- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Mörkrets hjärta bor inte i Afrika
Herren sade till Kain: “Var är din bror Abel?” Han svarade: “Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?” Herren sade: “Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.”
1 Mos 4: 9-10
Det är generellt inte bra att blanda ihop religion och politik, men gemensamt för de flesta religioner är att det finns en del grundläggande mänskliga principer som det anses eftersträvansvärt att följa. Bibelns femte bud om att man inte ska döda är en av dem. Jag är fullt medveten om att det genom historien antagligen spillts mer blod i olika religioners namn än i något annats namn, men det gör inte själva principen mindre sann.
I Bibeln visualiseras detta femte bud bland annat genom historien om Kain och Abel. Gud frågar Kain var hans bror Abel är och eftersom Kain just mördat honom undviker han Guds fråga och snäser: ”Ska jag ta hand om min bror?” eller som den bättre engelska översättningen lyder ”Am I my brothers keeper?” Kort sagt, ”Inte fan vet jag, det är inte mitt jobb att hålla reda på honom.” Gud som är början och slutet, alfa och omega och omnipotent och allt det där anar naturligtvis genast oråd och svarar: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.”
Vad har nu denna religiösa utsvävning på min blogg att göra? Kain frågar ”Am I my brother’s keeper?” och mitt tydliga svar (och Guds lite mer inlindade svar) är: Ja. Vi har alla ett ansvar för att ta hand om varandra. Det ansvaret är förpliktigande och tvingar oss att anpassa våra beslut därefter.
Men de flesta av oss mördar ju inte våra bröder. De flesta av oss dödar aldrig någon alls, släkt eller ej, även om vi nog alla tänker mordiska tankar om vår släkt då och då. Att inte döda andra människor är ett tabu som är så starkt att de som tvingas bryta mot det, till exempel i självförsvar eller i krig, löper risk att få stora psykiska problem av det.
Principen om att man inte ska döda är fullkomligt grundläggande och det är faktiskt lite förvånande att den bara fått en undanskymd position på femte plats bland budorden. När Leopold Bloom sitter och låter sin stream of conciousness flöda på en begravning i James Joyces Ulysses dyker en lös tanke upp i hans huvud: ”’Come forth, Lazarus.’ But he came fifth and lost the job.” Kanske drabbade samma öde det femte budet. Det kom helt enkelt lite för sent för att någon skulle lägga någon större vikt till det.
Men det är vår förbannade plikt att lyfta upp det femte budet ur glömskan. Just nu ropar blodet till oss från den afrikanska marken. Det har det gjort länge. Vi ser fortfarande de uppslitande effekterna av kolonialismen i Afrika. Miljoner afrikaner lider av AIDS, men får ingen eller undermålig medicin för att läkemedelsindustrin hellre håller liv i sina medicinpatent än i sina patienter. Västs beroende av olja och andra naturtillgångar har gjort att politikerna gång efter annan sett mellan fingrarna med diktaturers övergrepp mot sin befolkning. Faktum är att det inte ens stannar vid att se mellan fingrarna. Ibland är man direkt behjälplig, som den svenska regeringen som glatt uppmuntrar export av övervakningsutrustning till Libyen, så att man kan hålla koll på och samla in flyktingar på ett högst otrevligt vis.
Joseph Conrad skrev om Afrika som ”Mörkrets hjärta”, men ungefär två tredjedelar in i romanen finns en liten genomgång av den mystiske Mr Kurtz släkt: ”The original Kurtz had been educated partly in England, and – as he was good enough to say himself – his sympathies were in the right place. His mother was half-English, his father was half-French.” och sedan kommer den korta mening som i ett slag förvandlar Mr Kurtz från en vanlig dödlig till en symbol för den västerländska kolonialismen: ”All Europe helped in the making of Kurtz.” Kanske skulle man kunna säga detsamma om diktatorer som Gaddafi och Mubarak.
De välmanikyrerade händerna som sitter och trycker på röstknappar i parlament runt om i västvärlden är fläckade av blod. Handlingen avslöjar det orden tiger om. Hur långt är man beredd att gå för att behålla ett trivsamt status quo där oljan flödar snällt i sina pipelines mot väst? Vissa är tydligen beredda att gå hur långt som helst, till exempel vår egen utrikesminister som inte ens har stake att fördöma när den Libyska regimen sätter in stridsflyg mot demonstranter.
Men politikernas synd behöver inte bli vår. Det finns en viss sanning i den där pensionsförsäkringsreklamen där käcka Lotta är förskolefröken och tillika delägare till en fabrik som tillverkar landminor. Vi gör också avgörande val i vår vardag. Det är lätt att lura sig själv att de beslut man fattar inte spelar någon roll, men självbedrägeri är aldrig vattentätt. Om vi inte tar vårt personliga ansvar nu kommer vi alla förr eller senare att stå där som Lady MacBeth och förtvivlat försöka två våra händer utan att blodfläckarna någonsin går bort.
Vi kan alla fatta ett personligt beslut att inte vara med och bidra till övergrepp mot andra människor. Ett mycket konkret sätt att fatta ett sådant beslut är att inte rösta på politiker som kränger övervakning till diktaturer och gullar med sin aktieportfölj när de borde ställa sig upp och protestera högljutt mot att människor sprängs i bitar.
Vi kan protestera när våra politiker vill övervaka och registrera oss här hemma. För, handen på hjärtat, vill du verkligen att en politiker med Carl Bildts moraliska kompass ska veta allt om dig, din familj och dina vänner? Känns det tryggt? Känns det rätt? Blotta tanken får mig att känna att det politiska arbete jag gör verkligen behövs. För vad händer om ingen protesterar nu?
Mörkrets hjärta bor inte i Afrika, utan i dem som tiger still när människor kallblodigt mördas av sina egna ledare.
Samuel
February 22, 2011 at 8:42 am
Du skriver så fruktansvärt bra. Då menar jag inte bara budskapet utan sättet du uttrycker dig.
Breki Tomasson
February 22, 2011 at 8:58 am
Jag älskar dina bibliska och litteraturvetenskapliga referenser. Jag pluggade religionsvetenskap i fyra år och litteraturvetenskap i ett, så det känns nästan som om du skriver på ett språk anpassat specifikt för mig.
I övrigt; fantastiskt inlägg, det visar verkligen på det hjärta som Piratpartiet saknat och som jag tror kan vara till en stor hjälp för oss.
Pingback: Tweets that mention Mörkrets hjärta bor inte i Afrika | Anna Troberg -- Topsy.com
Anders Troberg
February 22, 2011 at 9:09 am
“Men de flesta av oss mördar ju inte våra bröder.”
Är det något jag borde veta här?
Scary Devil Monastery
February 22, 2011 at 4:42 pm
…sov med ljuset tänt, bara utifall att…:)
Lennart Lindgård
February 22, 2011 at 9:09 am
Anna. Ett litet råd: Försök att fånga läsarna redan tidigt i bloggartikeln, t.ex med själva poängen. Förslagsvis i rubriken. Annars kommer endast de redan frälsta, dvs sådana som jag, att orka läsa fram till att slutledningen presenteras. De som är annat än mycket intresserade kommer inte att orka ta sig fram till själva andemeningen.
Håller i övrigt med Samuel i föregående inlägg.
Observer
February 22, 2011 at 9:26 am
Mycket bra inlägg, Anna.
Apropå Bildts märkliga hållning gentemot bl.a just händelseutvecklingen i Libyen så kan det eventuellt vara läge att göra en exkursion in i informationen som finns om Lundin Oil.
Företaget har åtminstone tidigare haft intressen i bl.a just Libyen. Huruvida dessa kvarstår än idag och i så fall i vilken utsträckning vet jag dock inte. Inte heller är jag helt uppdaterad kring Bildts fortsatta engagemang i Lundin Oil och/eller andra företag med intressen i regionen.
Det jag i princip är helt säker på är att vi från “vanligt” media i det här landet rimligen inte kommer att höra så mycket som ett pip i ämnet, än mindre några frågor ställda direkt till Bildt om saken.
Stefan
February 22, 2011 at 9:42 am
PP borde verka för en helt sekulariserad grundlag, städa bort samtliga religiösa referenser och konstiga instick av religiös karaktär.
Jag får krypningar när politiker blandar in religion i politiken….. Religion är och förblir baserad på vidskepelse.
Sammy Nordström
February 22, 2011 at 10:43 am
Även vidskepelser har lärdomar att ge. Jag är ateist själv och tror på evulotionsteorin snarare än någon teori om intelligent design. Det är just därför vi behöver titta på religionen och lära från den, för hade den inte varit av nytta för människans överlevnad hade religionen självdött för länge sedan enligt just evolutionsläran. Att lära av religionerna och dess historia är att utvecklas, kastar vi bara bort det går vi tillbaks till ruta ett.
Scary Devil Monastery
February 22, 2011 at 4:44 pm
Dawkin myntade uttrycket “The viral méme” när det gällde religionen. Religionen behöver inte vara till nytta – bara inte vara aktivt skadlig för artens överlevnad. Om arten sedan utvecklas till en form av virus eller övrig landsplåga i stället för en välanpassad organism kvittar lika ur evolutionär synvinkel, så länge den lever vidare.
Henrik
February 22, 2011 at 10:44 am
Väldigt bra uttryckt, men jag måste hålla med överstående kommentar om att poängen borde komma snabbare för att suga in fler folk som bara ögnar lite snabbt för att se om det är nåt intressant.
Nils O
February 22, 2011 at 10:57 am
Det skulle gå lika bra med operationella principer, typ: Det är OK att döda, men du får inte döda fler än du orkar äta upp.
Deep Blue
February 22, 2011 at 12:10 pm
Starka grejer. Du skriver väldigt bra.
Beelzebjörn
February 22, 2011 at 1:12 pm
Något säger mig att det här resonemanget inte går hem hos KD…
Jah Hollis
February 22, 2011 at 2:51 pm
Medvetandeström heter det på svenska.
James Joyces bror Stanislaus skrev för övrigt en bok kallad My Brother´s Keeper.
Stanislaus Joyce dog den 16 juni, alltså den dag som Odysseus (Ulysses) utspelar sig på.
På tal om litterära referenser då.
Och på tal om militärer och död är det snart 80 år sedan skotten i Ådalen och 41 år sedan dödsskjutningarna vid Kent State University. Demokrati tycks inte vara något helt säker skydd.
Alexander
February 22, 2011 at 3:30 pm
Bra skrivet. Jag är lite tveksam till en del av innehållet som känns som argumentation förklädd till fakta (mycket vanligt i politiska — och andra — sammanhang), men jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig säkert om det. I stort håller jag ändå med om budskapet. Och tycker till skillnad från vissa andra kommentatorer inte att poängen måste komma direkt — det är tvärtom roligare och intressantare att läsa en text som fascinerar och lockar bland annat genom att inte vara helt uppenbar redan från första stycket. Det är trots allt ingen lång eller svår text vi talar om här.
Pingback: Nyhetsbrev 2011-02-22 | Anna Troberg
Jah Hollis
February 22, 2011 at 7:35 pm
Vore det trots allt inte rätt att skicka in en Rambo som tog hand om Kadaffi en gång för alla och därmed kanske rädda livet på en massa människor han vill avrätta?
Pingback: Gaddafi tar det som en personlig förolämpning, ja det borde han! « PåRiktigt
Anders Troberg
February 23, 2011 at 7:15 am
“Vore det trots allt inte rätt att skicka in en Rambo som tog hand om Kadaffi en gång för alla och därmed kanske rädda livet på en massa människor han vill avrätta?”
Dels så fungerar det inte att bara ta bort en dålig ledare om inte tankesättet som satte honom vid makten också ändras, då får man bara en ny dålig ledare, dels så finns inte Rambo på riktigt (till skillnad från Duke Nukem).
Pingback: Frankensteins homegirl dricker inte Jolt | Anna Troberg
Pingback: Vi ska hjälpa politikerna att grow some cohones | Anna Troberg
Pingback: Carl Bildt – International Man of Mystery | Anna Troberg
Pingback: Vi måste skydda journalisters rätt och möjlighet att granska makthavarna | Anna Troberg
Pingback: Vi medborgare förtjänar inte Carl Bildt! | Anna Troberg
Pingback: We do not deserve Carl Bildt | copy is right