- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Ett minfält av gråzoner
Det är mycket nu. Säpo ser ut att få börja shoppa i FRA-butiken, Egypten stänger internet och mobilnät och här hemma hjälper poliser och rättsväsende japanska seriefigurer istället för att hjälpa riktiga barn. Världen är … speciell.
Jag har varit och kikat på de där mangabilderna i Hovrätten i dag. Det var lite speciellt. Jag mötte upp en trevlig kvinna som förde in mig i ett litet rum där hon sedan en efter en gav mig en hophäftad hög utskrifter med bilderna. En hög per hårddisk de förvarats på.
Även om de allra flesta bilderna inte var speciellt vågade så bläddrade jag mig igenom dem ganska snabbt. Det kändes en smula olustigt att sitta därinne. Jag misstänker att kvinnan också tyckte det. Det var en extremt märklig situation. Det kändes som om vi gjorde något vi inte borde, trots att vi befann oss på det enda stället där det faktiskt är helt okej att titta på de där bilderna. Vi befann oss i Hovrätten, i ett besöksrum, och hon såg till att jag inte fotograferade eller, mind you, “ritade av” bilderna.
Jag tycker precis som de allra flesta andra extremt illa om när verkliga barn utsätts för sexuella övergrepp och jag tycker om möjligt ännu mer illa om när det hela dokumenteras och sprids vidare. Jag har däremot svårt att bli upprörd över lättklädda eller nakna seriefigurer. Men så har jag ju växt upp med att Kalle och Farbror Joakim ogenerat spatserade omkring i Ankeborg utan byxor med knattarna i släptåg, så jag kanske fått någon sorts men jag inte är medveten om.
Ett par av de där mangabilderna tyckte jag var allmänt motbjudande, men det är ju bara min personliga åsikt. Lagstiftning kan inte bygga på folks personliga tyckande. Lagstiftning måste baseras på tydliga juridiska gränsdragningar. Dagens barnporrlagstiftning är ett minfält av gråzoner och dessvärre leder detta till en urholkning av barnporrbegreppet som cyniska makthavare gärna utnyttjar utan en tanke på de verkliga barn som drabbas av verkliga övergrepp.
Nåväl, jag har skrivit lite om Hovrättens mangadom i Aftonbladet. Läs gärna den artikeln här: “Rädda seriefigurer hjälper knappast barnen.”
Pingback: Tweets that mention Ett minfält av gråzoner | Anna Troberg -- Topsy.com
nef
January 28, 2011 at 4:56 pm
Fick du även se de bilder som tingsrätten tidigare bedömde vara barnpornografi men som hovrätten inte gjorde samma bedömning av?
Har läst att tingsrätten dömde för 51 bilder men att hovrätten bara dömde för 39. Det gör ju en diff på 12, men det kan ju iofs handla om de bilder som det fanns dubletter av…
Anna Troberg
January 28, 2011 at 5:29 pm
Hej Nef!
Jag fick se alla bilder som ingick i åtalet. Jag vet inte exakt hur många det var, men som du säger fanns det en del dubbletter då flera bilder fanns med på mer än en hårddisk.
Sam
January 28, 2011 at 5:16 pm
“If you want to protect freedom of speech, you have to protect freedom of icky speech.”
-Neil Gaiman
Amelia Andersdotter
January 28, 2011 at 5:39 pm
Agh. Jag har ju sett… Tre hentaiserier med uppenbart minderåriga flickor till ålder, men inte till utseende (egentligen inte till japanskor av någon ålder eftersom deras genomsnittliga kupstorlek är A, inte E).
Få se. Den ena hade… En våldtäktsman som stängde in 4 flickor och en av flickornas pojkvänner i någon form av byggnad de inte kunde ta sig ut ifrån och sedan våldtog han konsekvent flickorna i flera dygn. En av dem medan pojkvännen såg på vilket bekymrade honom och flickvännen väldigt mycket, även om hon lyckades komma på slutet(!!!!)
Den andra hade… Också någon form av hus men inte av trä utan ganska ljust (typ en herrgård) och där blev någon tjej “våldtagen” av en ganska stor larv. Det var äckligt.
Den tredje hade nog… gah, svårt att komma ihåg. Visst ja! Ett stort brunt monster med många tentakler som styrdes av en av flickorna på skolan, men monstret dödades i slutet av episod två (två-episodsserie) av en tjej med blått hår som tydligen hade som uppgift i livet att döda monster som våldtar flickor. Hon blev tvungen att ta sig in i monstrets inre för att göra detta vilket förmodligen var mindre behagligt för alla(!) hennes kroppsöppningar(!!)
Varför jag har sett på sånt här går mig i efterhand förbi, men bra allmänbildning är det tydligen uppenbarligen. Och så är jag kriminell också
Det är lustigt, för jag är ju en ganska fridfull och icke-kriminell människa i övrigt. Nästan som en forskare i japansk framtidskultur kan förväntas vara.
Amelia Andersdotter
January 28, 2011 at 5:40 pm
Kanske borde poängtera att de första två serierna hade ganska mycket mer innehåll också.
En fjärde jag kanske skulle kunna nämna handlade om tre (fyra?) högstadiepojkar som serievåldtog sin lärarinna tillsammans med rektorn. Lärarinnan var dock byxmyndig.
Kristofer Pettersson
January 28, 2011 at 5:53 pm
Det är väl inget. På SVT går en serie om andra världskriget. Tusentals dör! Sönderskjutna! Amerikanarna (hjältarna) _skrattar_ ibland åt japsarna när dom dör som flugor. Ändå bedöms inte innehållet som vinklat, perverst eller för våldsamt för att vara lagligt. Fast kanske behöver vi förhålla oss till våld och illdåd på något sätt för att begripa hur vi ska vada “goda” och undvika göra allvarliga misstag på riktigt?
Jag har nog förövrigt sett den där med lärarinnan (som är en tvekönad demon?) också.
Amelia Andersdotter
January 28, 2011 at 6:35 pm
Jag tror att den tvekönade demonen kommer från Bible Black 1 vilket inte är den jag tänker på. Den lärarinnan (fast i Bible Black 1 är det en… skolsköterska) våldtar 14-åriga flickor på sitt kontor för att hitta en oskuld, vilket hon misslyckas med. Bible Black 2 har jag bara sett lite av, men det skjuts någon ganska ung flicka på ett… penetrerande sätt av en man som säger “anassassamassabrassa” eller så.
Ögat på sniglen
January 28, 2011 at 7:02 pm
Svt har ju sänt informationsfilmen “Sex på kartan”, där man ser mindreåriga animerade pojkar/flickor ha sex.
Är det verkligen lagligt att stödja en organisation ekonomiskt, som distribuerar barnporr på det sättet? Kan det räknas som medhjälp till brott i så fall?
(tvlicens > svt)
Varg i Veum
January 28, 2011 at 7:54 pm
@Amelia. Menar du att det har någon som helst betydelse vad en teckning föreställer? Om du är “en sån”
kan du förklara vari problemet ligger för oss pedofiler?
Amelia Andersdotter
January 29, 2011 at 4:36 am
Eh. Ja. I de hentaiserier jag har sett rör det sig uppenbart om minderåriga som våldtas av ofta äckliga, galna män. Eller minderåriga som våldtar äldre hjälplösa kvinnor. Eller incestuösa förhållanden. Slavtemat är ganska vanligt: du börjar med en vanlig tjej eller kille som är ganska ung (15-16 kanske) och sen måste hon “tränas” eller “invigas” i sexuell lust och blir till slut slav för sin egen sexuella drift.
Varg i Veum
January 28, 2011 at 7:55 pm
Naturligtvis är jag inte pedopervo, men moralpaniken tycks ju tro att praktisk pedofili försvinner med dylika lagar om tankebrott.
Per Persson
January 28, 2011 at 8:22 pm
När det gäller manga är det lätt att se att det inte handlar om verkliga barn, och jag håller med om att den därför inte borde räknas som barnporr.
Men datorgrafiken har kommit långt. Helt datorgenererade bilder kan se ut som fotografier, och från foton kan man skapa bilder som ser ut som teckningar. Så gränsen börjar bli svår att dra.
Gunnar
January 28, 2011 at 8:27 pm
Om jag inte misstar mig så har UR producerat en barnporrfilm som sedan sänts på SVT? Skulle verkligen vilja se en polisanmälan från PP, för att belysa idiotin.
anders ericsson
January 28, 2011 at 11:59 pm
Även om jag tycker Annas inlägg, både här och på Aftonbladet, är bra så tycket jag ändå att hon i någon mån skjuter bredvid målet när hon ställer mangaporren mot verkliga övergrepp och slöseri med polisens resurser. det finns all anledning att verkligen gå till hårt angrepp här och det vore definitivt befogat av piratpartiet att markera hårt genom att polisanmäla och driva ärendet om RFSUs film. det värsta är inte att man slösar polisresurser eller missar verkliga övergrepp. det värsta är att man påbörjat urholkningen av yttrandefriheten och därmed hotar allas välmåga och lycka, för både barn och vuxna. 1) Vi har redan sett faran med den subjektiva bedömningen av vad som utgör och inte utgör barnpornografi. En japansk manga döms för sexualbrott (jag har tyvärr inte sett den, men vad jag förstår är sjjälva sexualinnehållet i sig sekundärt, dvs mangan har sexuella inslag, men det sexuella är inte huvudinnehåll) samtidigt som RFSUs tecknade instruktionsfilm med unga (där det sexuella innehållet är primärt) visas på svensk tv. Alltså rent godtycke som inte hör hemma i en rättsstat. 2) Har man börjat med barnpornografi kan man snart utvidga det till alla former av “stötande” pornografi, sedan utvidga det till “grovt våld” sedan utvidga det till “hets” och “extremism”, varunder man kan klassa in politiskt oliktänkande och de som ifrågasätter global uppvärmning, 9/11, vaccinering etc etc. Steget från en barnpornografilag till ett regelrätt Gestaposamhälle där svartrockar knackar på dörren mitt i natten för att man gjort ett subversivt uttlande till grannen kan tyckas oändligt långt. betänk att nazitdiktaturen i tyskland växte fram, demokratiskt, på ungefär ett decennium.
Amelia Andersdotter
January 29, 2011 at 4:45 am
En intressant anekdot kanske kan vara att ungdomar i Japan är ointresserade av sex trots att det finns så mycket uppmuntrande tecknade filmer och serier. Det är också väldigt ovanligt med våldtäkter.
Scary Devil Monastery
January 31, 2011 at 11:35 am
Mnja…det är väldigt ovanligt med anmälda våldtäkter. Japan har en sexualsyn som för många västerlänningar ses som aningen obegriplig. Det som kallas “övergrepp” i Sverige skulle i Japan många gånger ses som utdelandet av en örfil (vilket f.ö. även är mer accepterat). Det finns ingen mytologi liknande den västerländska när det gäller sex rent allmänt.
En nyckel till förståelsen av den japanska synen på sådant är om man betänker att anledningen att manga så ofta avbildar kvinnor som ser yngre ut än de är, med hårlösa underliv etc är att den japanska regeringen när den kom i kontakt med västerlandet såg sig tvungen att införa någon form av censur för att rädda ansiktet och inte framstå för 1800-talets västerlänningar som fullständigt depraverade.
Tyvärr missade den japanska regeringen helt vad det egentligen var som västerlänningarna opponerade sig emot. Man drog slutsatsen att det var naturtrogna avbildningar av könet som skapade reaktionerna och ur det växte pixelleringen, delvisa avbildningar, och sedermera den totala hårlösheten fram.
Helt ok att avbilda fyra personer som sätter på varandra genom öronen i en ungdomstidning, men om könet avbildas naturtroget räknas det i Japan som råporr enligt lag.
Sak samma “desarmerar” man ofta sexuellt laddade situationer med uppsättningar av enorma oförstående ögon och ungdomliga drag i stiliserad form för att understryka att det inte rör sig om ponrografi.
“Erotik” existerar inte i Japan på samma sätt som bedömningen görs i väst.
Pingback: Kopplingar serier och porr – funderingar kring Mangadomen. « Sverige är inte världens navel!
HugeHedon
January 29, 2011 at 12:20 pm
Om man skulle försöka förändra lagstiftningen borde kanske vara noga med att skilja mellan följande företeelser rörande ”information”:
att ta del av information som finns “därute” (läsa tidningar, besöka webplatser, lyssna på talare, lyssna på utländsk amatörradio)
att inneha/lagra information (eller finns något bättre ord än ”innehav” — det låter så materiellt?) på hårddiskar, i bokhyllor etc
spridning/tillgängliggörande/publicering av information
Frågan är om det inte egentligen borde råda absolut informationsfrihet i de två förstnämnda avseendena? Är det inte väldigt problematiskt att information kan vara förbjuden att ta del av?
Dan Malm
January 29, 2011 at 1:03 pm
Är Agenda direktsänt? I så fall måste jag ju påminna att ta upp detta: http://www.ur.se/play/161302
“Sex På Kartan” från UR. Notera att jag inte kan verifiera hur pass “barnpornografiskt” det är eftersom jag inte vågat titta. Det är ju kanske brottsligt…
Andreas Kettelhoit
January 29, 2011 at 4:12 pm
De nakna kvinnor som Anders Zorn målade av ser i många fall väldigt unga ut. Kanske dags att polisanmäla alla som har en tavla av herr Zorn
Sam
January 29, 2011 at 6:30 pm
Här finns en av bilderna som ansågs olaglig i tingsrätten men inte i hovrätten.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article8483609.ab
Deep Blue
January 29, 2011 at 8:49 pm
Det finns ju barnböcker med teckningar på nakna barn. Dessa är dock ok verkar det som. Sen finns det ju som Anna påpekar många seriefigurer som saknar både det ena och andra plagget utan att någon reagerar.
Och varför är så många olagliga och hemska saker lagliga att skildra i konsten, som litteratur, film och musik? Krig, mord, våldtäkt, tortyr, dödsstraff, allt det är ok så länge man har rätt ålder när man tittar på filmen.
Detta rör sig enbart om moralpanik, och det trodde jag man sysslade med på 80-talet mest. Men kanske det är dags igen för folk som reagerar utan att först tänka?
Pingback: Hur man förlorar en vårdnadstvist bara för att bli ett exempel. « Emil Isberg
sanna
January 31, 2011 at 12:43 am
Anna Troberg: varför ställer du det ena i motsats till det andra? (“här hemma hjälper poliser och rättsväsende japanska seriefigurer istället för att hjälpa riktiga barn”). Det finns väl inget som säger att polisens jakt på pedofiler avstannar pga mangamålet? Det där är snarare ditt sätt att förstärka din argumentation, än att påvisa ett verkligt problem. På annan plats har jag sett dig och andra debattörer hävda att det är ett hån mot barn som utsatts på riktigt att tecknade bilder jämställs med barnporr IRL. Men så är det inte heller. En pedofil i verkligheten kommer verkligen inte undan så billigt som med några dagsböter – det är därför vi har en straffskala som sträcker sig från böter till livstids fängelse. Det är lätt att raljera och vara lite skämtsamt hånfull kring domen och slentrianmässigt ropa “moralpanik” – men iallafall jag tycker att det ligger något i hovrättens resonemang om att det handlar om att sända signaler till samhället (barn som vuxna) att övergreppen inte är okej. Lika lite som att jag vill ha serietidningar på Pressbyrån med detaljerade våldtäktsscener. Om man tänker efter lite grand handlar det annars om en långsam normaliseringsprocess. Slutligen ett ord om rädsla för spridningseffekten: i slutet av 90-talet protesterades det högljutt mot lagen som förbjöd innehav av barnporr. För om man börjar rucka på yttrandefriheten, skulle det snart sprida sig och en massa andra områden förbjudas. Men nu, drygt tio år senare, har vi inte sett något av det. Alls. Det gick jättebra att skriva och avgränsa lagen så att den fick önskad effekt. Jag tycker det är synd att Piratpartiet och likasinnade debattörer ofta kör samma ryggmärgsargument varje gång ett problem dyker upp.
Anna Troberg
January 31, 2011 at 8:19 am
Hej Sanna!
Vi är helt eniga om att verkliga övergrepp mot verkliga barn och dokumentationen av dem är något extremt otrevligt där gärningsmännen måste ställas till svars. Men det är också där gränsen måste dras, verkliga övergrepp mot verkliga barn. Om man, som dagens lagstiftning gör, gör allt och inget till barnporr så urvattnar man begreppet. Och. än värre, man tar polisens uppmärksamhet från de verkliga övergrepp som begås. Och jo, det är ett antingen eller, för polisen har inte oändliga resurser. De är högst ändliga.
Scary Devil Monastery
January 31, 2011 at 12:46 pm
Sanna, du har uppenbarligen missat ett par detaljer.
Om polis och rättsväsende ingriper mot en företeelse så innebär det att avsevärda resurser nu är uppbundna och inte kan brukas till andra syften. Priset av att dra in polisen i det här fallet innebär då att ett antal poliser, forskare på SKL, åklagare, budget till försvarare, och domstolstid inte kommer att användas på brott av grövre karaktär som exempelvis riktig våldtäkt.
Eftersom alla brott bör beaktas så är det blodigt viktigt att det man kategoriserar som ett brott faktiskt är tillräckligt viktigt för allmänhetens intresse att avvara resurser till att undersöka.
Den avvägningen har man inte gjort här. Det finns inget offer, det finns inga övergrepp och det finns ingenting som kan betraktas som en brottslig handling annat än att en person har sett och tänkt.
Jag kan tala om vad jag personligen har lärt mig av domen hittills. Det är att även fullständigt rättskaffens medborgare i ålder 15-80 numera allt som oftast på ordet “Pedofil” reagerar med “Ja, det är väl alla nu för tiden…” och liknande uttalanden.
Grattis. Det som betydde “Övergrepp mot barn” och med rätta betraktades som något avskyvärt har nu blivit ett skämt. Och det skulle i dag krävas något synnerligen grovt innan jag själv exempelvis skulle förmå mig själv anmäla någon annan om jag trodde att utfallet skulle bli någon form av ironiskt justitiemord. Budskapet till allmänheten är “Dölj dig själv och skit i andra” vilket har varit den ofrånkomliga samhällsaspekten som uppstått i samtliga länder där man har sänkt ribban för lågt angående vad som bektraktats som “tillåtet” eller ej.
Och nej. du har fel i att “effekten” av att rucka på yttradefriheten inte har haft några effekter – hur annars vill du förklara den slentrian med vilket EU börjat diskutera förbud mot “Teroristprat” eller för den delen med vilken släthet vi helt plötsligt accepterat FRA och datalagringsdirektivet exempelvis?
I dagens läge är stat och polis fiender, inte medhjälpare eller personer man anförtror sig till. Detta trots att jag inte har orent mjöl i påsen någonstans…vad jag vet.
Pingback: Manga, Agenda och Fredriks lilla stab | Anna Troberg
Pingback: Jag på Newsmill: Socialdemokraternas svek i FRA-frågan | Anna Troberg
Pingback: När kommer lagändringen? « Per pladdrar på
Pingback: Jag och min samhällsfarliga sexappeal | Anna Troberg
Pingback: Vågar jag ta emot karameller av min mamma? | Anna Troberg