Det engelska försvarsministeriet verkar ha problem med omdömeslös militär personal. De har därför tagit fram lite allmänna online råd om hur man ska bete sig på nätet till sina anställda. So far, so good, eller något, men sedan tappar de greppet ganska rejält i en serie informativa filmer.
Syftet med filmerna är, om jag förstått saken rätt, att få grovt omdömeslös militär personal på bättre tankar. Men om det nu finns de som inte förstår att man inte ska twittra: “Befinner mig på hemligt uppdrag i Tibble med mitt kompani. Anfaller i gryningen”, så betvivlar jag att de är kapabla att ta till sig någon form av information som skulle kunna hindra dem från att twittra loss. Om de inte gör det, har försvarsministeriet betydligt mycket större problem än vad de tror.
Nåväl, spana in estetiken i filmerna:
Vackra engelska damer utsätts för partysugen och juckande terrorist.
Rar, helylle och tedrickande gammal mamma får hembesök av läskig terrorist.
Söta barn leker på lekplats som ser ut att vara hämtad från The Twilight Zone tillsammans med läskig terrorist ackompanjerade av creepy musik.
Om nu syftet med filmerna inte uppfylls, vilket jag starkt betvivlar, vilken funktion får de då? De blir gammal hederlig skräckpropaganda i välproducerad och snygg förpackning, designad att få oss alla att känna oss lagom olustiga inför helt vanlig, vardaglig kommunikation med våra medmänniskor.
Nu hoppas jag innerligt att någon ska skicka in en kommentar och tala om för mig att alltihop är ett skämt. Om inte, så blev världen just en smula mer absurd.
(Tack till Toni för länken.
)
Henrik
June 16, 2011 at 7:21 pm
Som du skrev om igår, du missade ett “L” i världen, vilket betyder att eftersom det är din blog så blir du värd, och lite mer bisarr
Du har helt rätt i att det är “lite” överdrivet oavsett.
Anna Troberg
June 16, 2011 at 7:50 pm
Fniss! Liiite bisarr är jag allt.
Junior
June 16, 2011 at 7:25 pm
Jag gör en annan tolkning, “En svensk Tiger”. Arbetar man med underättelseverksamhet, eller om man arbetar som soldat är det dumt att låta Facebook göra en systematisk kartläggning av en.
Vi har gjort en liknande film i Sverige som heter “Förebudet” som illustrerar hur många oskyldiga uppgifter ger en samlad bild som kan vara till oanat stor nytta för fienden. Förebudet är mer rakt på sak, men på 80-talet fanns inte heller Twitter och Facebook.
Anna Troberg
June 16, 2011 at 7:51 pm
Hej Junior!
Ja, det är jag helt på det klara med och jag har ingen som helst militär utbildning. Om man HAR militär utbildning och ett känsligt jobb och ändå inte förstår riskerna, så kommer inga filmer i världen att hjälpa, speciellt inte de där.
Harlekin
June 16, 2011 at 7:51 pm
Absurd sa du?
Patrik BP Andersson
June 17, 2011 at 11:22 pm
Hm… ett av dina större stolpskott under den tid jag följt din blogg, Troberg. De här filmerna är inte till för dem som jobbar med Säk. I varje armé sysslar bara en liten del av styrkan med just denna bit.. Resten är skyttesoldater, tross&träng (snubbarna som ser till att soldaterna får mat, ammunition, drivmedel, strumpor och allt annat som går åt), mekaniker, signalister, förrådsmän med mera.
Naturligtvis har de flesta vett att inte prata om vad som helst, men de är lika lite som vi utbildade i exakt hur en massa små pusselbitar (som i sig kan vara ganska oskyldiga!) kan läggas ihop och avslöja riktiga hemligheter.
Precis som Junior lade fram så handlar det om att göra varenda kotte aktivt medveten om betydelsen av att inte sprida ut något som kan användas för att kartlägga vad som händer.
Tar vi den te-drickande damen som exempel så talade grabben inte om vem som skulle komma, inte heller exakt tid eller plats.. ganska oskyldigt.
Det är dessvärre nog får att någon ska veta *att* något är på gång, och på ett ungefär var denne ska söka efter fler bitar till pusslet.
Det var för övrigt just en sådan här sak som gav ett par helsidor i kvällspressen angående den bristande säkerheten i Afghanistan.
Anna Troberg
June 18, 2011 at 12:16 am
Hej Patrik!
Estetiken i filmerna gräslig. De är inte designade att lära ut. De är designade att skrämma. Frågan är vem de vill skrämma. Om någon militär personal över huvudtaget inte fattar att de måste tänka på vilka spår de lämnar på nätet, så är försvarsministeriets problem större än de tror. De där filmerna kommer inte att få folk på rätt tankar. Om de lyckats ta sig genom någon form av militär träning utan att fatta vikten av att inte twittra om vad som helst så kommer inte de där filmerna att hjälpa dem att fatta heller.
Balthazar
June 19, 2011 at 2:10 pm
Jag tycker att filmerna är intressanta, om man för ett ögonblick tittar ur ett annat perspektiv.
Vad lämnar jag, medborgaren, för “oskyldig” information, spår, pusselbitar, efter mig? Var dag, överallt?
Och vem har tillgång till all denna information om mig? De andra medborgarna? Terrorister? Fienden? Staten?
Informationsfotspår som jag frivilligt/ofrivilligt/medvetet/omedvetet lämnar ifrån mig, och vilket systematiskt kan samlas in för att spåra mig, “skapa en bild av mig”, eller få reda på att “jag har någonting på gång”…
Eller varför inte vidta förebyggande åtgärder mot mig, om jag “ser ut” att ha något fuffens på gång?
Pingback: opassande » Blog Archive » Skyll dig själv om det blir hårdare tag
Patrik BP Andersson
June 21, 2011 at 1:15 am
Med tanke på argumentet “de lyckats ta sig genom någon form av militär träning utan att fatta vikten av att inte twittra om vad som helst ” måste jag ställa frågan vilken personlig kunskap/erfarenhet du har av det militära livet i allmänhet och säkerhetstjänst i synnerhet.
Helt korrekt, de är inte ämnade att lära ut exakt vad som kan användas till att få ihop ett större pussel. Inte ens folket som sysslar med det till vardags kan säga precis var gränserna går, så budskapet som ska ut är helt enkelt “Håll käften i alla lägen så försäger du dig aldrig.”
Då detta är budskapet stämmer film-estetiken väl överens med innehållet. Dessutom är det inte meningen att de här filmerna ska sköta utbildningen på egen hand, utan är EN av MÅNGA delar i paketet, precis som i kampanjen “En Svensk Tiger”