Även en fejk kan vara äkta

Så var det dags att säga några ord om kopior och original. I helgen påstods det att en lesbisk syriansk bloggerska gripits av polisen under mystiska omständigheter. Det visade sig senare att bloggerskan var den 40-årige amerikanen Tom MacMaster. I och med detta vill nu en massa människor ha hans huvud på ett fat.

Nu visar det sig dessutom att det finns fler låtsasflator i den här lilla härvan och i kölvattnet har det dykt upp en diskussion om vad allt detta innebär. Har bloggen “A gay girl in Damascus” lurat en hel värld? Betyder det i så fall att allt som skrivits i den inte spelar någon som helst roll även om det skildrar många syrianska kvinnors verklighet? Många verkar nu tycka att bloggen bara varit ruffel och båg och inte gjort någon som helst nytta, utan snarare skada. Jag håller inte med.

När jag 2006 började blogga under pseudonymen Rosetta Sten på Aftonbladets bloggportal skrev jag om Rosettas liv på kontoret och om hennes hemske danske chef Preben. Jag fick massor av kommentarer från människor som undrade om bloggen var sann, om Preben fanns på riktigt. Jag svarade undantagslöst: “Ja!” Jag tror nämligen inte att det finns en enda arbetsplats som är förskonad från att ha en Preben som gör livet svårt för alla andra. Bloggen gavs så småningom ut i romanform, men jag fortsatte att svara likadant.

Sanningen är komplicerad. En del skulle säkert säga att jag ljög när jag sa att Preben var sann. Jag hävdar fortfarande att han är en obehaglig sanning vi alla kommer att stöta på förr eller senare under våra arbetsliv. Preben är ett saligt hopkok av mina och andras chefer och i allra högsta grad sann. På samma sätt är den lesbiska bloggerskan i Damascus sann även om hon visade sig bo i huvudet på amerikanen Tom MacMaster snarare än i Damaskus.

Jag misstänker att en del av vreden som nu riktas mot MacMaster beror på att det var en man som låtsades vara en lesbisk tjej i Damaskus. Om jag skrivit bloggen hade det antagligen inte blivit något större liv alls. Då skulle folk ha tänkt något i stil med: “Ja, ja, flata som flata” och lämnat det hela därhän med att konstatera att jag väl ville göra någon sorts politisk poäng av mitt lilla konstnärliga tilltag. Men det finns en extra spänning i det faktum att en man låtsas vara en ung lesbisk tjej på en plats och i ett sammanhang där en ung lesbisk tjej är oerhört utsatt.

Själv är jag av den fasta övertygelsen att “It takes one to know one” inte stämmer. En del människor har förmågan att sätta sig in i andra människors situation på ett sätt som gör att de kan förmedla upplevelser som de som själva befinner sig i situationen av olika anledningar kanske inte kan. Dessa människor är inte fejk. De är en stor tillgång för oss alla. De här alldeles speciella människorna kallas konstnärer, författare, filmskapare, musiker, ibland även bloggare, och deras förmåga har ingenting med kön eller nationalitet att göra.

Det finns tyvärr många som kallar sig de där sakerna utan att ha någon speciell förmåga och jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte läst tillräckligt mycket av bloggen “A Gay Girl in Damascus” för att kunna avgöra om MacMasters har den där speciellt förmågan att kanalisera andras erfarenheter. Det faktum att så många följt bloggen ger mig dock en fingervisning om att han i alla fall lyckats beröra människor och det är i sig en konst. Kanske har bloggen till och med givit röst åt människor som annars inte skulle haft en röst.

På det hela taget känner jag att jag inte kan uppbåda någon som helst besvikelse över avslöjandet. I min värld är det bara ett ännu exempel på att sanningen aldrig är enkel eller självklar och att man ibland kan hitta den på de mest oväntade ställen och i de mest överraskande skepnader.

Jag inser att den här bloggposten inte kom att handla om kopior och original, utan snarare att det finns något äkta i det mesta. Även en fejk kan vara äkta. Allt beror på vad man värderar högst: budskap eller avsändare. Det känns som en tankegång jag kommer att återkomma till.

Så var det dags att säga några ord om kopior och original. I helgen påstods det att en lesbisk syriansk bloggerska gripits av polisen under mystiska omständigheter. Det visade sig...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.