The joke's on you, Bildt

Det där med opinionsbildning är kniviga saker. Det är svårt att mäta när man lyckats nå ut ordentligt. När man lyckats arbeta in någonting i det allmänna medvetandet. Man kan naturligtvis räkna röster i allmänna val, men när det gäller enskilda frågor, så är det ett ganska trubbigt verktyg. I allmänna val spelar så många olika saker in. Men det finns en sak som är ett säkert tecken på att en fråga smugit sig in i det allmänna medvetandet. Man börjar skämta om det. Men inte var som helst.

Stand up-komiker plockar upp saker tidigt och skämtar hejvilt om det. De är som andra konstnärer samhällets känselspröt. De känner vad som är i görningen lite före de flesta andra. De är fantastiska som känselspröt, men kanske inte som mätare på vad som finns i allas och envars medvetande. För det finns det egentligen bara en mätare. Melodifestivalen.

Ja, ja, jag vet att en massa bloggläsare just satte söndagskaffet i halsen, men håll ut ett tag till. Jag har en poäng. När det börjar skämtas om något i melodifestivalens pausunderhållning, så kan man vara helt säker på att det är något som sipprat sig riktigt långt ner i folkdjupet. I en så ultratraditionell tillställning där man i princip skämtar om samma sak varje år (ni vet, folk som är utklädda till Carola 1983 i München, Abba 1974 i Brighton osv), så krävs det något alldeles extra för att något nytt ska plockas in.

I år hade man plockat in självaste Carl Bildt i hans allra finaste italienska råttkavaj som pausunderhållning. Jag tillhör dem som gillar när politiker gör lite oväntade saker, så kudos till Bildt för det och för hans råttkavaj som jag tycker fått onödigt spott och spe. Liiite kul måste man ju få ha fast man är politiker.

Bildts roll i pausunderhållningen var att se till så att alla artister som deltog i årets Melodifestival hade vad som krävdes för att vara med och … håll i er… att de hade RENT MJÖL I PÅSEN.

Jag är ganska säker på att Melodifestivalen inte lägger någon djupare värdering i det hela. Om inte annat för att det vore mot eurovisionsreglerna som förbjuder alla politiska budskap utom det årligt återkommande tjatet om världsfred förpackat i allsköns festivalpaljetter. Nej, man har antagligen bara snappat upp något som varit på var mans läppar de senaste två, tre åren och skojat till det en smula.

Carl Bildt å andra sidan… Tja, jag antar att han också ville skoja till det lite. Jag lider själv av det så kallade Chandler Bing-syndromet. När något känns lite olustigt att prata om, så skämtar jag bort det. Det är uppenbart att utrikesministern lider av samma syndrom. Det enda andra alternativet är att Bildt vill signalera att hela debatten om rent mjöl i påsen är lite allmänt fånig och ingenting att bry sig om.

Well, guess again, Bildt. Det faktum att en sådan sak ens nämns i Melodifestivalen är ett strålande bevis på motsatsen. Och att du gick med på att vara med och ro skämtet i hamn betyder bara att the joke’s on you. Det visar nämligen att vi som tror på medborgarnas rätt till sina privatliv har halva inne och att du inte har en aning om hur du ska hantera det.

Detta lilla faktum tänker jag nu fira riktigt ordentligt. Det finns alltid en anledning att njuta av Verka Serduchka. I dag är anledningen Carl Bildts Melodifestivaldebut:

Det där med opinionsbildning är kniviga saker. Det är svårt att mäta när man lyckats nå ut ordentligt. När man lyckats arbeta in någonting i det allmänna medvetandet. Man kan...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.