Almedalsveckan är ett svindyrt gyllene årskort till chokladfabriken

För ett par dagar sedan skrev Erik Lakomaa på Brännpunkt i SvD att “Almedalen är ett slöseri med pengar“. I dag kontrar Emma Svensson med att “Almedalen är till för att nätverka“.

Jag håller i allt väsentligt helt med Erik Lakomaa. Almedalen är ett stort slöseri med pengar. Den stora frågan är om det verkligen är värt det? Jag har en del tvivel och vill därför ta upp tre obekväma sanningar om Almedalsveckan. Det kanske inte är sanningar för alla, men för ett parti som ännu inte tillhör den politiska gräddan är de i alla fall det.

Piratpartiet skickar officiellt åtta personer till Almedalen. Dessa personer har alla specifika uppgifter som de förväntas göra under veckan och partiet betalar därför resa och boende åt dem. Alla andra kostnader får var och en stå för själv. Trots det är Almedalsveckan en av de större posterna i vår budget. Inte för att vi lyxreser eller lyxbor, utan för att även ett högst modest boende en bit utanför stan kostar löjligt mycket just den veckan.

Utöver detta reser massor av pirater inofficiellt och står för alla omkostnader själv, även resa och boende. Att resa till Visby under Almedalsveckan är en stor investering i både tid och pengar för alla pirater, främst för de som inte har turen att åtminstone få resa och boende betalt. Är det värt det?

Exponering: Förra året arrangerades det mer än 1500 programpunkter under Almedalsveckan. Jag har ingen anledning att tro att det skulle bli färre i år. Hur många av dessa arrangemang hör någon någonsin talas om utanför Visbys ringmur och Twitter? De flesta försvinner i glömska i samma sekund som de avslutas hur intressanta givande och spännande de var just där och då. För att lämna någon form av avtryck och sticka ut i evenemangsfloden är det bra att ha en fet plånbok att ösa ur. Det bästa sättet att vara säker på att folk minns en är att bjuda på bättre mat och mer sprit än andra.

Piratpartiet har mycket begränsade ekonomiska resurser, därför förlitar vi oss på bra människor, goda idéer och kreativitet året runt, inte under en enda vecka. Tur kommer inte av sig själv. Den kommer till den som är uthålliga och banar väg för den. Kanske inte i dag, kanske inte i morgon, men tids nog kommer den.

Media: För oss som inte ännu vuxit fast i de politiska finrummen föregås normalt varje lyckat försök att slå oss in i traditionella media av tiotals försök som inte bär frukt. Det kan vara extremt frustrerande, men vi ger aldrig upp. De där gångerna som det lyckas håller modet uppe alla de gånger det inte lyckas. Almedalsveckan är speciell. Just den veckan skulle folk gladeligen sälja sin egen mamma för att få en en notis i rätt tidning. Det ökar inte våra chanser att slå oss in i media. Men skam den som ger sig.

Vi bidar vår tid och utnyttjar den politiska bakfyllestiltjen som varje år infaller veckorna efter Almedalsveckan till vår fördel, så någonstans är kanske den där Almedalsfixeringen inte så dum ändå.

Nätverkande: Sedan har vi det här med nätverkandet, som Emma Svensson pushar för i sin replik till Lakomaa. Nätverkande är oerhört viktigt och ohyggligt svårt att sätta ett pris på. Det enda man kan säga med säkerhet är att det är något värdefullt. Men, om sanningen ska fram, så vet jag inte om Almedalen är sådär jättebra ur nätverkandesynpunkt. Alla har tusen saker att göra. Alla är ständigt på väg någonstans. Ju mindre tid en person har att tillbringa med en annan person, desto viktigare anses de vara.

Ingen vill skylta med att de har massor med tid över. Det vore ju detsamma som att säga att man är oviktig och i Almedalen vill INGEN verka oviktig även om vi alla i det stora hela egentligen är det. Det bästa man kan hoppas på är att få chansen att trycka sitt visitkort i handen på någon och att få ett tillbaka innan man springer vidare. I bästa fall kommer man till och med ihåg i vilket sammanhang man fick vilket visitkort.

Nej, Almedalen är som de allra flesta andra sammanhang. Folk umgås mest med folk de redan känner. Det är i och för sig trevligt och ofta mycket givande, men det är kanske inte det man föreställer sig när man talar om nätverkande.

Lakomaa ger ett bra råd i sin debattartikel: “Innan man bestämmer sig för att åka till Almedalen bör man fundera på varför man är där.” Jag vet exakt varför Piratpartiet lägger pengar på att åka till Almedalen varje år. Vi åker dit för att visa att vi är en kraft att räkna med, att vi är av ett segt virke och att vi minsann inte tänker lägga oss ner och självdö.

Av någon outgrundlig anledning har Almedalsveckan utvecklats till ett evenemang som man som politiskt parti antingen deltar i eller också finns man inte. Alla de betydligt mycket mer konstruktiva saker som man gör under resten av året tycks inte spela någon som helst roll om man inte är på plats i Visby under vecka 27. Är man inte med och leker under Almedalsveckan får man inte vara med och leka resten av året heller. Man kan alltså i korta ordalag säga att det vi betalar för är ett obligatoriskt och svindyrt gyllene årskort till chokladfabriken.

Nåväl, Almedalsveckan har blivit en institution inom svensk politik. Den kommer inte att plötsligt försvinna och några “Våga vägra Almedalen!”-stridsrop skulle eka för döva öron. Vi har med nöd och näppe råd att vara med, vi har absolut inte råd att inte vara med. Så, vad gör man? Ja, man hänger i alla fall inte läpp. Man ser istället till att fylla det där gyllene årskortet med äkta värde, så att man inte betalar förgäves.

Piratpartiet har inte råd att arrangera egna evenemang, men det kostar inget att medverka i andras eller sitta i publiken och ställa frågor som lyfter fram vår syn på världen. Det kostar inte heller något att försöka sprida de intressanta diskussioner som förs under Almedalsveckan utanför ringmuren. Därför kommer vi att jobba hårt med att sprida diskussionerna vidare ut till den riktiga världen utanför Almedalen. Det är lätt att glömma bort det medan man lever en veckas låtsasliv i Visby.

Piratpartiet må kanske få det lite svårt att nå ut i media under själva Almedalsveckan, men det hindrar oss naturligtvis inte från att försöka. Vi är envisa som synden. Dessutom kommer vi att jobba aktivt med att använda veckan som underlag för ett intensifierat debattartikelskrivande, som vi kommer att skörda frukten av under resten av året.

Piratpartiet är duktiga på att nätverka på nätet. Almedalsveckan är en chans att göra detsamma i världen utanför nätet, både med varandra och med andra. Det är en myt att pirater bara kan socialisera sig med andra med hjälp av ett tangentbord. Däremot har kanske inte alla ägnat sig åt regelrätt mingel tidigare, så Almedalsveckan är ett utmärkt tillfälle att prova på det. Det finns dessutom massor av sakkunskap att hämta bland alla de hundratals seminarium som går av stapeln. Vi ska suga åt oss som svampar och dela med oss ordentligt av det.

Sist, men inte minst tänker vi naturligtvis ha roligt tillsammans. Det är ganska ofta tungt och otacksamt att arbeta politiskt. Det går mycket lättare om man försöker ha så roligt som möjligt tillsammans medan man gör det. Det ger energi och den energin ska vi sprida ut i resten av partiet.

Jag kommer att rapportera blogg-, twitter- och videoledes från Visby under Almedalsveckan. Det kommer de andra piraterna också att göra. Håll utkik!

För ett par dagar sedan skrev Erik Lakomaa på Brännpunkt i SvD att “Almedalen är ett slöseri med pengar“. I dag kontrar Emma Svensson med att “Almedalen är till för...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.