Anna Troberg:
Lättare att hämta ut privat information:
Datalagringsdirektivet behandlar själva insamlingen av information, men reglerar inte när och hur informationen får hämtas ut. Det regleras av LEK (Lagen om elektronisk information). Därför har man nu gjort en genomgång av LEK. “Vilken chans!” kanske ni tänker och det gör ni rätt i. Här hade riksdagen en utmärkt chans att göra direktivet tandlöst genom att arbeta för en rejäl skärpning av LEK. Den chansen tog man tyvärr inte. Istället luckrade man upp LEK, så att polisen nu kan övervaka din kommunikation även om du inte är misstänkt för något brott. Piratpartiet tycker att du förtjänar att bli mycket bättre behandlad av dina politiker.

Gästskribent:
Anton Nordenfur
Piratpartiet hade sitt vårmöte nu i april och maj månad. Det resulterade i de första motionerna som lägger in ny sakpolitik på vår agenda, och öppnar upp oss för helt nya vägar (baserade på en grundideologi). Jag har skrivit ihop en sammanfattning av sakpolitiska beslut på anton.nordenfur.se. För att se en komplett lista av alla beslut, läs mer på forumet.

I media:
Anna Troberg och Henrik Alexandersson på Nyheter24: “Nu är du ännu mer övervakad – tänk på det här”
SR: “Tyska Piratpartiets självförtroende växer”

Lästips:
Unni Drougge i IDG: “Ny teknik gör ofta människor så arga att det förstör en hel dag”
Sam Sundberg i SvD: “Förlagens framtidsskräck”

Brysselkollen:
Christian Engström: “JURI-omröstningen om ACTA uppskjuten”
Amelia Andersdotter: “Omröstning i ITRE: yttrande om distribuering av audiovisuella verk”

Aktivism:
Hjälp Q göra en app.

Tipsa Tapiren!
Tipsa gärna om saker som borde vara med i Tapiren. Mejla ledningen@piratpartiet.se. (Märk mailet med “Tapiren” i ämnesraden.)

Partiprogrammet kommer att bestå av två delar:
1. våra grundläggande principer
2. våra sakpolitiska program.

Den första delen, de grundläggande principerna, har vi arbetat fram tillsammans under året som gått.

Den andra delen, de sakpolitiska programmen, har vi just inlett arbetet med att skapa tillsammans utifrån våra grundläggande principer. Det är inte helt lätt att organisera ett sådant arbete, men vi tror oss ha hittat en väg som passar våra knappa resurser och höga demokratiska ideal och krav på öppenhet och deltagande. Den ser ut så här:

1. Ett nytt principprogram - Den här punkten kan vi, som jag nämnde, redan pricka av. Det nya principprogrammet är i hamn efter en öppen process som alla som velat har haft möjlighet att följa och delta i. Resultatet av det gemensamma arbetet röstades för några dagar sedan igenom av medlemsmötet med ett 97,5%-igt stöd från medlemmarna. Du kan läsa det här.

2. Breddningsbloggen - För att samla sakpolitiska förslag på ett ställe och därmed göra det lättare att följa och delta i arbetet skapade vi breddningsbloggen. Här kan vem som helst, medlem eller inte, skicka in sina sakpolitiska förslag och prata om dem med andra i kommentarsfältet. Vi släpper igenom alla idéer så länge de uttrycktes trevligt, sakligt och lättillgängligt. Högt i tak är A och O om man vill få en så kreativ process som möjligt.

3. Uppsamling - Medan det regnar in förslag och kommentarer på breddningsbloggen kommer vi löpande att försöka samla ihop idéer kring samma område i kortfattade samlingsinlägg för vidare samtal på bloggen. På samma sätt som det är viktigt att ha extremt högt i tak i den kreativa processen är det också viktigt att ha en tydlig rörelse framåt, så att det inte stannar i ett evigt bollande av lösa idéer som aldrig samlas ihop på ett konkret sätt.

4. Medlemsmötena beslutar - Alla förslag måste röstas igenom på ett medlemsmöte för att bli partiets officiella åsikt. (Styrelsen och partiledningen kan fatta sakpolitiska beslut mellan medlemsmötena, men de kan alltid köras över av medlemsmötet om mötet så vill.) Alla förslag som kommer till breddningsbloggen (i inlägg eller i kommentarer) kan lyftas till medlemsmötet för omröstning, antingen som proposition från styrelsen eller som motion från enskilda medlemmar.

Att ha möjligheten att delta i möten och att motionera är dock inte samma sak som att veta hur man gör. I god tid inför höstens medlemsmöte kommer vi därför att ha en mötes- och motionsskola på breddningsbloggen, så att alla som vill vara med och lägga motioner och delta i medlemsmötet vet exakt hur man gör det.

Jag är helt säker på att vi kommer att få in massor av bra förslag, en del dåliga och en del helt galna. Det gör inget att en del förslag är dåliga eller knäppa. Det är bara ett bevis på att vi inte stänger någon ute från breddningsprocessen. Jag har fullt förtroende för att våra medlemsmöten kommer att rösta fram ett bra och sammanhållet urval till slut.

5. Sakpolitiska program - Höstmötet 2011 slog fast att sakpolitik behandlas genom att medlemsmötet antar punkter med konkreta åsikter. Dessa punkter kommer styrelsen sedan att redigera ihop till snygga och lättillgängliga sakpolitiska program.

6. Partiprogrammet - De sakpolitiska programmen kommer allteftersom att läggas ihop med principprogrammet och voilá så har vi ett sprillans nytt partiprogram att sporta i valrörelserna 2014.

Här finns en mer kortfattad beskrivning av processen.

Följ och delta i Piratpartiets breddningsarbete!

Blogginlägg i den här serien:
Piratpartiets nya principprogram
Varför breddar vi Piratpartiet?
Piratpartiets breddning sker på våra villkor
Så här breddar vi Piratpartiet

Innan man ens börjar fundera på det praktiska är det viktigt att fundera på vilket inställning man ska ha till breddningsarbetet. Hur ska processen se ut? Vilka ska delta i den? Vilka ska kunna följa den? Och så vidare.

Det finns många som vet EXAKT vilken politisk plattform Piratpartiet ska ha för att vara GARANTERAD omedelbara och historiska framgångar på alla plan. Om ni inte tror mig kan ni få göra studiebesök i min mejlbox. Problemet med samtliga snabblösningar med “garanterad” framgång är att de är tämligen odemokratiska framtagna historier som jag förväntas trycka ner i halsen på mina pirater utan att fråga vad de tycker. Sedan förväntas de ändå ställa upp och slita häcken av sig med valkampanjande och valsedelsdistribution.

Well, jag vet en del om pirater som dessa politiska kvacksalvare uppenbarligen inte vet. Pirater är inte dumma i huvudet. Pirater är inte en skock lättledda får. Pirater är inte en liten armé som man kan kommendera runt efter behag. Pirater är smarta och fritt tänkande människor. Vill man få en pirat att göra något så får man faktiskt anstränga sig för att övertyga och engagera honom eller henne.

Jag vet inte hur andra partier och organisationer bedriver sitt utvecklingsarbete, men för mig finns det bara ett sätt att bredda Piratpartiet: Vi gör det tillsammans och vi utgår från vår gemensamma kärna.

Tillsammans, öppet och demokratiskt
För att en breddning av vår politiska plattform ska fungera är det viktigt att alla har möjlighet att både följa och delta i arbetet. Det är viktigt av tre anledningar:

1. Vi ska leva som vi lär - Om vi tycker att andra ska arbeta demokratiskt, transparent och inkluderande, så är det vår förbannade plikt att också göra det. Det är dessutom ett betydligt bättre sätt att jobba än att arbeta odemokratiskt och oinkluderande i stängda rum.

2. Mångfald ger resultat - Ju fler som stöter och blöter en idé, desto bättre blir slutresultatet. En person, två, tre eller fem personer kommer aldrig att kunna komma på lika många bra idéer som tusen personer med olika erfarenheter och bakgrund.

3. Delaktighet hela vägen - Den som har fått vara med och påverka våra politiska ställningstaganden kommer att känna sig mycket mer benägen att vara med och sprida dem. Visst skulle någon kunna skriva ihop ett partiprogram på egen hand, men då skulle den personen också få det tvivelaktiga nöjet att genomföra valkampanjande och att bära ut valsedlar till 5000 olika platser på egen hand. Piratpartiet är helt beroende av sina aktivister – både i utvecklingsprocessen och i arbetet med att sprida resultatet av den.

Våra grundläggande principer som vi skapat tillsammans
Min mejlbox är som sagt fylld av diverse snabblösningar som ska garantera oss omedelbar framgång. Någon tycker att vi ska anamma [insert valfritt svenskt parti här] program mer eller mindre rakt av och lägga till “Vi gillar fildelning!”. Någon tycker att vi ska anamma [insert valfri filsofisk teori här] och lägga till “Vi gillar fildelning!”. Alla är precis lika övertygade om att just deras lösning är helt rätt. Jag är precis lika övertygad om att deras snabblösningar är helt fel.

Vi pirater har skapat något tämligen fantastiskt tillsammans. Vi har skapat en ideologisk piratkärna som är bara vår och det är den som allt breddningsarbete måste utgå från. Världen har förändrats otroligt mycket sedan de politiska ideologier som de traditionella partierna lutar sig mot såg dagens ljus. Det finns självklart guldkorn att plocka här och där, men världen står inför nya problem som kräver nya lösningar. Det är dessa lösningar som vi tillsammans ska hitta med våra egna verktyg.

För några dagar sedan gav Piratpartiets medlemmar det nya principprogrammet ett 97,5%-igt stöd. I principprogrammet skissas stommen till vår ideologi fram. Det är en mycket bättre utgångspunkt för vårt sakpolitiska arbete än de politiska ideologier och filosofiska teorier som frambringat de politiska partier som redan visat sig vara oförmögna och ointresserade av att hantera de nya frågor som vi alla står inför.

Vi bygger Piratpartiet utifrån våra principer som vi kommit överens om, inte efter någon annans dröm om hur de önskade att deras favoritparti skulle kunna vara om de inte satt fast i 1900-talet.

Vi ska ta tid på oss
Gemensamt för snabblösningarna i min mejlbox är också att de är just snabba. De går ut på att jag eller någon annan ska peka med hela handen och säga: “Från och med nu ska ni alla tycka så här!” Det är, som synes ovan, odemokratiskt, opraktiskt och dumt.

Vi har tid på oss. Vi har tagit ett år på oss att tillsammans skapa vårt nya principprogram. Nu har vi lite mer än ett år och tre medlemsmöten på oss att göra huvudjobbet med att bredda vår sakpolitiska plattform. Det är naturligtvis en begränsad tid, men det är tillräckligt med tid för att vi ska kunna kosta på oss att vara smarta och inte ta förhastade genvägar som splittrar mer än de förenar.

Finns det något alternativ?
Ja, det finns det. Alternativet till det vi nu gör är att tumma på demokrati och öppenhet och att hetsa fram något som vi tror att andra vill ha på bekostnad av det vi byggt tillsammans. Det tycker jag är ett uselt alternativ. Vi ska bredda Piratpartiet, men vi ska göra det som vi vill, efter våra principer och i vår egen takt.

Både resultatet av breddningen och själva arbetet med den ska vara någonting som vi alla ska kunna vara stolta över. Det ska vara vårt. Det ska vara något som vi med glädje ska vilja sprida vidare till andra i valrörelserna 2014.

Följ och delta i Piratpartiets breddningsarbete!

Blogginlägg i den här serien:
Piratpartiets nya principprogram
Varför breddar vi Piratpartiet?
Piratpartiets breddning sker på våra villkor
Så här breddar vi Piratpartiet

Det finns naturligtvis flera skäl till varför det är bra att bredda Piratpartiets politiska plattform, men det finns två som jag tycker står ut lite mer än de andra.

1. Partiet har mognat och vill ha mer. Med det menar jag att vi insett att de grundläggande principer som vi tidigare bara applicerat på våra fokusområden – integritet, kultur och kunskap – även har mycket att ge inom andra politiska områden. Vi har helt enkelt hållit tillbaka en massa politisk potential, istället för att släppa lös den för att göra världen lite bättre. Det är hög tid att råda bot på det.

2. Väljarna vill ha mer mognad av partiet. I EU-valet kände sig många väljare nöjda med att lägga sin röst på ett smalt fokusparti. I riksdagsval vill man ha mer i utbyte mot sin röst. När man frågar folk varför de inte röstade på Piratpartiet i det förra riksdagsvalet är det vanligaste svaret något i stil med: “Jag gillar Piratpartiets idéer, men jag vill veta vad ni tycker om fler saker innan jag lägger min röst på er.” Det är ett helt rimligt argument. En röst är värdefull. Man ska inte ge den till någon som man inte känner sig helt säker på.

Det fina är att partiets mognad och väljarnas behov av mer mognad hamnar i samma slutsats: Vi behöver en bredare politisk plattform för att utnyttja vår fulla potential och för att locka våra potentiella väljare, så att vi mer kraft i vårt arbete med att förbättra världen.

En mycket trevlig bieffekt av att ha en bredare politisk plattform är att det gör det betydligt svårare för de andra partierna att stänga ute Piratpartiet från den politiska debatten. Vi kan öppna många tidigare stängda dörrar, skriva fler debattartiklar, vara med i fler debatter och uttala oss om fler saker i media.

Varje ny chans att göra vår röst hörd är en ny chans att vinna en ny röst och så att vi får mer muskler att använda i vårt arbete. Vi breddar Piratpartiet för att nå vår fulla potential att förverkliga våra vision om en bättre värld.

Följ och delta i Piratpartiets breddningsarbete!

Blogginlägg i den här serien:
Piratpartiets nya principprogram
Varför breddar vi Piratpartiet?
Piratpartiets breddning sker på våra villkor
Så här breddar vi Piratpartiet

Jag är mycket stolt över Piratpartiets nya principprogrammet. Det är resultatet av ett gediget, öppet och inkluderande arbete. Det röstades dessutom igenom med 97,5% stöd på medlemsmötet.

Men vad är då nytt med det nya principprogrammet? Har vi bytt ut våra gamla principer mot helt nya? Nej, naturligtvis inte. Vi har dock givit dem en rejält mycket snyggare och mer användbar förpackning.

Negativ alarmism och teknikfixering har ersatt med ett positivt anslag som sätter människan i centrum. Istället för att måla upp skräckvisioner om hur världen blir utan Piratpartiet, så fokuserar vi på att berätta om hur mycket bättre världen kan bli med Piratpartiet.

Jag tycker att det positiva anslaget är extremt befriande. Man kommer bara halvvägs med skräckscenarion. Vill man nå hela vägen fram, så måste man hjälpa människor att se vad de skulle kunna få istället. Piratpartiet har i och med detta nya principprogram tagit det första klivet från att vara ett doom & gloom-parti till att bli ett parti med ljusa och positiva framtidsvisioner.

Nåväl, lita inte på mig, in och läs det nya principprogrammet istället.

Med det nya principprogrammet i hamn levlar vi upp arbetet med att bredda vår sakpolitiska plattform. Det kan du läsa mer om i länkarna här nedanför.

Följ och delta i Piratpartiets breddningsarbete!

Blogginlägg i den här serien:
Piratpartiets nya principprogram
Varför breddar vi Piratpartiet?
Piratpartiets breddning sker på våra villkor
Så här breddar vi Piratpartiet

Han vet till exempel inte att det kommer att komma en tid när man mäter sin vikt i kilo och inte i gram. Han vet inte att han måste tillbringa en massa år i skolan och att han måste genomlida nervösa jobbintervjuer för att få ett jobb han tycker om. Han vet inte att han en dag kommer att stå med svettiga handflator och stamma ut ett nervöst “Du, jag gillar dig… Typ mycket!” till någon han desperat vill ska känna detsamma för honom. Han vet inte att han kommer att behöva betala räkningar varje månad, tömma diskmaskinen och klippa gräset.

Alla de där framtida sakerna vet han inget om just nu, men det spelar ingen roll för han vet det allra viktigaste. Han vet det som kommer att hjälpa honom att tackla alla de där andra sakerna någon gång i framtiden. Han vet att han är älskad. Han vet att det finns människor som skulle göra precis allt för att hålla honom trygg, varm, mätt och glad.

Det finns dock ett orosmoln på Theodors annars så klara himmel. Det finns människor som tycker att han inte borde finnas. Det finns till och med ett helt parti som med jämna mellanrum ler sina allra frommaste leenden och meddelar att de naturligtvis inte har något emot en liten kille som Theodor, men att det nog ändå vore bäst om hans föräldrar inte hade haft möjlighet att berika sin familj med honom. För hans egen skull, naturligtvis. Alltid för barnens skull.

I dag presenterade Kristdemokraterna sin “nya” familjepolitik anno 1832 eller däromkring. Det talas vitt och brett om hur viktig familjen är. Man brer på om att barnens trygghet ska sättas i centrum. Tyvärr omfattas inte Theodor av deras vackra visioner om familjen. Han har ingen trygghet att hämta hos KD. Han kan inte hoppas på att få en plats i KD:s familjevänliga centrum. Tvärt om. Det enda han har att hämta hos dem är en stigmatiserande plats vid sidolinjen. Theodors familj passar nämligen inte in i KD:s präktiga kärnfamiljsmodell. De är verkliga människor, inte något stiliserat och tillrättalagt “verklighetens folk”.

Jag känner inte Theodor, men det känns lite som om jag gör det eftersom hans föräldrar twittrat glada tweets om ultraljud och föräldraträffar på BVC i månader. Jag vet att han är efterlängtad. Jag vet att han knappt hade hunnit se dagens ljus innan hans föräldrar stolt twittrade och Facebookade ut nyheten om hans ankomst. Jag vet att han är älskad, för hans mammor gör som mammor gjort i alla tider. De skyddar sitt barn när vilddjuren kommer för nära, även när de kommer i fromma fårakläder. Förr skyddade mammor sina barn med stenar och pinnar. Nu gör de det i textform, men principen är den samma. En av Theodors mammor, Alexandra Einerstam, har skrivit ett öppet brev till KD. I väg och läs brevet i Arena.

Göran Hägglund och Emma Henriksson skriver visserligen i sin DN-artikel att “En familj är en grupp människor som hålls ihop av mer än vanliga vänskapsband”, men det är tomma ord väl valda att till synes mjuka upp KD:s fyrkantiga bild av vad en familj är. Så länge de få tappra kristdemokrater som vågar sig till Pride varje år får springa gatlopp internt i partiet för att de socialiserat sig med hbtq-folk, så finns det ingen anledning att tro på Hägglunds och Henrikssons tomma floskler. Så länge KD inte gör upp med hbtq-fobin inom partiet, så klingar deras prat om familjen som “en grupp människor som hålls ihop av mer än vanliga vänskapsband” ihåligt. Kärleken må vara störst av allt i Bibeln, men i KD är den ta mig fan inte det.

Theodors problem är inte att han har två mammor som älskar honom. Theodors problem är att det finns bigotta bakåtsträvare som tror att de har rätt att bestämma hur andras kärlek ska se ut.

Mitt råd till Theodor är detta: Skit i bakåtsträvarna. Lev ditt liv i visshet om att du förtjänar exakt samma rättigheter som alla andra. Om någon försöker undanhålla dig dina rättigheter, tig inte still. Ställ dig upp och kräv dina rättigheter.

Men, det där behöver jag naturligtvis inte säga. Det där har dina mammor redan börjat lära dig.

Andra som bloggat om detta: Martin Moberg, Peter Johansson, Hans-Inge Smetana, Martin Edgélius.

Det är bara bullshit, men låt oss för vidare resonemangs skull anta att det vore sant.

Datalagringsdirektivet behandlar själva insamlingen av information, men reglerar inte under vilka omständigheter informationen får hämtas ut. Det regleras av LEK (Lagen om elektronisk information). Som en direkt följd av datalagringsdirektivet har man därför valt att göra en genomgång av LEK. “Vilken chans!” kanske ni tänker och det gör ni rätt i. Här hade alla de där riksdagsmännen som enligt egen utsago var tvingade att rösta för datalagringsdirektivet en utmärkt chans att göra det tämligen tandlöst genom att arbeta för en rejäl skärpning av LEK. Gissa en gång om de tog vara på den chansen…

Nu undrar jag därför följande:

Om det var EU som höll i nötknäpparen under omröstningen om datalagringsdirektivet, vem var det som höll i den under dagens omröstning om LEK?

Någon måste det ju ha varit, eftersom det aldrig tycks vara riksdagsledamöterna själva som ska kunna ställas till svars för sitt röstande… Så, please, do tell.

Medan jag sitter här och väntar på svar kan ni andra läsa om folk med lite hårdare nötter som tycker att ni förtjänar mer än ett gäng kappvändare.

Tänk om din utrikesminister figurerade i utredningar om folkrättsbrott. Tänk om din justitieminister inte riktigt vet vad det är för skillnad på misstänkta och dömda. Tänk om du slog upp tidningen och fick läsa rena hyllningsporträtt av finansministern. Tänk om statsministern gömde sig för dig och andra ministrar teg som muren när journalister försökte granska deras arbete.

Tänk om dina riksdagsmännen var så rädda för att säga ifrån att de på fullt allvar påstod att de bara får trycka på ja-knappen i viktiga omröstningar som påverkar ditt liv. Tänk om de valde att rösta för att polisen skulle kunna övervaka din kommunikation även om du inte är misstänkt för ett brott.

Tänk om du levde i ett sådant land?
Tänk om det fanns någon som tyckte att du förtjänade något bättre?

Den dåliga nyheten är att du redan lever i ett sådant land.
Den goda nyheten är att Piratpartiet tycker att du förtjänar något mycket bättre.

Trots att man genom datalagringsdirektivets implementering borrat enorma titthål rakt in i våra privatliv, så innebär det förslag man imorgon ska rösta om ingen skärpning av när man får hämta ut information. Förslaget innebär tvärtom att man gör det lättare att få ut privat information. Ni kan läsa mer om förslaget på riksdagens hemsida.

Den folkpartistiske riksdagsledamoten Mathias Sundin skriver idag i DN att han kommer att rösta nej till det förslag som ligger och det hedrar honom. Han skriver bland annat:

Även om tekniken är ny, så är vår rätt till ett privatliv densamma. Skulle någon politiker föreslå att alla vanliga brev och paket registrerades av staten blev nog han eller hon snart landshövding, eller ambassadör i Brasilien. Men ett brev skiljer sig inte från ett mejl.

Han har naturligtvis helt rätt. Av någon anledning verkar en del politiker tro att en ny teknik kräver en helt ny uppsättning moraliska ställningstaganden. Faktum är att de flesta teknikskiften inte alls kräver detta, eftersom de moraliska ställningstagandena finns på en högre nivå. Du ska inte döda gäller lika mycket om du har en sten att slåss med eller en kulspruta.

Jag är också helt enig med Sundin om att det är viktigt att vara konstruktiv i sin kritik. Det räcker inte att säga nej, nej, nej, hela tiden. Men, jag vill ändå höja ett litet varnande finger här. Vi som jobbar för integritet får inte heller låta oss reduceras ner till ett gäng tomtar som man lugnar genom att snällt låta oss pilla med någon skitdetalj varje gång det dyker upp ett integritetsfientligt lagförslag. Det var så man tvingade igenom FRA-lagen och nu, några år senare, vet vi att det gjorde noll och ingen reell skillnad.

Politikernas bristande intresse för vår personliga integritet är inte något som bara kan lösas med lite småpill i detaljerna. Det krävs ett helhetsgrepp. Det krävs en genomgripande attitydförändring. Den kommer inte att komma till stånd genom att vi nöjer oss med att få leka med några små detaljer, några små smulor av integritet, varje gång makthavarna vill lägga ännu en tung och blöt övervakningsfilt över oss. Vi ska inte heller bara säga nej, nej, nej hela tiden.

Vi ska presentera en vision om hur det skulle kunna vara utan alla de där övervakningsfiltarna. Vi ska presentera en konkret plan för hur vi ska kunna göra verklighet av den visionen. Just nu är det faktiskt bara Piratpartiet som ens försöker göra detta och du kan hjälpa oss med det.

Valåret 2014 kommer Piratpartiet att ha ett betydligt mycket bredare partiprogram. Det kommer att bestå av ett principprogram och flera sakpolitiska program. Principdelen röstades i går igenom på medlemsmötet med 97,5% majoritet. Utifrån dessa grundläggande principer håller vi nu på att bolla sakpolitiska idéer med varandra på Breddningsbloggen. En del av dessa idéerna kommer så småningom att hamna i de sakpolitiska programmen.

Du kan följa och delta i det här arbetet. Du kan vara en del av den där viktiga attitydförändringen som behövs för att mota övervakningssamhället i grind.

En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende.

Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottmynningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje.

Jag tycker att Platons grotta påminner en hel del om hur det är att hålla på med politik. Man tror sig ha sett ljuset och ska försöka förklara hur fantastiskt det är för de som fortfarande nöjer sig med att betrakta skuggor. Det är frustrerande. Man blir skrattad åt. Alldeles för ofta faller man i fällan att skratta åt de som ännu inte sett det där ljuset. Då och då blir man så frustrerad att man tänker att de är en skock idioter allihop. Det ska man inte göra. Om inte annat för att folk har en förmåga att lyssna så dåligt när de misstänker att man tycker att de är idioter.

Nu kanske ni tror att jag och min vän brukar sitta och diskutera Platon över en öl. Det gör vi inte. Platons grotta är en del av vår vänskap av betydligt mycket mindre pretto skäl. Vi hade nämligen en mycket hängiven filosofilärare som i sin iver att förklara Platons grotta för oss ritade en snabb bild av den på tavlan och frågade: “Är det någon som ser vad det här är?” Det skulle han inte ha gjort.

En av våra klasskamrater räckte snabbt upp handen och vi drog alla efter andan eftersom hon var något av en loose cannon när det gällde det där med att ge någorlunda rimliga svar på enkla frågor. Just den här gången förberedde inte ens den vetskapen oss för det osannolika svaret. Hon lade huvudet på sned och skärskådade den snabba skissen av Platons grotta, och svarade sedan självsäkert: “Jag tycker att det ser lite grann ut som en golfbag.”

Det där är nu ungefär tjugo år sedan och även om jag och min gode vän fortfarande är lättroade och fnissar gott åt det där, så är upplevelsen i dag kryddad med en lite djupare insikt. Det är inte trots den lilla golfbagen som vi minns Platons grotta. Det är tack vare den. Kort sagt, ibland är ett korkat svar bättre än inget. Ibland är ett korkat svar en faktiskt en möjlighet.

Tänk på det nästa gång du känner dig manad att trycka till någon som sagt något du tycker är korkat. Är det korkade svaret bara en möjlighet för dig att briljera i konsten att platta till folk eller är det en öppen dörr för något betydligt viktigare om du bara vågar motstå den där första viktigpettriga impulsen?