- About / Contact
Om mig / kontakt
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland.
E-mail: anna@annatroberg.net, mobile: +46 704-676 273
Två flator är en trekant waiting to happen…
Det har dykt upp en ny tag på twitter som fångat mitt intresse: #homoriot. Den ser ut att kunna få samma spridning och genomslag som #prataomdet fick.
Tanken med #homoriot är att berätta om de fördomar som hbtq-personer dagligen stöter på i sina liv. Taggen höjs till skyarna och jag har under dagen fått otaliga påstötningar om att jag MÅSTE följa den för att jag är flata. Men nej, jag MÅSTE sannerligen inte följa någon tag, speciellt inte för att jag är flata.
Men, eftersom jag är en smula twitterberoende har jag så klart följt den i alla fall. Det skrivs inte mycket i den som jag inte kan relatera till utifrån personliga erfarenheter. De som faktiskt MÅSTE följa taggen är ironiskt nog alla de som inte fattar att det är just de som behöver läsa det som står i taggen.
Ni vet vilka jag menar. Alla de där som tycker bögskämt är skitkul. Alla de som tycker att två flator by default är en trekant waiting to happen. Alla de som tror att man inte märker när de undviker att nämna något som överhuvudtaget har med ens läggning att göra. De som undrar vad “DU” ska göra i sommar fast de vet att man har en sambo sedan flera år tillbaka och naturligtvis inte har några planer på att tillbringa sommaren utan henne.
Jag hade kunnat bidra med massor av tweets i #homoriot-taggen, men jag känner mig tveksam. Jag hade kunnat berätta att det suger att:
- känna sig tvingad att som tonåring hålla sin flickvän hemlig i två år.
- få en flaska i huvudet på Hultsfred för att någon hade synpunkter på mig och mitt sällskap.
- bli erbjuden både tre- och fyrkanter för att det skulle vara “hett med två brudar”.
- hela tiden presenteras som “kompis” och “vän” under ett flerårigt förhållande.
- gå in i väggen på grund av jobb och få en psykolog som insisterar på att det beror på min “livsstil”.
- pussa flickvännen hejdå på busshållplatsen och hoppas att ingen våldsam typ på bussen såg det så att hon kan råka illa ut.
- inse att det där med att skaffa barn har man kanske mest struntat i för att samhället gjort sitt bästa för att avskräcka sådana som mig från det.
- få hundratals kommentarer om att jag är en ful och manhaftig flata från någon som vill slå sönder mina ben med en spikklubba.
- få höra att det där med hbtq-frågor är ointressant i Sverige där alla ändå har samma rättigheter.
- tänka att jag kanske blivit bortskickad om jag inte fötts i Sverige.
- jag är öppen offentligt bland annat för att slippa komma ut om och om igen.
Men jag vill inte berätta om sådana saker. Det tar emot. Jag vill berätta om helt andra saker. Jag vill berätta att:
- jag numera oftast orkar strunta högaktningsfullt i vad folk tycker.
- jag har ett jobb där folk behandlar mig och min flickvän precis som alla andra.
- jag har en flickvän som älskar mig och aldrig skulle degradera mig “kompis” eller “vän”.
- vi ska gifta oss så snart vi lyckas med konststycket att ha semester samtidigt.
- jag insett att jag är en riktig Svenssonflata.
- jag har insett att oavsett vilka signaler samhället skickar ut, så är det faktiskt vi som bestämmer om vi ska ha barn eller ej.
- ju mer öppen jag är, desto längre bort håller sig de bigotta trollen
- jag har lyxen att då och då få läsa mejl från personer som säger att min öppenhet spelar roll för dem.
- jag jag trivs alldeles utmärkt med den jag är och att mitt liv är pretty darned fantastic.
Det är sådant jag vill berätta om. Det gör mig gladare och starkare att berätta om de positiva sakerna än om de negativa sakerna. Visst, ibland har livet sugit ganska fett, men jag har sugit tillbaka varenda jäkla gång. Det är därför mitt liv ser ut som det gör i dag. Nyckeln är att aldrig någonsin tappa sugen.
Alla finner styrka i olika saker. Det har funnits perioder när jag också känt att jag behövt berätta för någon om allt det dåliga. Men nu vill jag berätta om allt som är bra. Det känns nästan som om jag är lite rädd för att låta allt det där dåliga smitta av sig på allt det där som är bra. “Don’t jinx it”, som min svärmor säger om allt och inget.
Med det sagt, jag kommer att fortsätta att följa taggen och jag hoppas framför allt att den letar sig ut till dem som verkligen behöver läsa den. Se till att den letar sig ut till dem. Den når precis så långt ut som våra retweets bär den.
Calandrella
February 2, 2012 at 9:07 pm
Väl skrivet! Som vanligt, naturligtvis…Twitter: Calandrella
Niklas Starow
February 2, 2012 at 9:31 pm
Alla har vi fördomar, men jag tror att diskutera sex med en grupp personer varav 3 var transpersoner botade mig från några av de sista.
vi är alla ganska lika och vigillar alla ganska mycket samma saker.
1.Att ha någon att älska och som älskar en tillbaka.
2 Som inte är hund.
Jonathan Rieder Lundkvist
February 2, 2012 at 9:32 pm
Jag applåderar !
Beelzebjörn
February 2, 2012 at 10:53 pm
Tack.
Hade tänkt lämna #homoriot okommenterad, men du fick mig att skriva en rad ändå.
Kloker
February 3, 2012 at 5:41 am
Väl skrivet, Anna! Sverige har kommit långt med HBTQ-frågor, men har fortfarande mycket, mycket långt kvar.
Samtidigt måste man vara försiktig med att dra slutsatser av vad man uppfattar som en fördomsfull attityd. I konversationer använder jag oftast “du” även om jag vet att personen ingår i en relation. Jag lämnar det sedan upp till den jag pratar med att välja att berätta om sin partner eller inte. Gör de det fortsätter konversationen naturligtvis med att syfta på de båda. “Vad kul att ni ska resa bort! Vart ska ni åka?”
Anon Bast
February 3, 2012 at 6:53 am
Bra skrivet, men jag vänder mig mot citatet nedanför:
“Alla de som tror att man inte märker när de undviker att nämna något som överhuvudtaget har med ens läggning att göra.”
Vad ska man göra då? Väldigt få av mina bekanta är öppet homo eller bisexuella, så man är ju inte direkt van vid att hantera situationen. Dessutom så är ju inte min eventuella heteronormativitet ett stort problem för _mig_, men jag gör ju givetvis så gott jag kan.
Anna Troberg
February 3, 2012 at 9:30 am
Hej Anon Bast!
Det betyder naturligtvis inte att det är ett problem varje gång det händer. Men det är ett problem om frågan går runt fikabordet som “Vad ska NI göra i sommar?” och när den kommer till mig plötsligt förändras till: “Vad ska DU göra i sommar?” Då gör man skillnad och värderar olika människors familjesituation olika.
Anton Nordenfur
February 3, 2012 at 10:27 am
Bra skrivet! Det behövs fler som pratar om hbtq-frågorna, trots att jämställdheten stigit fantastiskt de senaste 60 åren är det fortfarande lång väg att gå. Medan exempelvis våldsbrått minskat otroligt (fast som du säger fortfarande förekommer alldeles för ofta) är vardagsfördomarna fortfarande hemskt förekommande. Den allra vanligaste jag sett (som straight själv men med många homo/bi vänner) är “bli erbjuden både tre- och fyrkanter för att det skulle vara “hett med två brudar””. Men det vet du väl, Anna, att alla som har en sexuell preferens som sträcker sig utanför majoriteten per definition är viljelösa, kåta sexdockor?
Keep up the good blogging.Twitter: AntonNordenfur
Anders Nordström
February 4, 2012 at 11:38 am
Ännu ett fantastiskt inlägg! Och så skärpt att dessutom ta frågan ett varv till och vända på steken till något positivt. Min respekt för dig bara ökar och ökar.
PS. Och innan jag läst artikeln tolkade jag instinktivt rubriken som att du menade att två flator skulle vara snabba på att dra in en tredje tjej i sänghalmen…