Paris Hilton må behöva en BFF, men vi behöver en näringsminister

Jag har egentligen semester, men nu kan jag inte låta bli att göra ett litet kort inhopp i alla fall. Jag satt här i godan ro och läste mina morgonlänkar och vad ser jag om inte ett alldeles utmärkt exempel på två företeelser som jag skulle vilja gissa är själva roten till varför folk inte litar på politiker: lobbyns svängdörr in till departementena och historierevisionen när man byter åsikt.

För ett tag sedan pratade näringsminister Annie Lööf i radio om fildelning. Det gjorde hon på ett sätt som fick lobbyorganisationen Kulturskaparna att fara i taket. Nu behövs det visserligen inte så mycket för att deras talesperson ska sätta på sig strumpan … jag menar så klart rustningen och ge sig ut i strid, men dock. Problemet med att fara i taket är dock att man riskerar att blanda ihop saker och komma fram till märkliga slutledningar som har lite med verkligheten att göra. Vilket tyvärr blev resultatet även i det här fallet.

I förra veckan skickade en grupp svenska låtskrivare ett öppet brev till näringsminister Lööf. Inget nytt under solen. Det är ungefär samma visa som alltid, möjligen en smula mer desperat. Den här gången riktar man nämligen främst in sig på att svartmåla kulturintresserade ungdomar:

Bara för att de produkter vi tillhandahåller är populära och tilltalar potentiella förstagångsväljare, bör inte du som näringsminister propagera för att våra rättigheter ska åsidosättas.

Nej, det är så klart bättre att vi åsidosätter alla andras intressen, eller hur? Varför inte hjälpa till att pusha för lagar som skulle givit Stasi våta drömmar av lycka? Det är ju en mycket bättre lösning. Varför bry sig om andra när världen cirklar kring en? Det är synd att de glömmer bort att de där lagarna kommer att gälla även de som är bra på att skriva musik. De ettor och nollor som utgör deras privata mejl, inköp på nätet, privata chattar och annat kommer inte att undantas. När man trålar nätet med stora håven kommer varken one hit wonders eller de mest folkkära av folkkära att slinka mellan maskorna. De kommer att håvas upp tillsammans med den pöbel de så förtvivlat försöker höja sig över.

Nåväl, ett galet brev är ett galet brev är ett galet brev som Gertrude Stein skulle ha sagt. Eller kunde i alla fall ha varit om det inte visat sig att vi har en näringsminister som får vilken överkokt spagetti som helst att verka rakryggad i jämförelse.

Lööf har nämligen nogsamt läst brevet och skriver nu ett långt blogginlägg som jag tycker att ni borde läsa. Det är nämligen en fantastisk stilstudie när en politiker viker sig som ett strå för vinden för lobbyn och sedan försöker få oss att tro att vi drabbats av minnesförlust.

På frågan från journalisten vad Centerpartiet tycker om nedladdning redogör jag då för den åsikt som Centerpartiet haft under flera år och som senast slogs fast på vår partistämma 2007 att: ”Centerpartiet vill göra det möjligt att ladda ner för privat bruk”. Centerpartiet säger bestämt nej till fildelning – det ska vara förbjudet. Men ja till nedladdning för privat bruk. Vad skiljer? Jo, fildelning innebär att man samtidigt laddar upp material, i många fall upphovsrättsskyddat material. Nedladdning innebär att man laddar ner material – som både kan vara upplagt med godkännande av upphovsrättsmannen och inte – vilket är svårt för den enskilde att alla gånger veta.

Japp, där hittade hon ju ett litet kryphål. Eller också är det helt enkelt så att man inte riktigt hade någon koll på vad man beslutade och att man mest ville ha med en liten gummiparagraf för att fånga de där potentiella förstagångsväljarna som de arga kulturskaparna ondgör sig över. Jag gissar på det sista.

Men, Lööf fortsätter:

Sedan vårt stämmobeslut 2007 har mycket hänt inom teknikutvecklingen men också på lagstiftningssidan. Många nya tjänster, digitala plattformar och affärsmodeller har kommit – Spotify är ett exempel – och exempelvis så har politiken gett verktyg till upphovsrättsinnehavarna genom ipred. Vi ska också komma ihåg att det idag är kriminellt att ladda ner för privat bruk.

Spotify är trevligt på sitt sätt, men om Lööf vore det minsta insatt i frågan skulle hon veta att enskilda kulturskapare knappt tjänar kaffepengar på Spotify. Skivbolagen tar som alltid den största biten av kakan. Några av dem har dessutom set till att bli delägare i Spotify, så att de kan ta två bitar.

Huruvida det i dag är olagligt att ladda hem saker för privat bruk är ointressant i det politiska samtalet. Det är ju trots allt fortfarande lagligt att uttrycka en åsikt och vilja arbeta för att förändra lagar som är otidsenliga och inte fungerar. Det finns de som vill förändra detta faktum också, men även om de naturligtvis ska vara fria att prata om det vore det olyckligt om vi gick den vägen, eller hur?

Lööf måste naturligtvis även bekräfta att hon minsann är bäst i klassen:

Jag har personligen aldrig tankat hem något illegalt, eftersom jag tycker att det är moraliskt fel. Jag tycker att man ska betala och göra rätt för sig eller använda sig av tjänster där kreatören och upphovsrättsinnehavaren själv valt att tillgängliggöra sig sitt alster.

Hon är inte bara bäst i klassen, hon är oinformerad också. De där otäcka fildelarna som hon absolut inte vill beblanda sig med är nämligen bäst av alla på att betala för musik på nätet. Hur många undersökningar som visar samma sak behövs innan politikerna ska börja lyssna, innan de tränger genom lobbyns rökridåer? I dag berättar P3 Nyheter om ännu en. Kommer den månne att vara droppen som får lobbyns lögnbägare att rinna över.

Det kan möjligen komma som en överraskning för Lööf och andra politiker, men de ska företräda folket, inte lobbyorganisationer. Istället har vi nu en näringsminister som håller lobbyns svängdörr in till hennes departement väloljad och inte drar sig för att försöka få oss att tro att hon minsann aldrig ifrågasatt det som står i det där brevet från de klagande kulturskaparna.

Det tråkigaste med alltihop är att hon nog tror att hon gör de där kulturskaparna en tjänst. Det bästa man kan göra för dem är att vänligt, men bestämt, leda in dem i det nya kulturlandskapet och hjälpa dem att hitta de nya verktyg de behöver för att överleva där. Man lär dem inte att simma genom att berömma dem för hur duktiga de är på att klamra sig fast i bassängkanten.

Jag vet inte alls vad Lööf egentligen tycker om fildelning. Hon har svamlat för mycket fram och tillbaka för att man ska kunna skapa sig en klar bild av det. Jag misstänker att hon skiter i vilket, men försöker vara allas BFF.* Problemet är att man inte kan vara allas bästa kompis. Speciellt inte om man är minister. Då måste man kunna stå pall, lyssna på alla sidor, fundera, bilda sig en egen uppfattning och sedan kunna stå för den och argumentera väl för den. För en gångs skull är jag lite böjd att hålla med Per Strömbäck, även om vi har olika mål. Lööf övertygar just nu ingen om något.

Om Lööf vill vara någons BFF kan hon ringa Paris Hilton. Vill hon vara näringsminister får hon ta och bestämma sig hur hon vill ha det och vara tydlig med det.

(* BFF = Best Friend Forever, för er som inte hänger med.)

Postad av Anna Troberg den November 16, 2011. i Piratfrågor. Du kan följa kommentarsfältet med RSS 2.0. Du kan kommentera eller skicka en trackback till inlägget