Almedalsveckan rasar vidare och nu sitter jag på ett seminarium om kulturpolitiska utmaningar. Ulrika Knutsson pratar om att det är extremt svårt att få igång någon form av het kulturpolitisk debatt. Knutsson har helt rätt och tänk så glada alla borde vara över att vi pirater har kommit och skakat om kulturpolitiken. Vi hjälper så gärna till. Sharing i scaring och allt det där.
Efter bara några minuter har man tagit upp det faktum att det ofta framställs som om kultur och ny teknik står i motsatsförhållande till varandra. Jag har aldrig förstått det antagandet. Ny teknik är kulturens vän. Den erbjuder massor av nya fina möjligheter för att skapa och sprida kultur. Senast något så positivt för kulturen var när man uppfann boktryckarkonsten och det är ett tag sedan. Jag kanske är lite tråkig, men jag tycker att det är mindre genomtänkt att tacka nej till nya fina presenter, speciellt om man bara får dem en gång vart femhundrade år eller så.
Man lyfter också en viktig diskussion om att den nya tekniken skapat nya klyftor som vi måste komma på sätt att överbrygga. Den nya tekniken är en fantastisk förmedlare av kultur, men tar vi kanske för givet att alla alltid är uppkopplade? Jag måste erkänna att jag då och då kommer på mig själv att förutsätta att alla är uppkopplade hela tiden. Det är så lätt att bli hemmab lind.
Det är viktigt att man arbetar på alla nivåer för att krympa de tekniska klasskillnaderna. Det handlar dels om kultur. Det är jättebra att tekniken gör det möjligt att sprida kultur på ett så effektivt sätt. Men det handlar inte bara om kultur. Det handlar även om andra samhällsviktiga funktioner som man numera måste vara uppkopplad för att kunna utnyttja till fullo. Därför är det oerhört viktigt att vi får med alla på tåget.
För mig är det helt enkelt mycket mer intressant att inte lämna kvar folk på perrongen än att stå på perrongen och försöka hålla fast tåget för att hindra det från att gå. Tågresan är ett fantastiskt äventyr. Det senare är ett bra sätt att bryta naglarna på, men inte så mycket mer.
Björn Persson
July 4, 2011 at 6:18 pm
Fniss! Var det där avsiktligt?
Anna Troberg
July 4, 2011 at 8:47 pm
Hej Björn!
Nej, det var inte avsiktligt, men det är hysteriskt roligt så det får vara kvar i alla fall.
ArneP
July 5, 2011 at 9:00 am
Ja det är bra att det finns nya sätt för kulturen att spridas, men ni pirater undviker hela tiden problemets kärna. Ni nämner aldrig vem som skall bestämma när och hur spridningen skall ske. Om du Anna skriver en roman så är det du som bestämmer över dess spridning. Det är inte jag eller Kasper eller Jesper eller Jonatan som bestämmer hur den skall spridas. Jag kan mejla till en vän “Annas bok är jättebra – köp den” men om jag kopierar och sprider den kränker jag din rätt till ditt eget arbete (om vi inte gjort någon annan överenskommelse).
Jörgen L
July 5, 2011 at 12:24 pm
@Arne: Ja, det är ETT sätt att betrakta saken, men det är inte självklart det enda.
Om man tänjer bara en aning på ditt resonemang så skulle man kunna säga att om du muntligt berättar en historia för mig så får jag inte återberätta den för någon annan utan tillstånd. Moralen i frågeställningen är egentligen densamma, men jag tror knappast någon skulle få för sig att hävda att det borde vara på det viset. Varför är det så? Min gissning är att det skulle uppfattas som absurt att någon skulle äga min rätt att tala och säga vilka ord jag vill, och att det dessutom skulle vara fullständigt orimligt att upprätthålla en sådan norm.
Det som gör att den nya tekniken påverkar normer av det här slaget tror jag handlar om att begrepp som “återberätta”, “citera”, “exemplar” osv., får helt nya praktiska betydelser. När jag kommunicerar med mina vänner så är det mycket lättare att skicka en kopia av något jag sett eller hört än att skriva ett långt referat, och det verkar fullständigt vansinne att en upphovsman ska ha åsikter om på vilket sätt jag berättar för min vän om vad jag har läst.
Det som med den gamla tekniken handlade om produktion, distribution och tex bokhandlare, handlar med den nya tekniken om privat kommunikation mellan vänner och bekanta, och du kan inte förneka att det gör att gamla moraliska normer runt dessa frågorna påverkas, eller hur?
Fredrika
July 6, 2011 at 9:38 am
@ArneP July 5, 2011 – 9:00 am
> “men ni pirater undviker hela tiden problemets kärna.”
Har du någon hållbar dokumentation som påvisar att ett faktiskt “problem” verkligen existerar, eller är det bara hur du personligen upplever det?
Problemets kärna är faktiskt att upphovsmän och upphovsrättsinnehavare kräver ett monopol över exemplarframställning och distribution i icke-förvärvssyfte, utan att kunna uppvisa något som helst underlag som stödjer tesen att samhället bör privilegiera upphovsmännen med ett sådant monopol.
> “Ni nämner aldrig vem som skall bestämma när och hur spridningen skall ske.”
Om inget legitimt förbud mot spridning existerar, så bestämmer varje individ själv när den vill sprida någon av sina ägodelar, eller när den vill framställa kopior av intellektuella verk, med sin egna fysiska ägodelar?
Om någon part anser att samhället gynnas kulturellt av ett förbud mot sådan spridning, och att upphovsmän bör privilegieras med ett begränsat säljbart monopol, över viss exemplarframställning och distribution av kopior, så är den välkommen att uppvisa faktiskt underlag som stödjer tesen att ett samhälleligt upphovsrättsligt “problem” existerar, som behöver “lösas”, att föreslagen lösning faktiskt fungerar, och att lösningen är proportionerlig.
Lyckas man inte uppvisa sådant underlag, så existerar självklart inget legitimt lagstiftande förbud, varvid var och en är fria att kopiera och sprida kopior som dom behagar.
> “Om du Anna skriver en roman så är det du som bestämmer över dess spridning.”
Om samhället anser det nödvändigt att privilegiera upphovsmannen med ett sådant upphovsrättsmonopol ja, inte annars.
Exempelvis så har dagens författare ingen som helst rätt att stå utanför bibliotek, eller privatkopiering, och i många länder i världen har dom inte heller privilegierats med någon monopol som ger dom bestämmanderätt över fri fildelning.
> “..men om jag kopierar och sprider den kränker jag din rätt till ditt eget arbete”
“Rätt till eget arbete”? Vad är det? Någon sådan naturlig rätt existerar inte när det gäller immateriella verk. Tvärtom utgör en sådan “rätt” ett undantagstillstånd, som enbart kan realiseras genom ett monopol som utför en inskränkning i andras människors äganderätt.
Eftersom ingen part kunnat uppvisa något underlag att stödjer tesen att ett sådant monopol behöver kontrollera exemplarframställning och distribution via fildelning i icke-förvärvssyfte, eller att ett sådant monopol överhuvudtaget fungerar, eller är proportionerligt, så arbetar Piratpartiet och ett antal andra partier för att upphovsrättslagstiftningen ska uppdateras och verklighetsanpassas, så att förvirrade upphovsmän slipper känna sig mer kränkta av sådan legitim spridning, än vad dom känner sig av det enorma tillgängliggörande som bibliotek ägnar sig åt i kommersiell skala.
ArneP
July 6, 2011 at 7:20 am
@ Jörgen L
Om vi bortser från att det var något jag berättade i “förtroende” för dig, så är knappast mina berättelser av den arten att de har någon verkshöjd. Jag ser ingen svårighet att skilja på ett citat och att kopiera en hel CD (bok, film). Upphovrätten kanske behöver moderniseras men man har väl redan nu rätt att göra en kopia till en vän,
(jag är inte insatt i den juridiska tolkningen men har för mig att det är så).
Det jag vill hävda är att författaren till boken har rätten att bestämma hur den skall spridas.
Fredrika
July 6, 2011 at 9:39 am
@ArneP July 6, 2011 – 7:20 am
> “Upphovrätten kanske behöver moderniseras men man har väl redan nu rätt att göra en kopia till en vän”
Pga den tekniska utvecklingen behöver den moderniseras mycket mer än så. Fildelningen absolut måste legaliseras, eftersom fildelning sker i privat kommunikation, och det går inte att privilegiera upphovsrättsinnehavaren med ett upphovsrättsmonopol som ger kontroll över vad som får skickas i privat kommunikation mellan två individer, utan att upphäva konceptet privat kommunikation.
Givetvis tar konceptet privat kommunikation företräde, före ett upphovsrättsligt monopol, som ingen ens kan uppvisa ett faktiskt underlag som stödjer tesen att det behöver kontrollera exemplarframställning och distribution i icke-förvärvssyfte
> “Det jag vill hävda är att författaren till boken har rätten att bestämma hur den skall spridas.”
Författaren har dom rättigheterna i upphovsrättsmonopolet som samhället anser att den behöver privilegieras med. Faktumet att författaren idag har privilegierats med vissa sådana rättigheter i upphovsrättsmonopolet, är inte likställt med att den någonsin borde ha fått dom, eller bör fortsätta ha dom.
Att bara hävda att den har sådana rättigheter, som du gör, är ett innehållslöst cirkelresonemang.