jag kan köpa att man inte alltid vet vem förövaren är, men det betyder inte att man ska använda allt man har mot allt som händer. Det gör man inte med andra brott, så varför skulle man göra det mot brott på nätet? Dessutom, USA låg till exempel bakom Stuxnet-masken mot Iran. Med tanke på USA:s ställning i Nato ger det knappast Nato något hög moralisk trovärdighet i sammanhanget.
Nej, Malmströms prat om en total enighet om det hemska hotet från de diffusa cyberbrotten som tydligen hänger över oss alla som en mörk skugga ska man ta med en nya salt. Hon hör det hon vill höra och ignorerar glatt det andra.
Det här handlar inte om diffusa cyberbrott. Det handlar om det brott som håller på att begås mot mänskligheten. Man är inte rädd för cyberbrott, man är rädd för mänskligheten och vad den kan ta sig till om den tillåts tänka, känna och kommunicera efter eget huvud. Det är inte tekniken man är rädd för, utan den frihet den ger människor.
Det är helt okej att prata chartersvenska HÖÖÖGT och LÅÅÅNGSAMT om man frågar efter vägen till Pepes Bodega, men när man är EU-kommissionär har man lite högre krav på verklighetsförankring på sig. Det duger inte att bygga upp en hotfull låtsasvärd och förvänta sig att människor ska svälja allt man säger med hull och hår som om det faktiskt vore sant. Tack vare det där otäcka nätet är vi medborgare inte så lättlurade längre. Kanske är det just därför Malmström är så rädd för nätet.
Filip
January 19, 2011 at 10:58 am
Haha, älskar den fullständigt meningslösa frasen:
“Det finns en bred enighet i både forskarvärlden, det partipolitiska Sverige och Europa om att den digitaliserade världen inte bara har resulterat i en mängd möjligheter, utan också i konkreta hot.”
Wow, folk håller med om att det finns hot på nätet? Cecilia kanske ska göra en undersökning för att se om det finns något farligt med att gå genom Stockholm en sen kväll!
Självklart finns det hot, men vi ber inte militären inta Stockholm för att pacificera huvudstaden för det X)
Hattmannen
January 19, 2011 at 11:14 am
Som vanligt bra innehåll, men snälla, snälla, snälla – korrekturläs ditt inlägg en extra gång! Det här är inte en lång text och ändå är den full med onödiga småfel som bara är irriterande och gör texten mer svårläst.
Anna Troberg
January 19, 2011 at 11:17 am
Hej Hattmannen!
Med tanke på att jag har en hel del att göra och ändå försöker skriva ihop ett inlägg av substans om dagen, så korrläser jag i mån av tid. Det betyder att det ibland fattas en bokstav eller finns en extra. Men, det gör inte så mycket eftersom nätet är fullt av språkpoliser som har dygnet runt jour och påpekar alla fel man gör.
Pingback: Tweets that mention Nej, Pepes Bodega ligger inte här… | Anna Troberg -- Topsy.com
Johan
January 19, 2011 at 3:07 pm
Hej Anna,
Låg USA verkligen bakom Stuxnet? Källa på det?
Anna Troberg
January 19, 2011 at 3:11 pm
Hej Johan!
Det ser ut som om USA hade ett ganska stort finger med i spelet: http://www.nytimes.com/2011/01/16/world/middleeast/16stuxnet.html?_r=2&hp
morr
January 19, 2011 at 4:06 pm
nämenvaf… jag har alltid trott att det hetat Beppes bodega… är du verkligen helt säker? Peppes låter ju förvisso vettigare iom att det är en butiksföreståndare i Spanien
… nu är min världsbild raserad
…ja, och Malmström är lika tokig som vanligt och Anna skriver bra som vanligt också
Anna Troberg
January 19, 2011 at 4:20 pm
Hej Morr!
Jag är ganska så säker, men det är lugnt. Jag trodde att Banarne hette Banane tills jag var typ fjorton. Och en av mina gamla vänner trodde att ABBA sjöng “Money, money, moster Fanny!” tills hon var…alldeles för gammal för att tro det.
Uno Hansson
January 22, 2011 at 1:57 am
Numera finns Pepés Bodega bl.a. här:
http://www.pepesbodega.se/web/
Petter Nilsson
January 20, 2011 at 1:12 am
Jo det heter Peppe. Peppe är ett smeknamn för José.
(Hur det hänger ihop är dock ett mysterium för mig)
Rickard
January 20, 2011 at 1:55 pm
Pepé är ett spanskt namn för José
Magnus
January 20, 2011 at 2:57 am
Hon hade nog fått det här till livs.
“Spåren efter Stuxnet leder inte till Israel eller USA, utan till en subkultur av programmerare i Ukraina och Vitryssland hävdar svenska experter som analyserat koden.”
Men när man som inte helt borttappad i kodens värld läser artikeln och att FOI tom. går i svaromål bland kommentarerna, så inser åtminstone jag att det handlar om propaganda. Särskilt punkt tre i listan som avslutar artikeln. Det är liksom “stulna gräsklippar-nivå” på den punkten och knappast något som kommer från folk som lyckats reverse-engineera stuxnet. Rent av klantigt av FOI.
Pingback: Min slutreplik till Malmström | Anna Troberg