Kniviga korrelationer

Yttrandefrihet och upphovsrätt var temat för ett seminarium jag besökte för ett par timmar sedan. Här kommer mina små funderingar som jag skrev under seminariet. Håll tillgodo.

Jan Rosén säger att man ska notera att upphovsrätt inte finns i totalitära stater och att det därmed är självklart att den hänger den ihop med yttrandefriheten. Det är en spännande slutledning. Det är som att säga att det är uppenbart att solsken och diktaturer hör ihop, eftersom många diktatorer ofta figurerar i solglasögon.

Det är möjligt att många diktatorer bär solglasögon, men att utifrån det dra slutsatsen att det finns en självklar och direkt korrelation mellan solsken och diktatur är ganska shaky. Jag tror snarare att det handlar om att man i diktaturer inte respekterar någon speciellt mycket. Inte kulturskapare, inte bagare, inte taxichaufförer. Ingen.

Rosén är dock inte ensam. Det är vanligt att upphovsrättsindustrin tussar ihop yttrandefrihet och upphovsrätt som om det vore i princip samma sak. Det är naturligtvis smart. Det är svårt att hitta någon som öppet vill agitera för ett avskaffande eller en reformering av yttrandefriheten och man vill naturligtvis att det ska bli lika stigmatiserat att på något vis ifrågasätta upphovsrättens utformning.

Men, yttrandefrihet och upphovsrätt är inte samma sak. Yttrandefrihet är rätten att ventilera sin åsikt utan risk för repressalier. Den ekonomiska upphovsrätten är, om man drar det till sin yttersta spets, rätten att påföra andra repressalier om de utrycker samma sak eller en tillräckligt liknande sak som man själv uttryckt.

Det finns också en uppfattning om att den ekonomiska upphovsrätten är en självklar väg till försörjning. Man ska naturligtvis ha en chans att tjäna pengar på sitt skapande, men det är viktigt att komma ihåg att det aldrig har varit lätt att tjäna pengar på att vara kulturskapare. Varken före eller efter upphovsrättens inträde på den kulturella scenen. Faktum är att det inte är så lätt för någon att försörja sig, varesig man är musiker, författare eller busschaufför. Vi kämpar alla för vårt dagliga bröd. Life’s a bitch and so am I, som Cat Woman skulle ha sagt.

Alfons Karabuda (SKAP och Kulturskaparna) undrar vad just han kan göra för att hjälpa kulturskapare att få uttrycka sig. Jag kan svara på det. Sluta arbeta för att urholka friheten på nätet. Sluta uppmuntra stiftandet av lagar som begränsar människors möjligheter att uttrycka sig fritt på nätet. Då hjälper man både kulturskapare och alla andra människor att uttrycka sig och bejaka sin yttrandefrihet. Win-win, helt enkelt.

Jag måste erkänna att det inte är bra för mitt blodtryck att gå på sådana här seminarium. Piraten i mig blir lite trött, men kulturskapren i mig tänker att det egentligen är fullkomligt ointressant vad Rosén, Karabuda eller Andreas Ekström tycker. Det som spelar roll är vad den nya generationens kulturskapare och kulturälskare gör och där är saken redan biff. Lagstiftningen halkar efter, men det gör å andra sidan alltid lagstiftningen, så det är inte så konstigt. Tids nog kommer den att ha sugit upp den nya tiden och då är den här diskussionen fullkomligt passé.

Yttrandefrihet och upphovsrätt var temat för ett seminarium jag besökte för ett par timmar sedan. Här kommer mina små funderingar som jag skrev under seminariet. Håll tillgodo. Jan Rosén säger...

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Följ mig på här och på min blogg på Nyheter24 och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.